Håller S på att tyna bort? Knappast statsbärande längre med 27% och fallande?

Tror ni att vi ser slutet på den svenska arbetarrörelsens storhetstid nu? Svagare än så här har väl (S) aldrig varit?

Kunde inte ta talmansposten.
Vänsterpartiet reser sig från dörrmattan.
Snart sagt ingen etnisk svensk röstar (S) längre.
Inga tunga sakfrågor som de driver.
Skandalerna avlöser varandra, lotteribedrägerierna, Botkyrka etc.
Osv.

Sammantaget dristar jag mig till att påstå att (S) lever på lånad tid. Hur går tankarna hos er? I synnerhet hos er som röstade på (S)?

Det är ett välkänt faktum att i oroliga tider tenderar massorna att röra sig åt extremer. Vi ser det överallt i Europa, inte bara i Sverige. AfD i Tyskland, kommunisterna i Spanien, Meloni i Italien osv. Moderata alternativ som S (och M) tjänar inte på oro och kaos. Både V och SD har istället tagit stora segrar, även om SDs senaste regeringsmedverkan slutade i fiasko. Det följer internationella och historiska mönster.

Ju mer eliterna hetsar mot storkrig, ju mer tech-oligarkerna skapar en dystopi, ju mer skumma ansiktslösa 1984-koncerner som Palantir köper upp svensk skog för att bygga… ja, vem-vet-vad där ute i ödemarken… Desto mer röster kommer ytterkanterna att få. Folk vill samma sak, få till en snabb och kraftig samhällsförändring. Sedan skiftar synen på vilka som bär skulden och hur det ska gå till, men i allt väsentligt är extremvänstern och extremhögern ganska överens om att samhället går åt fel håll. I den miljön kommer partier som S att förtvina. Vi har sett även detta i andra länder, exempelvis det extremt volatila Grekland där deras S närmast utraderats till förmån för en kraftigt marxistisk regering (och en opposition som under en tid bestod av rena nazister).

Skulle behövas ett mirakel för att få det partiet på fötter igen. De flesta arbetare har flytt partiet för länge sedan och "Arbetarpartiet" har varit deras andranamn sedan över 100 år SAP Socialdemokratiska arbetarpartiet. De har knappt kvar några arbetare i sina led längre. Det är kvasiintellektuella, arbetslösa, bidragstagare och invandrare då främst arbetslösa flyktingar som röstar på SAP i dag.

Detta för att de tar mer än de ger tillbaka.

Ställer man det mot valet 1994 när S hade egen majoritet i vissa OU veckan innan men ändå slutade på 45%, så ja… tiderna förändras.

Ett problem verkar vara svaga företrädare. Man saknar någon av Göran Perssons kaliber.

Jag tolkar läget som att själva fenomenet "arbetarrörelse" är hopplöst passé. (S) problem är att de inte tycks acceptera detta faktum och precis som LO envisas de med att försöka klamra sig fast i det gamla och förgångna. LO fick ju storstryk av Tesla, remember?

SD är det nygamla (S) som går som tåget. Det gamla liket (S) behöver kremeras och grävas ner.

S satsade på bidragstagare, invandrare och ensamstående mammor samtidigt som högern flörtade med löntagaren.
De har grävt sig längre och längre ifrån arbetaren och folk har fått det bättre i form av standardhöjningar och teknologin. S har inte lyckats sätta t ex grupperna chef - arbetstagare mot varandra som innan.

Men V och MP har varit lätta att infiltrera och snart har S inte kvar invandrarrösterna och S-pensionärerna dör snart ut. Kvar är kvinnorna.

Det verkar som att "alla" tyckare och tänkare i media anser som jag nämligen att (S) är uttjänt som parti.

(S) har haft 4 år på sig i opposition att samla sitt regeringsunderlag men tydligen litat på sin grandiosa självbild som det stora fina statsbärande partiet som alltid får som de vill.

Vi ser nu hur det går för den som inte är ödmjuk och inlyssnande. V lär S att sitta fint.

I viss mån får jag hålla med Valet2026 här - en svag arbetarrörelse har gjort S organiserande roll poänglös. Vi är en global ekonomi numera, och med EU finns det inget riktigt värde eller en möjlighet att försvara Svenska arbetares intressen (se på Tesla som Valet nämnde). En fackförening blir krossad på tre röda när man förlitar sig på den Svenska modellen där två jämnstora motparter inte bara tvingas lyssna till varandra utan också har ett värde att lyssna på varandra.

Oxymoronen i Svensk arbetsmarknadspolitik är ju att båda sidor sitter på det implicita hotet att dom kan "skita i detta" och sänka hela processen och därför kasta in landet i kaos, vilket underförstått, ingen av dom vill.

En global ekonomi med enorma företag som kan glida från land till land utan att vara rädda för repressalier, med rövarbaroner som ser folk som boskap helt utan värde: ja dom kan göra som Tesla. Då är en arbetarrörelse eller fackföreningsrörelse poänglös. Och med det partier som S som agerar genom såna rörelser.

Nån nämnde Göran Persson men han, enligt mig, var Svenska Socialdemokratins absoluta dödsstöt. S såg vart det barkade och ledningen gjorde tillsammans med partier internationellt som Engelska Labour en rejäl högergir och blev Socialdemokrater till namnet enbart.
Man hoppades kunna rida på vågen och det funkar inte så. Fantasin att random röstare inte ska märka skillnaden att ett parti som tidigare var rätt radikala internationellt med att försvara den Svenska arbetaren nu gått över till att vilja försvara eventuella Svenska företag och ibland inte ens det blev i Blairismens bakvatten S förlust. Populistiska partier kommer in för att plocka upp en gemensam vrede mot vad man såg som det meningslösa försvaret av status quo och man hittade sig något annat, enklare, att skylla på. Nåt som inte krävde analys. Nåt som var nytt eftersom man bara kände att "förr var det bättre"

SD växte sig starka och kommer vara det nån generation till... men som alla populister och reaktionära, när det enkla offren, den simplaste analysen av problem, den vagaste formen av lösning visar sig vara bara tomma löften eller ännu värre, inte nåt alls - så hamnar dom i dalar som i det här valet.

Det pågår en pasokifiering även här i Sverige likt i många andra delar av Europa.

Labour har tappat vänsterut, socialistpartiet PS i Frankrike har tappat till mer vänsterextrema partier, likadant i Tyskland där socialdemokraterna blöder till die Linke.

Tiden då sossarna var det självklara statsbärandet partiet är inte lika givet. Vänsterns stora framgångar i många förorter är på bekostnad av S.

S gick väl ner varje val med Göran P

1994 var det Ingvar, en av de gamla Sossarna.

Arbetarna har fått det såpass bra att de vill se om sitt hus, sparande och trygghet.

En normal jobbare har bra villa och 2 bilar. De ser vilken politik som är bäst för deras framtid.

” Upp till kamp emot kvalen …” Kampsången har tappat all mening.

Det är bara att hoppas. Det vore oerhört välgörande för Sverige om (S) försvann från det politiska livet helt.

Deras väljarbas tas bara över av (V), (SD) och (MP). Ingen skulle sakna dem.

Det som gjort (S) unikt är inte alls deras ideer utan det är att de blev så dominerande att de kunde bygga en privat säkerhetspolis som rensade bort icke-sossar från fackföreningsrörelsen, hyresgästföreningen, etc, Det har varit en osunt att ett parti so totalt kan dominera inte både staten uten även delar av civilsamhället. Genomkorrupt helt enkelt.

Sverige skulle bli ett mycket bättre land om (S) imploderar och helt försvinner.