Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Jag har aldrig hört till nåt politiskt parti, och det skulle aldrig falla mig in. Men om jag var en partiledare som i det utmanande läge som rådde i morse skulle utsättas för ett direkt politiskt angrepp av nån som samtidigt påstår sig vara min bundsförvant så skulle jag säga upp den bekantskapen. Oberoende av vilka grunder ifrågavarande part kan ha haft så är det ett 100%-igt bevis på att ett samarbete som bygger på ömsesidigt förtroende omöjligen kan fungera.
Det är som fundera på att gifta sig med nån som säger: "om du inte gör som jag vill så är jag otrogen", och som sen också ÄR otrogen när personen inte får som den vill. Och ja, det är fullt lagligt, och ja, personen bestämmer givetvis själv. Men inte fan är det nån man vill ha nåt att göra med...
Jag gick på en skola med väldigt mycket nynazism eller iallafall skinheads. Det var väl Bevara Sverige Svenskt och sådana slagord som gällde. Personligen märkte jag aldrig av någon rasism men det var väl inte så kul för alla. Dock var jag själv den som pga att jag stack ut som ett ufo, hamnade lite i skottgluggen. Det roade mig bara då det inte i mina ögon fanns någon direkt illvilja när man ropade åt mig i korridoren när jag kom inom synhåll och jag stormtrivdes i skolan i sjuan. Men jag var en gammal hemmasittare och hade knappt kunskaper alls, bara kunskapsluckor och föll tillbaka i att vara hemma så när sossarna ringde hem till mig efter att ha varit i min skola och försökte värva folk vilket de påstod gått så himla bra började jag bara skratta. Kanske hade jag aldrig gått skolan mycket men ideologier och sådant kände jsg till så jag sa det åt dem. "Om mitt namn är så viktigt, så ta ni det." Det var mer som en motpol mot nynazismen, jag blev aldrig politiskt aktiv utan fick hem en tidning typ en gång i månaden tills jag fyllde 18. Fattig som ett as hade jag knappast råd med avgiften för fortsatt medlemskap när jag levde under svält och så gick det till när jag "blev" sosse och när jag skrevs ut.
Jag har varit aktivt enot invandringen i många år pga systemhotet och varit nätaktivist. Innan jag blev det skrev jag både till Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och fick väl inte mycket till svar när jag undrade över politiken då jag vacklade mellan dem men printade ut allt från SD och tänkte att det är ett parti jag aldrig kan gå med i. Jag är alldeles för orasistisk och för röd för det.
Jag är nöjd med de 4 år som gått dock inte med tonårsutvisningsrna. Man verkar inte fatta att det är vuxna män som är problemet. Som feminist behöver jag inte vara för män bara för att de är invandrare. De ska vara för min rätt innan jag är för deras, eftersom de är de som kommer hit. Ska jag ta ställning till förtryckare så ska de först vara förtryckta
på deras egen hemmaplan. Men män komer sist iallafall.
Jag gick med i Vänsterpartiet ändå när det blev Tidö. Bland det första som jähände var att en invandrarman började demonstrera sin fula attityd mot mig så jag gick ur på knappt ett halvår för att jag tänkte rösta SD 2026. Det blev på håret att jag inte gjorde det då trots att jag mött många manliga avskum de här fyra åren. De där "lyckade männen som arbetar". Visst, de har ett trevligt ansikte tills de möter någon de tror är maktlös, då visar de vilka de är på riktigt. Ändå är jag för gammal för att se och möta lika mycket som för 20 år sedan eller 30 år sedan.
Saken är att jag nu ser att Vänsterpartiet skaffar bollar och visar upp att de inte tar skit. Det är led andra ord ett parti som passar mig. Jag passar däremot inte i ett där man tror att n-ordet är ett nationalord eller att man är tuff om man kallar någon för "babbe", "husblatte" eller något annat skit. Det är inte politik, det är att sakna hjärnkapacitet.
Enligt ditt resonemang så skulle jag aldrig passa in i Vänsterpartiet för att jag minsann röstade på SD i detta riksdagsval, övertygad om röd valframgång. I kommun och region röstade jag på Vänsterpartiet som jag röstat på i alla val förutom det där sossarna och miljöpartiet fick en röst.
Var jag otrogen eller har Vänsterpartiet aldrig brytt sig om mig och mina ivsvillkpr medan jag alltid försökt se till allas livsvillkpr, svårigheter och utmaningar som motgångar?
Säkert hade SD blivit glada om jag valt dem som parti men problemet är att jag inte heller matchar dem till fullo, sedan tillkommer det att jag inte pallar med att sitta och umgås med folk som är rasistiska i vart och vartannat andetag. Jag har liksom inte tänkt flytta. Folk får ta mina åsikter eller titta åt ett annat håll men ingen tvingas lyssna på dem oavbrutet om de inte gillar vad jag säger. Jag vill dessutom till nästa område (kanske) som är utsatt eftersom jag växte upp i det och trivs helt enkeltmen saknar köpoäng så tog första bästa närmaste lägenhet. Ingen Sverigedemokrat hade velat flytta dit jag bor. Jag tror inte ens någon av våra politiker hade velat bo där jag bor och absolut inte i nästa område (det här postnumret är med det bredvid bland de fattigaste i min stad), men det passar sig väl ändå som Vänsterpartist att inte se det viktigaste att bo flott utan att bo drägligt?
