Citat:
Ursprungligen postat av
Lurvgrotta
Har man EIPS om man gråter jättemycket pga den ena killen? Isf kanske jag har det. Jag tror jag är olycklig i mig själv och ingen kan göra mig lycklig. De är nog fel båda två på det sättet och ett tredje alternativ vore nog bäst där jag kunde vara själv och ifred. Men nu har jag sagt upp min bostad och vet inte vad jag ska göra på den fronten mer än att bo hos en av dessa.
Det är en jättesvår fråga men jag tror att +50 killen kan ge mig ett betydligt bättre liv även om jag är ledsen och olycklig i relationen så kan jag åtminstone göra annat/ha mer möjligheter i livet. Å andra sidan kanske jag har det minst lika bra i en liten by. Så jag vet inte.
Kärlek för mig är i praktiken att man bryr sig, och eftersom ena killen inte bryr sig så gör det förstås ont och då kanske det är bättre att vara med någon som faktiskt bryr sig och alltid ställer upp. Men jag har betett mig helt olika, värre mot +50 killen så kanske inte helt konstigt att han är så emot mig. Jag vet inte vad jag vill tror jag är lite deprimerad faktiskt
Nejnej, man har
verkligen inte EIPS för att man gråter jättemycket över en kille. Det var absolut inte så jag menade.
Människor kan ju gråta enormt mycket vid sorg, depression, separation, otrygg anknytning eller bara för att de sitter i en relation som gör väldigt ont. EIPS handlar om ett mycket större och mer långvarigt mönster av emotionell instabilitet i en person - som brukar synas mest i dennas/dennes nära relationer. Fråga mer om du på riktigt är nyfiken - annars lägger vi det åt sidan nu.
Det jag tycker du ska ta fasta på är tre saker.
För det första skriver du att du tror att du är olycklig i dig själv och kanske deprimerad. Det behöver du ta på allvar. Ingen relation kommer kunna lösa det åt dig, och om ditt grundmående är dåligt blir det mycket svårare att avgöra vad som faktiskt är fel i relationen och vad som kommer inifrån dig.
För det andra: skilj på bostad och kärlek. Du har sagt upp din bostad och därför känns det som att du måste välja en av männen. Men
”var ska jag bo nu?” och ”vem vill jag leva med?” är två olika frågor. Lös inte ett akut boendeproblem genom att fatta ett livsbeslut om relation.
För det tredje tycker jag att du ska stanna vid det här:
”+50 killen kan ge mig ett betydligt bättre liv även om jag är ledsen och olycklig i relationen.”
Det där är ingen liten detalj. Om du redan nu räknar med att vara ledsen och olycklig i relationen behöver du fråga dig vad ”bättre liv” faktiskt betyder.
Samma sak åt andra hållet: välj inte +60 bara för att han är trygg, omtänksam och ställer upp om du inte faktiskt vill vara med honom romantiskt.
Och ja - att du har betett dig sämre mot +50 kan absolut ha påverkat honom. Men gör inte misstaget att tänka
”Jag har bidragit till att det blivit dåligt, alltså måste jag acceptera att relationen är dålig.” Nej. Du kan ta ansvar för ditt och ändå konstatera att relationen inte fungerar.
Mitt råd just nu är därför ganska enkelt.
Försök inte välja man först. Försök skapa handlingsutrymme först.
Ordna boendet så tillfälligt och neutralt du kan. Ta reda på om du faktiskt är deprimerad. Och fatta sedan relationsbeslutet när du inte har backat in i ett hörn.
Och om du vill testa vad du egentligen känner, ställ dig den här frågan:
Om jag hade ett eget tryggt boende i sex månader och inte behövde någon av dem praktiskt - vem skulle jag vilja vara med, exakt som relationerna ser ut idag?
Eller...skulle jag helst vilja vara själv?