Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Problemet med CB och KD var nog deras kriminella verksamheter, dvs narkotikaförsäljning. De hade väl skyddsvärde.

De var fö ganska lika, vilket Costamop har påpekat. De var mörkhåriga, med distinkta drag. BO hade såklart en "killsmak". Detta var kanske den typ av man hon drogs till. Joao da Costa föll väl också in i denna kategori.

Det har cirkulerat många teorier om gäningsmannens identitet och eventuella medgäningsmäns identiteter. De flesta teorier är inte solida.

Olle Torge lyckades lansera två teorier som var helt uppåt väggarna, teorier som han offentliggjorde. Men varken CB eller "Kent" har mördat och styckat da Costa, Torge har också en hemlig teori, som han inte ens vill ofentliggöra i kamouflerad form.

Åström & Co snöade in på Solnamannen, som GW fortfarande smutskastar offentligt. Det finns inte en molekyl som binder Solnamannen till da Costas död.

Har vi preseterat bättre då? Det har vi faktiskt. Debattörer i tåden har hittat personer som har varit djupt involverade i missbrukarkretsar som vi har diskuterat i tråden. Dessa personer har riktat uppmärksamheten mot specifika suspekta personer (personer som har diskuterats i tråden). De personer som vi har varit i kontakt med, har varit väldigt generösa med sin tid och med personlig information. De är väldigt motiverade. Det är klart anmäkrningsvärt, med tanke på hur gammalt fallet är.

Dessa personer har tydligt insinuerat vilka personer som satt på mordgåtans lösning. Jag kan bara tala för mig själv men jag anser att det är 90% chans att vi har hittat rätt personkluster = personer som visste exakt vad som hände när BO dog. De kan också vara gärningsmän eller medgärningsmän vi har hittat.

Att två utredeningsgrupper har misslyckats med att hitta och förhöra dessa personer, är helt absurt.

För mordutredare borde det vara en skitsak att göra ovanstående.

Det är skrattretande dåligt polisarbete.

Såg om dokumentärens alla 5 delar i går kväll. Två poliser gjorde starka intryck, har inte namnen här dessvärre, men han som svär ofta var en av dem. Båda underkände sakligt och eftertryckligt åklagare Helins åtal. Men detta är väl sagt i tråden.

Däremot kanske inte att ständigt närvarande GW Perssons uttalande, att det var han som lade grunden till P Lindbergs för frikännandena avgörande bok Döden är en man genom att ge den s k slasken i utredningen till författaren, som förgäves bett om den till utredarna i flera år. Tvivlar på det då GW ofta är framme när något skall berömmas.

Jag håller med om att parallellerna är slående, men en sak som får mig att tveka är att "Skara-Jan" uppgav att han först ljög om tidpunkten då han träffat Catrine, av rädsla för att själv bli misstänkt. Detta skulle ha skett relativt tidigt i den första utredningen.

Jan E å sin sida påstod dels att han inte hörde av sig till polisen förrän 2007, dels att han var ovetande om det utsatta dödsdatumet fram tills han läste Döden är en man. Det är dessa två diskrepanser jag reagerar över, men det kan givetvis ha uppstått missförstånd och misstolkningar längs vägen.

Oavsett vore det intressant att läsa Jan E:s bägge förhör.

Jag kan inte längre hitta originalintervjun som Patrik Nyberg gjorde med Jan E, men länkar till ett inlägg där delar citeras:
(FB) Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Detta är den centrala passagen:
I en intervju av journalisten Patrik Nyberg ger Ericson som förklaring till varför han inte hört av sig till polisen förrän 2007 att han precis som alla andra läste i tidningarna att man hittat Catrines styckade kropp.

-”Tidningarna skrev att polisen gripit en obducent för mordet på Catrine och att obducenten också anhållits. Jag blev ju glad över att polisen hittat mördaren. En tid senare så läser jag i tidningarna att en läkare som kallades allmänläkaren gripits för att han varit med och mördat Catrine. Och när de båda läkarna döms för att ha styckat Catrine så var ju saken klar. Jag tyckte att allt som hänt var otäckt så jag försökte att gå vidare och glömma.

Tiden gick och en kamrat berättade att det skrivits en bok om Catrine. Jag köpte boken och läste den, en tjock bok. När jag läst boken förstod jag att jag varit den siste som såg Catrine i livet. Jag förstod också att Catrine inte kunde ha mördats den 11 juni 1984 eftersom jag träffade henne vid 19.00-tiden den 15 juni 1984. Jag kontaktade polisen som kom och förhörde mig om när jag träffade Catrine.”
Ja, om du redan har begärt ut alla uppslag i serien verkar det inte existera någon uppföljning.

Men om.det nu finns noteringar på själva korten borde dessa inte omfattas av sekretess. Nu när både namn och foto är maskerade borde det vara okontroversiellt att uppge att XX avled 1983 eller dylikt. Möjligen kan detta vara ännu ett utslag av förhindradet av pusselläggande, som tycks ha fått ett enormt genomslag. Den envetne skulle så klart kunna leda upp vilka män i Stockholmstrakten som avled ett specifikt datum och därmed få en uppfattning om vem som döljer sig bakom maskeringen.

Denna nya, mer censurivrande policy medför ett reellt ingrepp i offentlighetsprincipen. Hur ska allmänheten kunna granska förundersökningars eventuella bias om tillgången till material bara krymper?

Förutom deras utseendemässiga likheter hade de ju en liknande livsstil, var i någorlunda samma ålder och kände båda Catrine väl.

Om CB och KD Inte kände varann skulle jag bli ytterst förvånad. Det kan ju ha varit ytterligare en komplikation i de märkliga parallellrelationer som da Costa tycks ha ägnat sig åt.

Ifall man tror att gärningsmannen var någon som hade en (nära eller mer ytlig) koppling till da Costa — vilket jag tror — ger brottet intrycket av starka, överväldigande emotioner. Kärlek, svikna känslor och förvisso även ekonomiska förvecklingar skulle kunna vara grunden för en sådan emotionell explosion.

Det här inlägget är intressant i sin helhet och även jag misstänker att lösningen fanns någonstans i det personkluster som du åsyftar.

Men jag blir också nyfiken på Olle Torges "hemliga teori", som jag inte tidigare har hört talas om. Om han inte ville beskriva den ens via pseudonymer och omskrivningar bör den ha varit känslig. Eller så kanske han blev skrämd och/eller tog sitt förnuft till fånga efter sitt grundlösa utpekade av CB som gärningsman.

Det kan vara så att Torge låter bli att offentliggöra vad han har hört, för att skydda sina källors integritet.

Torge har kanske samma problem som vi - debattörer i tråden har fått information som har lämnats i förtroende, av människor som har ett skyddsvärde. Vi har diskuterat detta i PM, du och jag.

Deras integritet är en del av ekvationen. Om man för vidare vad de har sagt offentligt, offentliggör man en massa privat information, som har lämnats av sårbara människor, som inte vill exponerade på Flashback och på bloggar.

Dessa människor har ett skvallervärde.

Personerna jag syftar på, har inte bara lämnat information som är relevant för da Costa-fallet. Informationen är ju hopbakad med deras privatliv, som är tragiska, för att uttrycka det milt.

Att de överhuvudtaget valt att samarbeta med oss, är förvånande. Deras integritet ligger ju i potten. De riskerar att bli cirkusnummer på Flashback men de var beredda att ta den risken.

Efter att ha sett dokumentären en andra gång för några dagar sedan...gör inte denne Rajs ett mysko intryck? Skylla på din adept så fränt efter att först för polisen ha förklarat Härm fullkomligt omöjlig som förövare. Rajs hade nära till fyndplatsen från sin rättsläkarstation. Han kan också vara skadad efter det hemska han utsatts för under kriget.
Omöjligt att säga när inga dna kan finnas kvar runt dådet eller kring misstänkta så här långt efteråt.
Bara en hypotes. Som alla andra hypoteser kring de båda läkarna.

P Lindeberg har själv berättat i flera poddar och radiointervjuer att det var GW Persson som ordnade så att han fick tillgång till slasken.

I fredags mejlade jag arkivet och frågade om de åtminstone kunde klargöra vilken typ av information som döljer sig bakom maskeringarna på uppslag E22-2-B, där de fyra männens identiteter listas. Jag föreslog exempelvis uppgifter om att de var avlidna eller omhändertagna.
I förmiddags fick jag följande svar:
"Det är enbart personuppgifter, så som för- och efternamn, adress, samt i förekommande fall personnummer som är maskerade."

Detta innebär att vi härmed kan avfärda min teori om att det skulle ha gjorts någon kortfattad uppföljning av männen direkt på spaningsuppslaget.

Om utredarna faktiskt struntade i att följa upp dessa män – trots att de pekades ut av Sundgren – är det ett allvarligt systemfel som skulle ha platsat bra i läkarnas skadeståndsanspråk. Även om männen skulle visa sig vara irrelevanta borde det ha dokumenterats, om inte annat för att visa just att de kontrollerats och avförts. Även en kort notering om att männen var ointressanta borde ha gjorts.

Ja, så kan det givetvis vara. Men med tanke på CB-debaclet var Torge, åtminstone tidigare, inte lika mån om människors integritet (med reservation för att jag inte vet säkert vem som är ansvarig för att hans ocensurerade teori nådde offentligheten). Efterverkningarna kan visserligen ha fått Torge att bli mer noggrann gällande utpekanden.

Beträffande personer som är villiga att kommunicera om fallet efter så här många år tror jag att det kan finnas många, samspelande orsaker bakom deras agerande.

Dels tror jag att läkarnas öde skrämde de som hade kunskap om vad som egentligen hände da Costa. Det formligen monumentala sätt på vilket man ruinerade läkarnas liv bör ha orsakat en enorm rädsla för att själv bli indragen i fallet, även hos den som var helt oskyldig. I det här avseendet är Jan, med sin lögn om när han senast träffade da Costa, ett pedagogiskt exempel.

Dels bör personer ha lidit av dåligt samvete under alla dessa år, även om det skulle röra sig av relativt avtrubbade narkomaner. Nu har ju tiden gått, en del personer kanske har lugnat ner sig och i och med den senaste tidens uppmärksamhet kring fallet och läkarnas formella upprättelse kanske det känns rätt att tala ut. Man kan också ha i åtanke att många som var med då det begav sig numera har avlidit, vilket kan inverka på viljan att öppna sig.

Men jag tror att det är behäftat med en komplex och ambivalent känslomässig komponent hos den som väljer att dela med sig av sina kunskaper. Det är ju inte heller försent att försöka bringa någon reda i vad som egentligen skedde, även om det aldrig kommer att leda till en fällande dom.

Något märkligt att utredningen stannar upp vid de 4 bilderna helt utan vidare uppslag.

Man kan kanske här fundera på om polisens metodiska utredning, i samband med den tillsynes obefintliga uppföljning av att identifierar den blonda mannen bland de 4 bilderna S fick se, i själva verket är brytpunkten för när utredningen med Rajs i spetsen börjar komma på avvägar?

När i tiden styrs utredningen egentligen om mot att bara fokusera på obducenten?

Får utredarna direktiv att lägga ner spaningsuppslaget med den blonde mannan och följa annat spår? Eller blev denne avförd från utredningen bortom rapporten?

Frågorna blir inte färre..