Citat:
Ursprungligen postat av
NoppigaSockar
Det finns några få gemensamma nämnare mellan de båda Jans vittnesmål: båda lämnade uppgifter sent i utredningen, deras berättelser har vissa ytliga likheter, och de hörde av sig ungefär samtidigt. Jan Ericsson skrev sitt brev till utredarna år 2006, och Agell lämnade in sin skadeståndsansökan 2007. I sin ansökan skriver Agell att Jan "har nu hört av sig till kommissarie Wettergren...". Det lilla ordet "nu" tyder på att Jan lämnade sina uppgifter om Skara-resan i nära anslutning till att Agell skrev sin ansökan. I det här sammanhanget skulle "nu" kunna inrymma en tidsperiod på upp till ett år. Tillsammans med deras gemensamma förnamn är detta vad som i nuläget talar för att det eventuellt rör sig om samma person.
Det är inte helt osannolikt att Jan Ericsson faktiskt hördes i den ursprungliga utredningen. Kanske sökte utredarna i utredningsmaterialet när han hörde av sig 2006 och där fann gamla utsagor från honom - uppgifter som sedan endast nådde Agell och aldrig nådde ut till media.
Jag håller med om att parallellerna är slående, men en sak som får mig att tveka är att "Skara-Jan" uppgav att han först ljög om tidpunkten då han träffat Catrine, av rädsla för att själv bli misstänkt. Detta skulle ha skett relativt tidigt i den första utredningen.
Jan E å sin sida påstod dels att han inte hörde av sig till polisen förrän 2007, dels att han var ovetande om det utsatta dödsdatumet fram tills han läste
Döden är en man. Det är dessa två diskrepanser jag reagerar över, men det kan givetvis ha uppstått missförstånd och misstolkningar längs vägen.
Oavsett vore det intressant att läsa Jan E:s bägge förhör.
Jag kan inte längre hitta originalintervjun som Patrik Nyberg gjorde med Jan E, men länkar till ett inlägg där delar citeras:
(FB) Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)
Detta är den centrala passagen:
I en intervju av journalisten Patrik Nyberg ger Ericson som förklaring till varför han inte hört av sig till polisen förrän 2007 att han precis som alla andra läste i tidningarna att man hittat Catrines styckade kropp.
-”Tidningarna skrev att polisen gripit en obducent för mordet på Catrine och att obducenten också anhållits. Jag blev ju glad över att polisen hittat mördaren. En tid senare så läser jag i tidningarna att en läkare som kallades allmänläkaren gripits för att han varit med och mördat Catrine. Och när de båda läkarna döms för att ha styckat Catrine så var ju saken klar. Jag tyckte att allt som hänt var otäckt så jag försökte att gå vidare och glömma.
Tiden gick och en kamrat berättade att det skrivits en bok om Catrine. Jag köpte boken och läste den, en tjock bok. När jag läst boken förstod jag att jag varit den siste som såg Catrine i livet. Jag förstod också att Catrine inte kunde ha mördats den 11 juni 1984 eftersom jag träffade henne vid 19.00-tiden den 15 juni 1984. Jag kontaktade polisen som kom och förhörde mig om när jag träffade Catrine.”
Citat:
Ursprungligen postat av
NoppigaSockar
När det gäller de fyra blonda männen har jag fått ut samtliga uppslag som finns i serie E 22. Det vore logiskt om uppföljningen av dessa män hade sorterats in i samma nummerserie, eftersom uppföljning av de sexköpare som Eva G pratar om återfinns där. Men jag har funderat på varför kopior på fotografierna överhuvudtaget sparades tillsammans med spaningsuppslaget om de visat sig vara helt betydelselösa. Kanske kan de ha fungerat som ett visst stöd för utredarna i jakten på män som hade liknande utseende. Eller så fanns det en plan att följa upp männen vid ett senare tillfälle, men detta glömdes bort eller valdes bort när utredningen fokuserade på Teet.
Men som sagt, det är inte helt omöjligt att uppföljning gjordes och att en kortfattad beskrivning med olika interna förkortningar gömmer sig bakom maskeringen. Jag får väl begära ut samma handling igen om 20 år då behovet av sekretess förhoppningsvis inte anses vara lika stort längre.
Ja, om du redan har begärt ut alla uppslag i serien verkar det inte existera någon uppföljning.
Men om.det nu finns noteringar på själva korten borde dessa inte omfattas av sekretess. Nu när både namn och foto är maskerade borde det vara okontroversiellt att uppge att XX avled 1983 eller dylikt. Möjligen kan detta vara ännu ett utslag av förhindradet av pusselläggande, som tycks ha fått ett enormt genomslag. Den envetne skulle så klart kunna leda upp vilka män i Stockholmstrakten som avled ett specifikt datum och därmed få en uppfattning om vem som döljer sig bakom maskeringen.
Denna nya, mer censurivrande policy medför ett reellt ingrepp i offentlighetsprincipen. Hur ska allmänheten kunna granska förundersökningars eventuella bias om tillgången till material bara krymper?