Lär du dina barn sunt förnuft? Dvs att inte beblanda sig med mena/muslimer/afrikaner

Jag säger åt mina syskons och mina vänners barn att araber ska man undvika. Om man är jättehungrig och det inte finns något annat än kebab att köpa så kan man göra det i nödsituationer endast.
Man ska absolut inte köpa bilar eller andra varor heller för den delen av en arab.

Ni som har barn. Lär ni era barn att inte beblanda sig med andra som har flyktingbakgrund/blattar?
Jag ser det som sunt förnuft på alla sätt och vis.
Självklart ska man inte lära sina barn att trakassera andra eller att mobba folk, men det är sund förnuft att hålla sig till likasinnade. Dvs inte mer kontakt än nödvändigt, fast en god ton.

Jag själv är ung och har inga barn, men jag lever som jag lär. Jag har inga vänskapsrelationer med dom, skulle aldrig ha ett romantiskt förhållande med dom, och bosätter mig alltid i områden där dom utgör en betydande minoritet. Jag håller god ton och bråkar inte, jag behandlar dom med vanlig ytlig vardagsrespekt. Men jag beblandar mig aldrig med dom. Dvs inga relationer och inga affärer.

Lär ni era barn detta? Dvs ett sunt förhållningssätttill dessa? Eller är ni okej med att era döttrar har förhållanden med mörkermän? Umgås era söner med blattar i gucci keps som talar svenska med brytning?

Jag lär mina barn att inte döma folk i grupp utan efter individ. Alla måste få en chans att visa vad de går för, oavsett hudfärg och ursprung.

Ja? Jag gav dig en definition på vad rasism är. Här är en till: om du inte tillåter din dotter att ta på sig en hijab och bli örfilad av en arab så är du en rasist.

Nej, jag hade lärt mina barn att undvika idioter och välja vänner efter hur dom beter sig. Inte sortera människor efter hudfärg och vad deras föräldrar råkade fly ifrån

Och sluta kalla det ”likasinnade”. Du har ju ingen aning om vad dom tycker eller hur dom är eftersom du bestämt dig för att aldrig lära känna dom. Du menar likafärgade, säg det istället.

”Sunt förnuft” är inte ett magiskt uttryck som gör fördomar mindre korkade.

Nej varje människa är sin egna individ och jag lär inte mina barn att vara rasistiska, tvärtom.

Förvisso är jag rasist i den mening att jag ser mig som mer värdefull och bättre än andra raser. Jag gillar inte heller att Europa ska domineras av rasfrämlingar.

Men nej. Alltså det handlar primärt om beteenden.

Du motsäger ju dig själv i samma andetag.

Om beteendet verkligen var det viktiga skulle en skötsam person med flyktingbakgrund kunna duga, medan en svensk som beter sig illa inte gör det. Men du har redan bestämt att den första personen ska undvikas oavsätt hur den beter sig.

Då är beteendet inte primärt. Rasen är urvalskravet och ”beteenden” är bara efterhandsförklaringen. Första stycket var iallafall ärligt.

Nej.

Det är beteendet. För mig symboliserar dom impulsivitet, hederskultur, opålitlighet, islamism, lurendrejeri osv.

Ett eller flera av ovannämnda beteenden är allt för vanligt förekommande, därför chansar man inte. Man beblandar sig inte med dom och hoppas på det bästa.

Självklart beblandar man sig inte heller med vita som uppvisar liknande beteendemönster.

Det intressanta är att du säger dig veta exakt hur ”dom” beter sig, samtidigt som du stolt berättar att du aldrig har vänskaper, relationer eller affärer med dom

Så hur vet du? Du har ju medvetet tagit bort alla möjligheter att faktiskt lära känna människorna du bedömmer. Kvar blir nyhetsrubriker, främlingar på stan och dom dåliga exemplen man lägger märke till.

När en vit beter sig illa är han en dålig individ. När en invandrare gör det blir han bevis för hela gruppen. Dom skötsamma märker du aldrig eftersom du redan bestämt att dom inte får komma nära.

Du har byggt ett perfekt system där din världsbild aldrig kan motbevisas. Inte riskanalys direkt, mer en fördom med självförsvar.