Citat:
Ursprungligen postat av
LoveInAColdClimate
Lyssnade på podden och Lauren framstår som en jätteotäck och farlig människa. Först viskade hon i Ciaras öra att inte lita på Måns och var hennes "vän". Sen när de fått Ciara till Sverige bytte hon lag direkt och Måns var ju definitivt emotionellt otrogen med henne.
"Min bästa vän", "våra barn", "vi var samma kropp och hade samma känslor".
Och så gick Lauren och snackade massa skit om Ciara med Måns i ett helt år som hans förlängda arm.
Måns ska ha skrivit att de aldrig skilt sig om det inte vore för Lauren.
Beskrivningen är jätteotäck. Poddarna bara garvar åt allting medans jag hör att Ciara behöver skaffa besöksförbud mot den här kaninkokerskan. Och helst en stor vakthund...
Vilket jävla psycho.
Och Måns har så uppenbart använt nannyn som emotionellt våld mot Ciara.
Finns väl inget mer nedvärderande och sårande än att ens man sätter nannyn före frun och beter sig och snackar som om det är de två som är gifta och att nannyn är barnens mamma.
Han är helt utstuderat elak.
Förlåten?! Hans korkade fans utan smak har givetvis ingen ribba för hur lågt som är för lågt men resten av Sverige har ingen skyldighet till det.
Jag såg förresten på Facebook att både engelsmän och fransmän kommenterar boken så det kan Ciara definitivt hänvisa till i sin stämning.
Så. Nu har jag också lyssnat på podden.
Tänkte först inte göra det, då det börjar bli tröttsamt med alla recensenter som bara skummat boken, men LoveInAColdClimats illvilliga beskrivningar tog till slut över förnuftet.
Jag undrar - har vi lyssnat på samma podd?
Inte ett ord av det du skriver här ovan är något poddarna säger.
Visserligen fnissar Liv Stömquist åt varenda mening hon läser upp men jag hör inget hysteriskt skratt, utan mer ett generat (?) fniss varenda gång hon nämner Måns Zelmerlöw, eller en passage i boken.
Kanske har det något att göra med att hon också är från Lund, eller så är det hennes stil. Jag vet inte.
Hennes partner däremot är verkligen inte lika road.
Vad gäller nannyn är de uppenbarligen inte insatta i det engelska systemet med en nanny som på heltid tar hand om en familjs barn och verkar därför inte kunna sätta sig in i att förlusten är stor även för den vårdgivaren.
För övrigt finner de nannybeskrivningarna oerhört fascinerande och tycker att någon borde göra en film från hennes perspektiv.
De drar paralleller till oscarsbelönade filmen 'Återstoden av dagen'.
I och med LS ständiga fniss och osäkra ursäktande som "jag menar bara..." förtar det en stor del av vad de, vad jag förmodar, menade att säga.
De blandar buddhism, Knausgård och Zelmerlöw i en soppa som jag antar tar ganska många lyssningar för den som verkligen vill förstå vad poängen egentligen var.
Och precis som alla andra recensenter utelämnar de helt frågan om Ciaras skuld i det hela.