Förekommer organiserad gang stalking?

Jag tror att en del av GS-frågan blir mer begriplig om man slutar tänka enbart i termer av ”trakasserier” och istället tittar på den långa historien av forskning kring hjärnan, psyket, perception, stress, beteende och medvetande.

Det finns ett helt spektrum av legitim forskning inom psykologi, psykiatri, neurovetenskap och militär beteendevetenskap som försökt förstå samma grundfråga:

Hur förändras en människas beteende om man förändrar hennes information, sociala miljö, stressnivå, sömn, belöningar, rädsla eller uppfattning av verkligheten?

Det betyder naturligtvis inte att sådan forskning automatiskt har något med moderna TI-fall att göra. Men den visar att reaktioner, perception och beteendemodifikation har varit seriösa forskningsområden i decennier.

Några centrala forskningsfält är:

• Conditioning och behaviorism – Pavlov, Skinner och efterföljande forskning visade hur beteenden kan läras in, förstärkas eller undertryckas genom stimuli, belöning och negativa konsekvenser.
  
• Sensitization – återkommande exponering kan göra en person allt mer reaktiv på vissa stimuli. Ett neutralt ljud, ord eller sammanhang kan efter upprepade negativa associationer börja utlösa stark stress.
  
• Learned helplessness – forskning har visat hur upprepade okontrollerbara negativa erfarenheter kan få människor att sluta försöka förändra sin situation, även när möjligheter senare finns.
  
• Social conformity och obedience – experiment kring grupptryck och lydnad har visat hur vanliga människor kan göra saker de annars inte skulle göra när auktoritet eller gruppnormer legitimerar beteendet.
  
• Isolation, sleep deprivation och chronic stress – dessa kan påverka uppmärksamhet, minne, impulskontroll, emotionell stabilitet och verklighetsbedömning.
  
• Hypnosis, dissociation och altered states – länge studerat inom både klinisk psykologi och forskning kring medvetande.
  
• Neurofeedback och brain-computer research – modern forskning försöker förstå och ibland påverka neural aktivitet genom EEG, fMRI, implantat eller andra mätmetoder. Det är verklig forskning, men det ska inte blandas ihop med obevisade påståenden om fjärrstyrd tankeläsning.
  
• Behavioral economics och digital nudging – hur information, design, social proof, ranking, notifications och algoritmer kan förändra människors beslut utan direkt tvång.

Historiskt finns också betydligt mörkare exempel. MKULTRA visar att CIA faktiskt finansierade forskning om droger, hypnosis, sensory deprivation, interrogation och behavioral modification. Psykiatern Ewen Cameron experimenterade bland annat med extrem ECT, långvarig sömn och repetitiva inspelade budskap i försök att bryta ned och rekonstruera beteendemönster.

Det bevisar inte dagens GS. Men det visar något principiellt viktigt: stater och underrättelsemiljöer har historiskt haft ett konkret intresse av att förstå hur perception, motståndskraft, minne, identitet och beteende kan påverkas. Det är också där kopplingen till PSYOPS blir relevant. En modern psykologisk operation behöver inte ”kontrollera hjärnan” i science-fiction-bemärkelse. Den kan istället försöka kontrollera:

vad personen ser → vad personen tror är viktigt → vad personen fruktar → hur personen reagerar → hur omgivningen tolkar reaktionen

Det kan göras genom information, rykten, sociala signaler, osäkerhet, provokationer, upprepning, social isolering och manipulation av förväntningar. En hypotetisk experimentell modell skulle kunna vara:

profilering → identifiera psykologiska sårbarheter → introducera stimuli → observera reaktionen → förändra stimulit → mäta nästa reaktion

Det är i grunden samma feedbackprincip som används i mycket beteendeforskning:

stimulus → respons → observation → justering → ny respons

Skillnaden är naturligtvis enorm mellan etisk forskning med informerat samtycke och att utsätta en ovetande människa för sådant i hemlighet. Det senare skulle vara ett allvarligt etiskt och potentiellt rättsligt övergrepp. Det finns också en social dimension. Om forskaren eller operatören kan förändra hur familj, vänner, arbetskamrater eller andra människor behandlar individen får man möjlighet att studera något mer komplext än bara individuell psykologi:

Hur reagerar människan när hennes sociala verklighet förändras?

Vad händer med förtroende?
Hur snabbt utvecklas misstänksamhet?
När börjar personen isolera sig?
När konfronterar personen andra?
När slutar personen försöka?
Vilken typ av provokation skapar ilska, rädsla eller undvikande?

Det är frågor som skulle kunna vara intressanta både för forskning om beteende och för psykologisk krigföring, interrogation, influence operations och social control.Det betyder inte att någon sådan hemlig experimentell struktur ligger bakom ett visst GS-fall. Det måste fortfarande bevisas. Men om man vill formulera en mer jordnära hypotes tror jag att den är betydligt starkare än teorier om magiska mind-control-vapen:

persondata + psykologisk profilering + kontrollerade sociala stimuli + reaction testing + conditioning + plausible deniability

Det skulle också kunna förklara varför en target ibland upplever att syftet inte bara är att trakassera utan att testa, forma och studera reaktioner. Den verkligt intressanta frågan blir därför inte bara:

”Varför trakasseras personen?”

utan:

”Vilken information samlas in om personens psykologiska respons, vem använder den informationen och förändras behandlingen beroende på hur personen reagerar?”

Det är där gränsen mellan vanlig stalking, psykologiska operationer och ett eventuellt experimentellt kontrollprotokoll skulle börja bli relevant. Och där måste man också ställa det viktigaste kravet:

Om människor används som försöksobjekt utan informerat samtycke, utsätts för avsiktlig psykisk destabilisering eller får sina sociala relationer manipulerade för att studera deras beteende, då är det inte legitim forskning. Det är ett allvarligt övergrepp som strider mot mänskliga rättigheter, är betydligt oetiskt och framförallt olaglig i ett demokratiskt samhälle oavsett mål eller syfte. Lagar finns till att skydda medborgare mot all form av skada inklusive psykologisk,social och ekonomisk...

Vårdbolagen skriver alltid en brukare på adressen. Sen kan de flytta runt alla andra vårdtagare mellan sina olika boenden. Det är lagligt, men också ett tecken på att det är just ett boende som lägenheten används till. HVB.
Här är det en kvinna skriven, men där har vårdbolaget stoppat in 2 män, en kvinna och 2 barn.
Kvinnan har inte synts till på ett tag. Intagen på psyk förhoppningsvis.
Men det är så de bedriver sina verksamheter bland oss som tror vi köpt en lgh i ett lugnt område, men hamnar bland vilda kokainlangare.
Eller hur Amigos

Det där är ett par riktigt intressanta poänger.

​Jag tror att folk faktiskt betalar för att utsätta personer för diverse saker som sedan eskalerar, och att det till och med förekommer att folk bettar på olika händelser, det är helt sjuk i alla fall, men det är den känslan man får.

​Men om vi säger så här, vilka tror du själv skulle kunna ha satt igång en sådan här karusell, och vilka skulle ha kapacitet att organisera människor på det här viset? Och framför allt vem skulle kunna hålla något sådant hemligt över tid?

​För jag tror inte på det här med någon jävla "deep state" eller annat konspiratoriskt prat som en del ondgör sig över här.

​Snarare handlar det nog om just om att de hackar personer som befinner sig i svåra psykiska kollapser, som har klickat sig in i digitala fällor eller fastnat i sådant som betraktas som avvikande. Det är den typen av personer som pekas ut som en potentiell fara för andra, och tanken verkar vara att man ska oskadliggöra eller förstöra dem "innan de hinner göra skada".

Edit:
Har det beskrivits som en show tidigare? Eller är det bara jag som har lagt fram den idén? Jag inte läst den här tråden på väldigt många år.

/A

Grejen är att dom förmodligen skickar den där gang stalking manualen som först publicerades av Rauni-Leena Luukanen-Kilde till olika myndigheter.


Kan tänka mig att många läkare och poliser helt enkelt blir rädda och känner sig tvingade att samarbeta med dom för att själva inte bli utsatt för elektroniska vapen och gang stalking. Och jag förstår rädslan för hur ska någon kunna bevisa att någon använder något sådant mot dom när dom gömmer sig i helt vanliga lägenheter och låtsas vara helt vanliga civila!?


Det är precis som havanah syndromet dom får leva med livslånga skador som gör att dom kanske aldrig kan jobba igen och detta utan att någonsin få reda på vem eller vilka som gjorde detta mot dom.


Och vad gör man mot en sådan här grupp som har sådan massiv finansiering att dom kan köpa lägenheter för att stalka bara en person.


Dessutom hur kan du bevisa sedan att du blivit utsatt för elektroniska vapen? Det får dig att framstå som en komplett idiot när du går till sjukhuset och väntar i kö i cirka en timme och när du väntat där mer än en timme så försvinner symptomer för vid sjukhuset får dom inte använda elektroniska vapen det är fredad zon har jag fått veta.

Men ni som faktiskt utsätts för GS på riktigt, era mobiler har hackats och en publik sitter sedan och följer trakasserierna och era reaktioner live, det är er det handlar om. En jävla show. Sedan tror jag det sitter folk och bettar på saker, som när ni kommer ta livet av er etc, alltså någon totalt sinnesrubbad grej handlar det om.

Anledningen till att just ni har valts ut kan vara att ni söker er till extremt innehåll, klickat in på digitala fällor, fastnat i något avvikande eller helt enkelt har psykiska problem och därför, i deras ögon, anses vara värda noll.

/A

Det är just här jag tycker att du behöver skilja mycket tydligare mellan vad du tror att systemet gör och vad du faktiskt kan belägga.

Om en persons mobil verkligen hackas, privata data livestreamas till andra och människor därefter organiseras för att följa, provocera och observera personens reaktioner, då skulle det handla om extremt grova integritetsintrång, cyberbrott, olaglig övervakning och systematiska psykiska trakasserier. Att personen redan har psykisk ohälsa skulle inte göra detta mer legitimt – tvärtom skulle det göra exploateringen ännu mer hänsynslös.

Men jag tror inte heller att motivet nödvändigtvis stannar vid någon slags ”show”. Om något sådant existerar kan reaktionerna i sig vara en del av värdet: kartlägga sårbarheter, testa vilka stimuli som får personen att reagera, se hur social isolering påverkar beteendet och gradvis modifiera hur personen agerar.. Då får man snarare en modell som:

profilering → identifiera sårbarheter → provokation → observera reaktion → anpassa nästa provokation → destabilisering/beteendemodifikation

Det passar också med plausible deniability. Trakasserierna skulle i så fall behöva utformas så att varje enskild händelse ser trivial eller slumpmässig ut, medan targetens samlade reaktion sedan kan användas emot honom:

”Se hur paranoid och instabil han är.”

Därför är teorin om att personer väljs därför att de redan har psykiska problem särskilt mörk. En sådan person är både lättare att destabiliseras och lättare att misskreditera efteråt. Men jag skulle inte slå fast att det finns en betalande publik eller att människor väljs genom vissa sökningar och ”digitala fällor” förrän det finns något som visar just den infrastrukturen. Det vi behöver hitta är länkarna:

vem komprometterar mobilen → vem får datan → vem distribuerar den → vem organiserar de fysiska aktörerna → vad samlas in om targetens reaktioner?

Det är där en teori om ”show” (typ Squid Game eller menar du The Truman Show?), psykologiskt experiment eller kontrollprotokoll antingen börjar få verklig evidens eller faller.

Men det blir omöjligt för oss att hitta spår av något som bara utvalda personer blir inbjudna till. Det finns inte nå spår vi kan sitta och leta fram online på det här för det är en sluten cirkel som får ta del utav hela showen.

De har tillgång till något extremt sofistikerad spyware som raderar spåren efter sig och har den absoluta toppen av de som är kunniga inom området delaktiga i hela den här verksamheten. Troligtvis folk som redan jobbar på något känt spyware-bolag, men detta är bara spekulationer från min sida. Men att de har tillgång till spyware i klass med predator och pegasus det vet jag med säkerhet.

Men jag förstår inte hur något sådant kan pågå utan att FBI, NSA, Säpo eller polisen redan har slagit ner på det för länge sedan.

Har du läst min tråd här på Flashback?
"Kriminellt nätverk använder porrsidor som fällor"

/A

Jag förstår vad du menar, och slutna/inbjudningsbaserade system kan absolut göra bevisinhämtning svårare. Men jag tror ändå inte att det innebär att spåren försvinner helt. Även avancerad spyware måste någonstans ha infrastruktur, operatörer, exploits, servrar, åtkomstvägar, loggar, betalningar och människor som administrerar systemet. Att viss spyware kan radera eller minimera lokala spår betyder inte att hela verksamheten blir tekniskt osynlig. Det är också därför jag tror att mobilen är central i en möjlig modell:

komprometterad enhet → insamling av data/plats → central aktör → distribution → lokala instruktioner → observation/provokation

Men det är viktigt att inte gå från ”sådan teknik finns” till ”alltså är det Predator eller Pegasus och de här personerna står bakom” utan mellanliggande bevis.

När det gäller FBI, NSA, Säpo eller polis ser jag flera möjliga förklaringar om något sådant verkligen sker: de kan sakna helhetsbilden, se isolerade cyberbrott utan att koppla ihop dem, verksamheten kan ligga utanför deras jurisdiktion, delar kan vara privata/utländska, eller också är vissa delar av modellen felattribuerade. Att myndigheterna inte stoppat något är i sig inte bevis för att de accepterar eller känner till det. Det är dock möjligt att det är känt bland regeringar men hemlighetsstämplat så COINTELPRO och Zersetzung.

Det jag tycker är mest intressant i det du skriver är just plausible deniability. Om verksamheten är byggd så att varje enskild del ser normal ut – ett konto, en mobil, en person på en plats, en kommentar, en “slumpmässig” provokation – då blir helheten svår att se så länge man inte kan visa informationsflödet mellan delarna.

Och angående tråden om porrsidor som fällor: jag har inte gått igenom den i detalj här ännu, men själva hypotesen bör testas på samma sätt. Finns det tekniska artefakter, specifika domäner, komprometteringskedjor, betalningar eller återkommande infrastruktur som kan kopplas till faktiska intrång? Det är där den kan gå från teori till något undersökningsbart.

Det avgörande är alltså inte bara att systemet kan vara dolt utan att hitta var det trots allt måste lämna spår. Just nu verkar effekterna mynna ut i klagomål från targets.. Vi är bevisen på att systemet har effekt och kallar det ibland för Weapons of Mass Social and Psychological Control".

Jag har kört MVT, analyserat sysdiagnose via iVerify och kört Am I Secure, och allt ser rent ut. Men jag vet helt säkert att mobilen har varit infekterad, de där programmen skannar ju bara efter kända IOC:er.

Är det möjligt att hela verksamheten rullar på kontanter där folk åker runt och samlar in dem. Personerna jag känner till i den här cirkeln är äldre, så det rör sig knappast om krypto.

Men det är den här verksamheten och den här showen det handlar om. De som faktiskt blir utsatta för GS. Inget annat.

Och många inblandade i den här verksamheten ser sig nog själva som samhällets beskyddare, men de flesta vill ju bara ha roligt åt folk med psykisk ohälsa som bryts ner bit för bit.

/A

Det är just där jag skulle vara försiktig med formuleringen ”jag vet helt säkert att mobilen varit infekterad”. Att MVT, iVerify och Am I Secure inte hittar något betyder inte att avancerad kompromettering är omöjlig – sådana verktyg bygger till stor del på kända indikatorer och artefakter – men ett rent resultat är inte heller bevis för att det finns en okänd infektion.

Det intressanta är därför vad som faktiskt går att knyta till mobilen: ovanliga kontohändelser, nätverkstrafik, kraschar, loggar, ändrade inställningar, Apple/Google-varningar, specifika domäner eller andra forensiska spår.

Din idé om att verksamheten kan drivas genom personliga kontakter, äldre nätverk och kontantbetalningar är organisatoriskt möjlig som hypotes, eftersom det minskar digitala spår och bygger på trust chains. Men samma problem kvarstår: någon måste ändå välja targets, samla information, koordinera deltagare och föra vidare instruktioner.

Jag tror också att ”samhällsbeskyddare” kan fungera som en mycket stark cover story. Man behöver inte säga till människor att de trakasserar en sårbar person. Man kan säga att personen är farlig, instabil, behöver observeras eller att man ”hjälper till”.. Då får man:

negativ etikett → moralisk legitimering → observation/provokation → target reagerar → reaktionen används som bekräftelse på etiketten

Det är en betydligt mer trovärdig kontrollmekanism än att alla deltagare skulle känna till hela syftet. Men jag skulle fortfarande inte slå fast att ”detta är vad all GS är och inget annat”. Det är för starkt innan infrastrukturen faktiskt är identifierad.