Förekommer organiserad gang stalking?

Jag tror att du är inne på något viktigt när du fokuserar på vilka personer som är lättast att utsätta och samtidigt lättast att misskreditera. Men jag skulle vara försiktig med att redan nu slå fast att det är ett enda gammalt kriminellt nätverk, en betald ”show” eller något som polis/Säpo/FBI/NSA känner till. Där behövs betydligt mer konkret bevisning.

Det intressanta är själva mekanismen. Om någon redan har psykisk ohälsa, trauma, social isolering eller svagt stöd från familj och vänner är personen både mer sårbar för långvarig psykisk press och lättare för omgivningen att avfärda. Om trakasserier dessutom utformas så att de liknar klassiska paranoida symptom får man nästan perfekt plausible deniability:

provokation → hypervigilans → stark reaktion → “se, personen är paranoid” → ännu mindre trovärdighet

Det är just därför jag tror att ett verkligt system, om det finns, sannolikt skulle vara compartmentalized snarare än att tusentals människor känner till samma ”show”. Vanliga deltagare kan få en cover story: att personen är farlig, psykiskt sjuk, under utredning, behöver observeras eller att man bara ska ”se hur personen reagerar”. De behöver inte känna till vem som ursprungligen valde personen eller det verkliga syftet.

En möjlig struktur skulle snarare vara:

målval/profilering → negativ cover story → lokala mellanhänder → små provokationer/observation → reaktioner rapporteras tillbaka

Då kan mycket vanligt folk medverka i små delar utan att själva förstå hela sammanhanget.

Det du skriver om personer med psykisk ohälsa är därför särskilt intressant. Om en redan sårbar människa medvetet utsätts för saker som efterliknar eller förstärker paranoia, ideas of reference, social misstänksamhet och rädsla, då kan själva skadan senare användas som cover för det som orsakade den.

Men jag tycker vi ska hålla isär två saker:

1. Mekanismen är fullt begriplig som hypotes.
Profilering, social manipulation, provokation, gaslighting, ryktesspridning och plausible deniability kräver ingen science fiction.

2. Vem som faktiskt organiserar det är fortfarande den stora öppna frågan.
Kriminellt nätverk, privat säkerhetsmiljö, kultliknande organisation, individer med kontakter eller någon institutionell aktör måste avgöras genom informationsflöde, betalningar, kommunikation, insiders och tekniska spår.

Det är där jag tycker fokus ska ligga. Inte bara “vem verkar vara med?” utan:

Vem har informationen? Vem väljer målet? Vem ger instruktionerna? Hur förs informationen vidare? Vem tjänar på det?

Hittar man den kedjan börjar man förstå strukturen på riktigt.

Det där är ett par riktigt intressanta poänger.

​Jag tror att folk faktiskt betalar för att utsätta personer för diverse saker som sedan eskalerar, och att det till och med förekommer att folk bettar på olika händelser, det är helt sjuk i alla fall, men det är den känslan man får.

​Men om vi säger så här, vilka tror du själv skulle kunna ha satt igång en sådan här karusell, och vilka skulle ha kapacitet att organisera människor på det här viset? Och framför allt vem skulle kunna hålla något sådant hemligt över tid?

​För jag tror inte på det här med någon jävla "deep state" eller annat konspiratoriskt prat som en del ondgör sig över här.

​Snarare handlar det nog om just om att de hackar personer som befinner sig i svåra psykiska kollapser, som har klickat sig in i digitala fällor eller fastnat i sådant som betraktas som avvikande. Det är den typen av personer som pekas ut som en potentiell fara för andra, och tanken verkar vara att man ska oskadliggöra eller förstöra dem "innan de hinner göra skada".

Edit:
Har det beskrivits som en show tidigare? Eller är det bara jag som har lagt fram den idén? Jag inte läst den här tråden på väldigt många år.

/A

Sjukdomsbilden är så stor att verka viktigare än vad ni är, är det enda som driver er

Tro mig, jag hade aldrig för mitt liv trott att något liknande pågick, men det gör faktiskt det. Men sen är det ju många som har psykiska problem även om det är just sånna de även riktar in sig på. För vi alla vet att det är kul att ha roligt åt människors psykiska ohälsa.

/A

Psykiskt sjuka är en fara för allmänheten

Psykisk sjukdom är inte samma sak som att vara en fara för allmänheten. Det där är precis den typen av stigmatisering som gör den här diskussionen viktig.

De flesta människor med psykisk ohälsa är inte våldsamma, och att någon har en diagnos ger ingen annan rätt att trakassera, provocera, övervaka eller behandla personen som ett legitimt mål.

Det blir dessutom ett farligt cirkelresonemang:

”Han är psykiskt sjuk → därför får vi behandla honom som farlig → han reagerar på behandlingen → reaktionen visar att han var farlig.”

Om någon faktiskt utgör en konkret risk finns det lagliga processer för det. Man presenterar bevis, gör en professionell riskbedömning och använder proportionerliga åtgärder.

Man skapar inte en social lynchmobb och testar hur långt en redan sårbar människa kan pressas. Jag känner till flera targets som begått självmord eller skadat sig själva och andra utav ren desperation. Det här handlar om mord och provokationer till skada genom uppmanande till skadebeteende och självmord men även att använda det som självklarhet att tvinga någon in i psyk.

Och om poängen med dina inlägg bara är att upprepa att ”psykiskt sjuka är farliga” med ett flin efteråt, då illustrerar du snarare problemet än motbevisar det....

Det avgörande för att hålla något hemligt länge är snarare compartmentalization och cover stories än att alla känner till hela systemet. En person kan tro att det handlar om säkerhet, en annan om forskning, en tredje om att observera någon ”farlig”, medan de som väljer mål och kontrollerar informationen sitter högre upp. Då behöver väldigt få känna till helheten.

Din idé om att personer först kan identifieras digitalt är också mer plausibel än att ”någon bara väljer en random människa på gatan”. Om en person befinner sig i en psykisk kris, söker på extrema ämnen, klickar på skadliga länkar eller får sin mobil komprometterad kan väldigt känslig information i princip hamna hos fel aktör. Men steget därifrån till att någon blir utpekad som ”fara” och organiserat trakasserad måste fortfarande bevisas – det är just den informationskedjan som är den stora frågan.

När det gäller ”showen”: jag har sett närliggande idéer länge i GS/TI-material – framför allt begrepp som street theatre, arrangerade sociala scener, harassment skits, offentlig förnedring och människor som tycks behandla targetens reaktioner som underhållning. Men jag skulle inte säga att jag sett ett välbelagt äldre system beskrivet specifikt som en kommersiell livestream där publik betalar och bettar på targets. Den delen verkar mer vara din egen tolkning/hypotes tills det finns konkret bevis för betalningar, plattform, användare eller infrastruktur.

För mig är plausible deniability nyckeln: systemet skulle sannolikt vara designat så att varje enskild deltagare och varje enskild handling går att bortförklara, medan det är samordningen bakom helheten som är den verkliga bevisfrågan.

Precis så. Oavsett vad man tror om hur ett sådant system är uppbyggt eller vilka som drabbas, så lever vi faktiskt i ett demokratiskt rättssamhälle. och i ett sådant ska något sådant här helt enkelt inte få existera.

Om någon utgör en verklig risk för andra finns det rättsliga processer, myndigheter och lagar som ska hantera det på ett öppet och kontrollerat sätt. Att uppmuntra eller titta på när enskilda, sårbara människor trakasseras på ett systematiskt sätt, provoceras och tvingas mot avgrunden i någon form av dold och utomrättslig cirkus hör inte hemma i en rättsstat. Det är det som är så obegripligt, att detta verkar accepteras av många.

/A

Precis. Men jag tror att man missar något om man ser det enbart som att enskilda personer trakasseras därför att de anses vara ”farliga”. Det större tänkbara motivet är social och beteendemässig kontroll... Om man utgår från GS som en hypotetisk kontrollmodell kan syftet vara flera saker samtidigt:

• neutralisera personer som uppfattas som besvärliga, avvikande eller svåra att kontrollera,
• modifiera beteende genom provokation, rädsla, sociala konsekvenser och conditioning,
• isolera och diskreditera så att personen tappar socialt inflytande och trovärdighet,
• testa reaktioner och kartlägga hur en människa fungerar under press,
• och i ett större perspektiv forma vilka beteenden, åsikter och sociala roller som belönas eller bestraffas.

Det är där begreppet social engineering blir relevant. Man behöver inte tänka sig att någon sitter och hatar en viss individ personligen. Personen kan istället behandlas som ett problem som ska hanteras, ett experimentobjekt eller någon vars beteende ska förändras.

Det skulle också förklara varför så mycket, enligt GS-modellen, verkar bygga på plausible deniability. Man vill inte skapa ett tydligt brott med en tydlig gärningsman. Man vill skapa hundratals små händelser som var och en går att bortförklara, samtidigt som den sammanlagda effekten förändrar targetens beteende, tro och hälsa.

I ett tidigare Reddit-inlägg utvecklade jag just den bredare modellen: https://www.reddit.com/r/TargetedSolutions/comments/1f4gsfd/gang_stalking_a_complex_web_of_psychological/ - GS som en möjlig kombination av psykologisk krigföring, deception, social kontroll och flera typer av aktörer snarare än en enda grupp. Den modellen diskuterar bland annat underrättelsemiljöer, företag, ideologiska/religiösa nätverk och andra slutna strukturer som möjliga aktörer eller mellanhänder.. Inte som bevisat ansvariga.

Den färska civilrättsliga och kriminella eBay-dom bevisar att exempelvis företag utför GS enligt min GS-modell - har skrivit en del Reddit-artiklar om eBay.

Om ett sådant system existerar tror jag alltså att den större agendan är mindre ”underhållning” och mer behavioral management, social engineering och kontroll genom reaktioner. ”Showen” kan i så fall vara en del av mekanismen eller en bieffekt men knappast hela syftet..

Precis. Men jag tror att man missar något om man ser det enbart som att enskilda personer trakasseras därför att de anses vara ”farliga”. Det större tänkbara motivet är social och beteendemässig kontroll... Om man utgår från GS som en hypotetisk kontrollmodell kan syftet vara flera saker samtidigt:

• neutralisera personer som uppfattas som besvärliga, avvikande eller svåra att kontrollera,
• modifiera beteende genom provokation, rädsla, sociala konsekvenser och conditioning,
• isolera och diskreditera så att personen tappar socialt inflytande och trovärdighet,
• testa reaktioner och kartlägga hur en människa fungerar under press,
• och i ett större perspektiv forma vilka beteenden, åsikter och sociala roller som belönas eller bestraffas.

Det är där begreppet social engineering blir relevant. Man behöver inte tänka sig att någon sitter och hatar en viss individ personligen. Personen kan istället behandlas som ett problem som ska hanteras, ett experimentobjekt eller någon vars beteende ska förändras.

Det skulle också förklara varför så mycket, enligt GS-modellen, verkar bygga på plausible deniability. Man vill inte skapa ett tydligt brott med en tydlig gärningsman. Man vill skapa hundratals små händelser som var och en går att bortförklara, samtidigt som den sammanlagda effekten förändrar targetens beteende, tro och hälsa.

I ett tidigare Reddit-inlägg utvecklade jag just den bredare modellen: https://www.reddit.com/r/TargetedSolutions/comments/1f4gsfd/gang_stalking_a_complex_web_of_psychological/ - GS som en möjlig kombination av psykologisk krigföring, deception, social kontroll och flera typer av aktörer snarare än en enda grupp. Den modellen diskuterar bland annat underrättelsemiljöer, företag, ideologiska/religiösa nätverk och andra slutna strukturer som möjliga aktörer eller mellanhänder.. Inte som bevisat ansvariga.

Den färska civilrättsliga och kriminella eBay-dom bevisar att exempelvis företag utför GS enligt min GS-modell - har skrivit en del Reddit-artiklar om eBay.

Om ett sådant system existerar tror jag alltså att den större agendan är mindre ”underhållning” och mer behavioral management, social engineering och kontroll genom reaktioner. ”Showen” kan i så fall vara en del av mekanismen eller en bieffekt men knappast hela syftet..