Citat:
Ursprungligen postat av
Dr.guld
Vilket som lär inte fungera då majoritet lär inträffa nästan oavsett vem.
Brittisk vallag tillämpar ansvar för medhjälpare, något vi i detta fall kanske skulle haft nytta av eftersom de bör vara någon i ali's umgängeskrets som ägnat sig åt de misstänkta valfusket.
Höja % av röster för personröster att klättra över en annan.
Dessa åtgärder är ju bara för framtiden men jag insåg att få en folkvald att bli utslängd kräver brott (mer än 2 års fängelse) eller ändra grundlagen, så varför inte ändra grundlagen? Personerna är ju säkrare än en arbetare.
Om vi börjar med "fallskärmen", eller Riksdagens inkomstgaranti som det egentligen heter, så fyller ju den en viktig funktion. Det handlar ju om att personer som blir valda som riksdagsledamöter i regel behöver offra sin tidigare anställningar. Att då vara i en situation där man hoppar på ett riksdagsuppdrag, och inte har en aning om hur länge man kommer arbeta kvar (blir man omvald? klarar partiet riksdagsspärren? händer något oförutsett som gör att man kan tvingas avgå?), gör ju att någon form av inkomstgaranti behövs den dagen man står utan mandat/jobb. Att inte ha ett sådant system skulle ju kunna leda till att ingen/få skulle vilja kandidera till, eller sitta i, Riksdagen - för att de privatekonomiska riskerna/konsekvenserna hade kunnat bli för stora. Det är ju också så att om en person ställer upp för landet/staten som politiker, så är ju inte det någonting man skall hämmas för den dagen man inte längre sitter i Riksdagen.
Ser man då till riksdagsledamöter som på något sätt misskött sig så är det såklart motbjudande med sådan ersättning. Men man måste vara nykter nog att konstatera att inkomstgarantin fyller samma syfte här som ovan nämnt. Lägg då till att om man varit inblandad i en skandal, som blivit medialt uppmärksammat, och lett till att man hoppar av sitt riksdagsuppdrag så kan det ju vara så att ditt namn är så nedsvärtat att ingen vill anställa dig i framtiden. Då är ju denna inkomstgarantin personens enda (och kanske sista) chans att tjäna pengar i sitt liv. Sedan kan man givetvis diskutera hur stor inkomstgarantin skall vara, och hur länge den skall pågå, för en person som uppenbarligen misskött sig. Där är jag absolut för en förändring!
Men att ha en omröstning om huruvida man skall få behålla inkomstgarantin, eller inte, känns magstarkt. Ytterst handlar det ju detta om sådant som anställningsförhållande och anställningsavtal/överenskommelse mellan den enskilde (riksdagsledamoten) och arbetsgivaren (Riksdagen) och det har ju ingen annan med att göra. Om man dessutom ser till varför man ö.h.t har omröstningar i Riksdagen så är ju det för att fatta bindande politiska beslut och stifta lagar. Att rösta om någon tidigare riksdagsledamot skall få behålla sin inkomstgaranti har ju ingenting med att visa folkstyrets vilja i en demokrati att göra med. Ett sådant ställningstagande handlar ju om helt andra faktorer som exempelvis vilken egen moral man har, om man har vänskapsband till personen ifråga osv.
