Jesus och Bibeln är bara ett judiskt påfund för att styra hela världen. Vi människor behöver inte tillbe någon gud för vi är gudomliga. Det är vi som skapar liv och vi behöver ingen låtsas gubbe i skyn.
Jag har konsekvent berättat hur det jag skriver är logiskt ofrånkomligt.
Kanske beror på att AI stryker dig medhårs och låter dig komma undan med den ena dumheten efter den andra? Du kanske tycker det är lite jobbigt när Fiffiniffi berättar den ofrånkomliga sanningen om din världsbild?
Bli din egen 'Jesus' och sluta följa organiserade religioner som skock lamm. Följ de sunda förnuftet att inte va ett arsel mot dig själv och omgivningen vilket man bör fatta utan att läsa bibeln.
Finns ingen ' förtur ' till himlen för att man läser bibeln och tror på Jesus som en Guds son.
Du förstår dig inte på teologi. Det Jesus säger om hur vi ska vara mot varandra handlar egentligen om att via en spegel visa att vi inte kan. Moralen är alltså inte en trappa som vi kan bestiga, utan en illustration av att Gud behöver kliva ner till oss och erbjuda oss nåd. Agnostisk eller ateistisk humanism handlar däremot om att så långt det är möjligt ta vara på varandra.
Detta var något nytt och upplysande för mig, att Bergspredikan tidigt neutraliserades inom kristendomen. Det förklarar en hel del.
Det är ju riktigt att vi ofullkomliga inte kan bli fullkomliga av egen kraft, men budskapet är inte moraliserande. Hur skulle kristna ledare kunna förhålla dig till Bergspredikan utan att rationalisera bort den? Hur skulle biskopar och påvar kunna framhäva sin position inför Bergspredikan? Kristendomen är sannerligen en villolära.
Jesus var en såningsman och inte en moralist som hycklarna. Han sådde frön, som kristendomen kastade bort, men som hos dem som tar till sig det svåra med sanningen, växer och blir till gudomlig kraft.
Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. — Markus 4:20
Anabaptisterna är tydligen de enda kristna som brutit sig ur villoläran och blev därför skoningslöst förföljda:
Anabaptismen (från grekiskans anabaptizein, "att döpa om") var den radikala grenen av 1500-talets reformation, ofta kallad den radikala reformationen.
Medan de stora protestantiska reformatörerna som Martin Luther och Huldrych Zwingli genomförde sina reformer i samarbete med kungar och stadsråd, krävde anabaptisterna en total brytning med det bestående politiska och kyrkliga systemet. De ville återgå helt till den tidiga urkyrkans modell.
Teologiska pelare
Anabaptisternas teologi formulerades i hög grad som ett alternativ till både katolicism och den gängse protestantismen. År 1527 sammanställdes deras viktigaste trosbekännelse, Schleitheim-artiklarna.
* Trons dop (Vuxendop): De avvisade spädbarnsdopet helt. Dopet sågs inte som ett sakrament som automatiskt tvättade bort synd vid födseln, utan som ett medvetet, frivilligt beslut av en troende vuxen. För dem var barndopet statskyrkans sätt att registrera medborgare och kontrollera befolkningen.
* Separation från staten: Anabaptisterna var 1500-talets första förespråkare för en komplett skilsmässa mellan kyrka och statsmakt. Kyrkan skulle vara en helt frivillig gemenskap, oberoende av furstars och kejsares lagar.
* Radikalt lärjungaskap (Nachfolge): De menade att Jesu ord i Bergspredikan inte var en ouppnåelig idealbild eller en teologisk "spegel", utan en konkret instruktionsbok för vardagslivet. Det som räknades var inte bara rätt lära (ortodoxi), utan rätt liv (ortopraxi).
* Absolut pacifism och ickevåld: Anabaptisterna vägrade att bära vapen, delta i krig, svära trohetseder till sekulära styren eller inneha politiska/juridiska ämbeten. Svärdet hörde enligt dem till den fallen världen, inte till Kristi kropp.
* Den jämlika gemenskapen: Församlingen styrdes lokalt och demokratiskt. Man tillämpade "det allmänna prästadömet" starkt och delade ofta sina resurser med varandra för att hjälpa fattiga och förföljda.
Historik och förföljelse
Rörelsen tog sin början i Zürich år 1525 när en grupp teologer (däribland Conrad Grebel och Felix Manz) bröt med reformatören Zwingli och började döpa varandra som vuxna.
Eftersom anabaptisterna vägrade svära eder, vägrade bida i arméer och vägrade döpa sina barn uppfattades de inte bara som kättare av kyrkan, utan som direkt statsupplösande rebelliska element av de politiska ledarna. De förföljdes nådeslöst av både katolska och protestantiska myndigheter.
* "Det tredje dopet": Ett vanligt avrättningssätt för anabaptister var dränkning – en hånfull anspelning på deras vuxendop. Felix Manz blev 1527 den förste anabaptisten som avrättades på detta sätt av protestantiska myndigheter i Zürich.
* Münsterupproret (1534–1535): Ett tragiskt undantag från ickevåldsprincipen var en apokalyptisk utbrytargrupp som tog makten i staden Münster, införde månggifte och egendomsgemenskap under väpnat försvar. Upproret krossades brutalt, och händelsen användes under lång tid av motståndare för att stämpla alla anabaptister som våldsamma fanatiker.
* Martyrerspegeln (Martyrs Mirror): Den svåra förföljelsen ledde till att rörelsen dokumenterade sina martyriers öden. Boken Martyrs Mirror från 1660 samlar hundratals berättelser och vittnesbörd om anabaptister som dött för sin tro, och boken kom att fungera som en form av teologisk och identitetsmässig överlevnadsguide under århundraden av flykt.
Förgreningar och arv i dag
Efter katastrofen i Münster samlade före detta katolska präster som Menno Simons och Jakob Hutter den förströdda och förföljda rörelsen kring den urspungliga, fredliga linjen.
Idag lever anabaptismen vidare i flera kända traditioner:
* Mennoniter: Uppkallade efter Menno Simons. Den största och mest skiftande gruppen idag, med allt från traditionella jordbrukssamhällen i Latinamerika till moderna, samhällsengagerade stadsförsamlingar i Europa och Nordamerika.
* Amish: Bildades på 1690-talet av Jakob Ammann som en utbrytning ur mennoniterna. Kända för sitt strikta avståndstagande från modern teknologi och frestelser för att skydda gemenskapen och det enkla livet.
* Hutteriter: Uppkallade efter Jakob Hutter. Skiljer sig genom att de tillämpar fullständig egendomsgemenskap och lever i kollektiva jordbrukskollektiv (Bruderhöfe), främst i Kanada och norra USA.
Anabaptisternas tidiga idéer om religionsfrihet, samvetsfrihet och separationen mellan kyrka och stat var långt före sin tid och lade grunden för mycket av den moderna västerländska demokratin och den senare frikyrkorörelsen (som baptister och kväkare).
Gemini.
__________________
Senast redigerad av AskMeAboutJesus 2026-09-23 kl. 18:52.
Detta var något nytt och upplysande för mig, att Bergspredikan tidigt neutraliserades inom kristendomen. Det förklarar en hel del.
Det är ju riktigt att vi ofullkomliga inte kan bli fullkomliga av egen kraft, men budskapet är inte moraliserande. Hur skulle kristna ledare kunna förhålla dig till Bergspredikan utan att rationalisera bort den? Hur skulle biskopar och påvar kunna framhäva sin position inför Bergspredikan? Kristendomen är sannerligen en villolära.
Jesus var en såningsman och inte en moralist som hycklarna. Han sådde frön, som kristendomen kastade bort, men som hos dem som tar till sig det svåra med sanningen, växer och blir till gudomlig kraft.
Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. — Markus 4:20
Anabaptisterna är tydligen de enda kristna som brutit sig ur villoläran och blev därför skoningslöst förföljda:
Anabaptismen (från grekiskans anabaptizein, "att döpa om") var den radikala grenen av 1500-talets reformation, ofta kallad den radikala reformationen.
Medan de stora protestantiska reformatörerna som Martin Luther och Huldrych Zwingli genomförde sina reformer i samarbete med kungar och stadsråd, krävde anabaptisterna en total brytning med det bestående politiska och kyrkliga systemet. De ville återgå helt till den tidiga urkyrkans modell.
Teologiska pelare
Anabaptisternas teologi formulerades i hög grad som ett alternativ till både katolicism och den gängse protestantismen. År 1527 sammanställdes deras viktigaste trosbekännelse, Schleitheim-artiklarna.
* Trons dop (Vuxendop): De avvisade spädbarnsdopet helt. Dopet sågs inte som ett sakrament som automatiskt tvättade bort synd vid födseln, utan som ett medvetet, frivilligt beslut av en troende vuxen. För dem var barndopet statskyrkans sätt att registrera medborgare och kontrollera befolkningen.
* Separation från staten: Anabaptisterna var 1500-talets första förespråkare för en komplett skilsmässa mellan kyrka och statsmakt. Kyrkan skulle vara en helt frivillig gemenskap, oberoende av furstars och kejsares lagar.
* Radikalt lärjungaskap (Nachfolge): De menade att Jesu ord i Bergspredikan inte var en ouppnåelig idealbild eller en teologisk "spegel", utan en konkret instruktionsbok för vardagslivet. Det som räknades var inte bara rätt lära (ortodoxi), utan rätt liv (ortopraxi).
* Absolut pacifism och ickevåld: Anabaptisterna vägrade att bära vapen, delta i krig, svära trohetseder till sekulära styren eller inneha politiska/juridiska ämbeten. Svärdet hörde enligt dem till den fallen världen, inte till Kristi kropp.
* Den jämlika gemenskapen: Församlingen styrdes lokalt och demokratiskt. Man tillämpade "det allmänna prästadömet" starkt och delade ofta sina resurser med varandra för att hjälpa fattiga och förföljda.
Historik och förföljelse
Rörelsen tog sin början i Zürich år 1525 när en grupp teologer (däribland Conrad Grebel och Felix Manz) bröt med reformatören Zwingli och började döpa varandra som vuxna.
Eftersom anabaptisterna vägrade svära eder, vägrade bida i arméer och vägrade döpa sina barn uppfattades de inte bara som kättare av kyrkan, utan som direkt statsupplösande rebelliska element av de politiska ledarna. De förföljdes nådeslöst av både katolska och protestantiska myndigheter.
* "Det tredje dopet": Ett vanligt avrättningssätt för anabaptister var dränkning – en hånfull anspelning på deras vuxendop. Felix Manz blev 1527 den förste anabaptisten som avrättades på detta sätt av protestantiska myndigheter i Zürich.
* Münsterupproret (1534–1535): Ett tragiskt undantag från ickevåldsprincipen var en apokalyptisk utbrytargrupp som tog makten i staden Münster, införde månggifte och egendomsgemenskap under väpnat försvar. Upproret krossades brutalt, och händelsen användes under lång tid av motståndare för att stämpla alla anabaptister som våldsamma fanatiker.
* Martyrerspegeln (Martyrs Mirror): Den svåra förföljelsen ledde till att rörelsen dokumenterade sina martyriers öden. Boken Martyrs Mirror från 1660 samlar hundratals berättelser och vittnesbörd om anabaptister som dött för sin tro, och boken kom att fungera som en form av teologisk och identitetsmässig överlevnadsguide under århundraden av flykt.
Förgreningar och arv i dag
Efter katastrofen i Münster samlade före detta katolska präster som Menno Simons och Jakob Hutter den förströdda och förföljda rörelsen kring den urspungliga, fredliga linjen.
Idag lever anabaptismen vidare i flera kända traditioner:
* Mennoniter: Uppkallade efter Menno Simons. Den största och mest skiftande gruppen idag, med allt från traditionella jordbrukssamhällen i Latinamerika till moderna, samhällsengagerade stadsförsamlingar i Europa och Nordamerika.
* Amish: Bildades på 1690-talet av Jakob Ammann som en utbrytning ur mennoniterna. Kända för sitt strikta avståndstagande från modern teknologi och frestelser för att skydda gemenskapen och det enkla livet.
* Hutteriter: Uppkallade efter Jakob Hutter. Skiljer sig genom att de tillämpar fullständig egendomsgemenskap och lever i kollektiva jordbrukskollektiv (Bruderhöfe), främst i Kanada och norra USA.
Anabaptisternas tidiga idéer om religionsfrihet, samvetsfrihet och separationen mellan kyrka och stat var långt före sin tid och lade grunden för mycket av den moderna västerländska demokratin och den senare frikyrkorörelsen (som baptister och kväkare).
Gemini.
Det är först Luther som inser att Bergspredikan är en spegel av vårt tillstånd före syndafallet. Och att det därför är ouppnåeligt. Lagen skärps så att den ska bli omöjlig att efterleva. Man ska inte bara låta bli att synda, man ska i sitt hjärta inte vilja synda. Omöjligt. Alltså behöver vi Jesus, att han offrar sig för oss, så att vi som tror på Hans offer kan få Guds nåd. Halleluja!
Det är först Luther som inser att Bergspredikan är en spegel av vårt tillstånd före syndafallet. Och att det därför är ouppnåeligt. Lagen skärps så att den ska bli omöjlig att efterleva. Man ska inte bara låta bli att synda, man ska i sitt hjärta inte vilja synda. Omöjligt. Alltså behöver vi Jesus, att han offrar sig för oss, så att vi som tror på Hans offer kan få Guds nåd. Halleluja!
Det började med Augustinus. I Sermo 163 (avsnitt 9–10) och Sermo 155 beskriver Augustinus hur lagen fungerar som en spegel som uppenbarar människans inre skada. Lagen botar inte i sig själv, utan visar var såret finns så att den sjuke vänder sig till Läkaren.
Men Bergspredikan är ingen lag utan Guds budskap om himmelriket. Den som tar vara på budskapet utan att ljuga för sig själv eller hyckla är den goda jorden. Där kommer budskapet att gro och ge frukt.
De som inte kan ödmjuka sig inför budskapet blir teologer.
Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. — Matteus 11:25
