Ombytta roller

Var glad att du har en man som blir snyggare med åren. Kunde varit tvärtom, och då hade du väl antagligen tyckt att det också var fel på nått sätt?
Blir ni aldrig nöjda? ”Typiskt kvinnor”

Vad tycker du han skulle ha sagt och gjort då, kärringar brukar väl inte direkt vara förstående för kritik eller?

Varför tror så många av er att sex skulle vara lösningen - vårt sexliv är inget problem, tvärtom.

När jag och maken träffades var jag ”den snygga” och han ”not so much”. Härom dagen tittade jag på honom tvärs över matbordet och insåg att förhållandet numera är det omvända. Medan åren har begåvat honom med både grå tinningars charm och en trygg utstrålning har de istället gett mig ett mer ogynnsamt förhållande till spegeln.

Vad värre är, när jag berättade om min upptäckt nickade han bara och sa ”jaa”, som om det vore ett sedan länge etablerat faktum 😳. Har han alltså under flera år njutit av att han har fått en allt större potentiell "marknad” och samtidigt lugnt konstaterat att min har krympt i samma takt?

Egentligen känner jag mig inte så oroad utan är rätt så trygg i det vi har - men ändå, borde jag bjuda till lite extra nu?

När jag och maken träffades var jag ”den snygga” och han ”not so much”. Härom dagen tittade jag på honom tvärs över matbordet och insåg att förhållandet numera är det omvända. Medan åren har begåvat honom med både grå tinningars charm och en trygg utstrålning har de istället gett mig ett mer ogynnsamt förhållande till spegeln.

Vad värre är, när jag berättade om min upptäckt nickade han bara och sa ”jaa”, som om det vore ett sedan länge etablerat faktum 😳. Har han alltså under flera år njutit av att han har fått en allt större potentiell "marknad” och samtidigt lugnt konstaterat att min har krympt i samma takt?

Egentligen känner jag mig inte så oroad utan är rätt så trygg i det vi har - men ändå, borde jag bjuda till lite extra nu?

Jag inser att du tror att jag är DIN fru, jag tror du misstar dig.

Jaha? Alla kvinnor åldras värre än män.

När jag och maken träffades var jag ”den snygga” och han ”not so much”. Härom dagen tittade jag på honom tvärs över matbordet och insåg att förhållandet numera är det omvända. Medan åren har begåvat honom med både grå tinningars charm och en trygg utstrålning har de istället gett mig ett mer ogynnsamt förhållande till spegeln.

Vad värre är, när jag berättade om min upptäckt nickade han bara och sa ”jaa”, som om det vore ett sedan länge etablerat faktum 😳. Har han alltså under flera år njutit av att han har fått en allt större potentiell "marknad” och samtidigt lugnt konstaterat att min har krympt i samma takt?

Egentligen känner jag mig inte så oroad utan är rätt så trygg i det vi har - men ändå, borde jag bjuda till lite extra nu?

Det var ju min egen kritik så den var ju knappast svår att förstå - i så fall vore jag väl mer än lovligt korkad - som du ungefär, som inte begrep att jag blev förvånad, inte förbannad.