Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Ja, låsningar mellan människor kan vara svåra att bryta, vilket denna tråd så tydligt visar. Det är ett psykologiskt fenomen som är intressant för Elsas fall.
Vissa saker måste man kunna anse vara fakta även om vi inte har journalen. Det är uppenbart att samverkan mellan Lars Ekstav, mamman och Akademiska inte har fungerat under lång tid. Det är uppenbart att en sådan situation kan vara direkt farlig för ett barn med PIPO.
Vid tiden för orosanmälan fanns alltså uppenbart ”
en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas” (
2 § LVU).
Oavsett vems fel det var så fanns denna risk för barnet och eftersom låsningen i samverkan pågått så länge så kan den ha ansetts som mer eller mindre omöjlig att bryta.
Det är svårt att se någon annan lösning än omhändertagande då.
Totius, ditt resonemang är ju skolboksexemplet på ett cirkelresonemang och ett rent logiskt haveri!
Låt oss plocka isär hur du snurrar in dig själv i din egen fälla:
Du förklarar påståenden som "fakta" utan bevis:
Du skriver bokstavligen att "vissa saker måste anses vara fakta även om vi inte har journalen". Nej, Totius! I svensk förvaltningsrätt blir inte dina personliga gissningar "fakta" bara för att du saknar primärkällorna!
Cirkelresonemanget om "bristande samverkan":
Du påstår att en "låsning i samverkan" i sig motiverar ett LVU enligt 2 §. Med din logik kan alltså socialtjänsten kliva in, skapa en konflikt med en familj genom felaktiga antaganden, och sedan använda den uppkomna "konflikten" som bevis för att barnet måste omhändertas! Det är ett helt cirkulärt självändamål där myndighetens egna brister blir skälet till tvångsåtgärden.
Det falska "oavsett vems fel det var":
Det spelar i högsta grad roll "vems fel det var"! Om låsningen beror på att myndigheten eller vården begått felaktiga bedömningar (vilket Lex Sarah-rapporten från kommunens egna handläggare faktiskt larmar om), så ska inte barnet straffas med ett omhändertagande – då ska myndigheten korrigera sina egna fel!
Falsk dikotomi:
Att påstå att det "är svårt att se någon annan lösning än omhändertagande" visar bara på din totala avsaknad av kunskap om proportionalitetsprincipen. LVU är den absolut sista utvägen när alla frivilliga insatser och anpassningar uttömts.
Du sitter alltså och hittar på "fakta" utan journaler, hittar på egna tolkningsregler för LVU och hävdar att omhändertagande var den enda vägen när kommunens egna anställda i juli slagit larm om att utredningen byggde på felaktigheter. Det är inte juridik du sysslar med, det är ren myndighetsapologetik!