Filmstjärnor. Varför?

Håller med.

Skådespelare har varit hyllade i alla tider, från grekiska dramer och framåt. För att de gör ett bra jobb.
Dåliga skådespelare hyllas inte.

Folk kan nog hålla isär fiktion och verklighet, och riktigt hyllade är de nog egentligen inte heller. En del kända skådespelare vittnar om att det är en närmast aggressiv "beundran" (ref 1). Fredrik Lundström gjorde en film som försökte utreda trådfrågan svaret är ungefär "låtsaskompis" (ref 2).

https://youtu.be/xhSluKVwmr0?t=232 om knäppa beundrare
https://www.imdb.com/title/tt0271031/ om filmen Känd från teve

Hur som kan man tycka att det är märkligt att affischnamnen betyder så mycket för filmpubliken. Många storproduktioner som strandar på att skådisarna är för dyra. Det vete fan när jag sist valde film baserad på castens stjärnstatus.

Förr var det kanske nån sorts garant för att en film inte var en direkt b-rulle men idag syns ju skådisar från a-listan i ren smörja hela tiden. Sätt dem på bänken.

Att vara skådespelare är ett yrke som få människor klarar. Det beror mycket på att folk har fått lära sig att det är fult att förställa sig och låtsas vara någon man inte är. Att vara en duktig skådespelare kräver medfödd talang för det, flexibilitet när det gäller att kunna känna igen och imitera olika ansiktsuttryck, att kunna prata på ett "övertygande" sätt ungefär som en försäljare, det kräver också en inlevelse för den roll man gör. Ett extremfall är väl Shelley Duvall i sin roll som frun Wendy i The Shining, som fick ta om roller hundratals gånger och försöka framkalla äkta gråt och skräckkkänslor för att det skulle bli autentiskt nog, så pass att hon aldrig riktigt blev sig själv igen efter inspelningen av filmen och drabbades av psykisk ohälsa.

Även många som själva tycker att de är bra på skådespel skulle känna sig utmanade om de var tvungna att spela en roll i en film.

Jag har träffat två Hollywoodstjärnor i mitt liv. De var som människor är som mest. Yrkesutövare. Betydligt mer blygsamma än random influencers.

Jo, jag har faktiskt samma erfarenhet. Det var först när jag fattade vem hon var det vart lite skumt i huvudet.

Nu börjar jag tänka på salsa bara för det...

💖

Keanu Reeves, Harrison Ford, Arnold Schwarzenegger, Stallone, Tom Cruise och de där. De har ju varit bra på vad de gör och många människor har velat se deras filmer. Musiken i filmerna och med andra knep skapas "magi" eller vad man ska kalla det. Du kan nämna artister såsom Bruce Dickinson och de andra gamla hårdrockshjältarna. Fast många ser 40 år efter 1980-talet fördjävliga ut. Ta bort filmmusik och visa upp feta tatuerade personer och du "hyllar dem" inte längre.



Tänk efter! Jo det är det. Att filma i nutid klarar säkert Roy Andersson av bäst. Men jag tänker på tex Tillsammans från 2000 där man lyckades återge 1975 på ett fantastiskt bra sätt. Försök idag att återge Jakobsbergs Centrum eller Kista Centrum som hur det såg ut 1987! Det blir extremt svårt. Andra saker som försvårar sådant där är solpaneler och cykelbanor idag som inte existerade för bara 15 år sedan. Att återge en nära dåtid kan vara skitsvårt och imponerande om det trots alla förändringar lyckas. Det är enklare att med gummi och smink och retro-kostymering skapa troll och älvor.

Jag såg halva Terminator igår innan jag blev för trött och somnade. En sak som slog mig var att jag nog inte sett den sedan minst tidigt 90-tal. Filmen kom 1984, man kan ganska lugnt säga att skådespeleri nog kräver sin man/kvinna.

Sen tycker jag det blir lite intressant avseende det du säger händer när man tar bort filmmusiken.


Ser man till hur film traditionellt framställts så är det främst med i många fall väldigt imponerande kullisbyggen och modeller som används vid "trickfilmning"