Stockholmslagen är usla på att vinna titlar / pokaler - varför?

Jag har också hört om denna "doping" som Malmö FF ska ha fått av kommunen, men jag är dåligt insatt i den historien.

Och det är en bra poäng absolut, om detta stämmer så har det kanske gjort en väldigt stor skillnad. Stockholmslagen har ju många gånger under senaste 15 åren varit med i guldstrider, men då blivit besegrade av just Malmö FF..

Ja förr eller senare så lär det nog lossna och vi kommer få se fler pokaler bland stockholmslagen. Men jag har funderat över detta ett tag nu, och igår så blev jag påmind om det igen när mitt DIF sumpade det hemma mot Elfsborg, vilket gör att vi nu är 10 poäng bakom Sirius så det ser inte ut att bli nån trofé i år heller..

I grund och botten används det faktum att AIK bara vunnit 4 guld sedan 1937 av våra konkurrenter som av nån anledning tycker att gulden blev mer värdefulla efter att Hitler sköt skallen av sig (4 guld sedan andra världskriget hör man hela tiden) men här är det ändå relevant, för AIK´s del är det tyvärr inte så himla vanligt att vi vinner trots att vi har flest allsvenska matcher.

Dif vann inga guld mellan 1966-2002 så det i sig är inte heller jätteovanligt.

Då tycker jag fan det är mer anmärkningsvärt med IFK Göteborg som senast vann 2007 (!) och sen föll dom som bekant på mållinjen 2009 och var nån enstaka match från guldet 2015 men utöver det har dom inte ens varit nära utan det har snarare varit att man tittat nedåt och på allvar varit farligt nära kvalplats i flera omgångar.
Och sen vågar jag nästan lova att Sirius vinner i år.

Förra året klaffade allt för Mjällby på samma sätt som det klaffar för Sirius, Hammarby har väl en sisådär 10-15% chans till guld skulle jag ge dom men Sthlmslagen är uppe och nosar hela tiden. Som theken1891 skriver är det bara en tidsfråga innan nåt av huvudstadslagen vinner nu och det är det sista lilla som ska klaffa. Hammarby känns absolut närmast till hand.

Det är ett lag för mycket i Stockholm för att man ska kunna vara ordentliga utmanare. Lagen tar ut varandra vilket leder till att de som oftast är "mellanmjölk". Enda undantaget jag kan minnas så länge som jag följt allsvenskan är de få åren där vid milleniumskiftet där alla tre lagen var ordentligt på gång men som inte ledde till något större än de åren man verkligen var på topp när det kommer till svensk fotboll.

Även nu när resterande storlag vacklar och bygger om ser man samma återkommande profetia inträffa. Man har alla förutsättningar och är överlägsna sett till resurser men ändå lyckas man inte realisera det i några större titlar. Jag ser inte något huvudstadslag börja samla på sig titlar på längre sikt heller (återkommande vinnare) trots deras stora ekonomiska fördelar. Men vem vet, AIK kanske överraskar nu när de blir kommundopade de själva.

Och så har vi gnaget i grannstaden på det...

Är det baserat på en känsla eller har du någon rational bakom det där? Gör mig inte besviken och kom med typ "historiskt så...måste det fortsätta vara så"?

Man fick ett helt ränte- och amorteringsfritt lån för utbyggnad av deras arena. Back in the days var det ganska stora belopp. Det här var dock startskottet till att Malmö fick mycket mer intäkter via merförsäljning och liknande vilket har hjälpt de en hel del. Tillsammans med tur och skicklighet lyckades man tillslut i Europa och fick massa pengar där de förvaltade det bra.

Jag tycker personligen detta är fusk. Sådana här grejer är en stor anledning till att mitt intresse för DIF-hockey dog. Minst hälften av alla klubbar där har någon form av hjälp som är mycket bättre än exemplet med Malmö.

Sedan kan man ju diskutera i all oändlighet hur illa det är. MFF-supportrar säger att de betalade av lånet och inte fått någonting utöver det. Sådana som mig tycker de har fått massor i intjänade räntekostnader, minimerad risk mm. Det har dock inte varit helt dåligt utan andra klubbar har varit tvungna att ta mer risker och satsa med pengar man egentligen inte hade. För DIF och Bajen har de blivit lyckat medan för exempelvis IFK G blivit en katastrof. Det är alltså inte helt enkelt att säga vad utfallet hade blivit om Malmö inte kommit ut i Europa. troligtvis hade nivån varit lägre.

Enligt mig bara roligt när lag som Sirius, Mjällby osv kan ta det. mardrömmen hade ju varit om vi blev som La liga att 99/100 så står det mellan Barcelona/Real M

Tittar på det utifrån och har inte lika nära koll som jag har på mitt lag så ni får mer än gärna rätta mig.

AIK är i ombyggnad och kommer vara det ett tag framöver, oavsett var de slutar denna säsong. Man är långt ifrån klara men deras ungtuppar har fått nyttig erfarenhet denna säsong (även om den är påtvingad pga alla skador) och såvida man inte prickar rätt i sina nyförvärv kommer man fortsätta guppa runt där i mitten. Blir intressant att se ifall man lyckas få fart på Assadi när han väl acklimatiserat sig till en ny kontinent och liga. Annars ett ganska meh trupp. Filling var intressant, synd att han åkte på en så stor skada. Har lång väg att vandra tills man är den konstanta toppkandidaten.

När det kommer till Hammarby så tycker jag att denna säsong känns rätt så mycket "last night with the gang" för flertalet spelare. Även om man inte har ett behov av att sälja alla så är känslan att x antal spelare är redo att ta nästa steg och har pratat om det (Lind, Madjed, Eriksson, Karlsson, Skoglund) och med Besara som lär lägga av med tanke på hur det låtit på sistone om man läser det som kommit ut i media så är det ganska en grov ombyggnad som kommer ske. Nu ska det sägas att man har en god kassa och kommer få in ännu mer deg men det gäller att spela in ett nytt lag, vilket leder mig till nästa problem, hur mycket står man emot Rydström och hans föredragna värvningar för den snubben anpassar sig inte utan kommer köra sitt spel oavsett vad. Det såg vi hos oss, det såg man även i Crew och det kommer han fortsätta med i Hammarby. Precis som hos oss så ser spelet fantastiskt ut och kommer göra det första året, därefter krackelerar det lite i taget (man kan slänga in argumentet att han inte fick de förvärv han ville ha, men då blir det en diskussion om ska man följa sina principer eller ifall man ska vara tränarstyrda). Crew var åtminstone smartare än oss och upptäckte det ganska tidigt. Missförstå mig rätt, jag tror att ni vinner nästa säsong men därefter lär det inte bli något mer.

När det kommer till Djurgården så vet jag inte riktigt, känns som att man gett någon som spelat FM för mycket utrymme och sagt här har du en välfylld kassa gå loss och hitta spelare med "intressanta" egenskaper som sticker ut och sedan förädlar vi det övriga. Påminner oerhört mycket som en annan fd sportchef som skulle göra samma sak 2022 i ett lag betydligt söderöver. Hegeland och Lien lär inte heller vara kvar så där tappar man sin hela offensiv och jag är osäker kring att Rosenqvist är rätt man att satsa på. Räknar även med att Honkavaaras dagar är räknade (kan väl rädda sig själv ifall han vinner titeln) och då kan man kan kallt räkna med att det kommer ta ett halvår innan den nya tränarens spelsätt och principer sätter sig, sedan är det ingen garanti att ersättare blir rätt heller. Tycker Djurgården är svårast att bedöma när det kommer till dessa tre lag, det kan bli fågel, det kan bli fisk.

Utöver era egna lag så står inte direkt de övriga och bara tittar på. Alla lag kan slå varandra, tidigare pratade om att ligan höll på att skikta sig men tycker de senaste säsongerna säger emot det. Jag har även svårt att tro att vår kräftgång fortsätter och trots att vi är i "besparingsläge" så är vi fortsatt rikast och hade kunnat släppa på bromsen ifall man hade velat se kortsiktiga framsteg. Det kommer alltid finnas mindre uppstickare som lyckas nå zenith just vid rätt tillfälle där det kulminerar i att man får fullträff såsom Mjällby och Sirius om man ska använda exempel i närtid. Häcken och Elfsborg smyger med och glöms alltid bort. Götet kanske äntligen vaknar ur sin dvala även om det ska erkännas att det är mer en förhoppning än något konkret.

Fan vad långt utlägg det blev till slut... Och då har jag ändå utelämnat x antal parametrar.

Jag förstår att att du resonerar sådär för som supporter vill man att en viss subjektivt känsla skall vara sann, så skapar man sig ett narrativ för att backa upp den verkligheten. Så det öppnar upp för en fiktiv framtid för ens egna lag, som ger en varm och fuzzy feeling i brallan.

- - -

Personligen är jag ju mer pragmatiskt om jag skall tvingas sia om framtiden. Jag har ju alltid pratat om "mest pengar = störst chanser till framgång över tid". Så för mig är det snarare en fråga att se vilka lag i framtiden som kommer ha bäst ekonomi.
Då ser jag MFF, Dif och Bajen kommer dominera kommande år, så som pusslet ligger nu.

Det som talar för Djurgården:
Man har en bra grundstomme i laget, ekonomin och organisation. Dom har dessutom fördelen att fortfarande ha 3 år av seedning kvar i Europa, med allt vad det innebär (även om vi inte skall överskatta hur lätt vägen skulle vara för dem). Hegland bör ge ett fint ekonomiskt överskott till slut, och nya pengar att värva för.

Det som talar för Bajen:
Har också en bra grundstomme i laget, ekonomin och organisation. Ja, som du är inne på kommer det bli ovanligt mycket rokader till nästa år, men det är inget onaturligt utan det säger mest om hur välspänt Bajen haft det tidigare år. Pengar kommer iaf fortsätta flöda in under vintern då massor av spelare är högvilt, inte minst Lind.
Att man inte står och faller med Besara, så som många antagonister spekulerat om, har framgått med all önskvärd tydlighet iår. Att Rydström skulle vara en last för Bajen är det bara en MFF:are som (av förståliga skäl) resonerar sig fram till.

Det som talar för MFF.
Har visserligen en sämre grundstomme att bygga lag på. Men organisationen och pengarna finns där även om man snabbt tappat det stora ekonomiska försprånget från klungan bakom. Behöver vända trenden med dåligt utfall på dyra spelare och istället få bättre utväxling.
Har inga seedningar i Europa kvar att räkna med den dagen man väl tar en sådan plats igen, så den stora USP:en när spelare skall lockas är borta för nu. Men fortfarande tillräckligt mycket pengar i kassan att kunna vända kräftgången inom 1-2 år.

Det som talar för Sirius.
Betydligt mindre än ovan lag. Men det är ett väldigt stort upptagningsområde i Sveriges 4:e största stad. Tar man guldet iår så skulle man kunna argumentera för att dom håller på att skapa sig sin egen publikkultur, som är A och O (och varför Häcken, Mjällby mfl kommer in på listan). Har väl fullsatt hela tiden i år, och dessutom planer på att bygga ut arenan till 16 000 pers.
Men det är mycket OM och MEN som skapar frågetecken för framtiden, men dom har några möjligheter dom inte skall ge upp på.

Det som talar för IFK.
Ungefär samma som för Sirius. Bra upptagningsområde. Dom fyller sin arena i ur och skur. Det är imponerande. Det är en bra grundplåt att på sikt iaf kunna utmana de 3 förstnämnda ordentligt, även om dom alltid kommer kämpa i uppförsbacke med tanke på sin på tok för lilla arena.
Men har inte lyckats få snurr på sin ekonomi hur mycket dom försökt. Kanske kommer det en dag, men är den 1, 5 eller 15 år bort är frågan?

Det som talar för Aik
Till skillnad från övriga så är det enda laget i allsvenskan som inte alls är begränsad av arenastorleken. Dom har visat att dom är bra på att fylla den oavsett sportsliga resultat. Det är en väldigt stor USP dom har där.
Det som talar emot är en historia av att fucka upp det för sig så fort man skaffat sig en bra position i startfältet. Lite som för IFK så har man inte fått snurr på ekonomin. Man har saknat tålamod med sina strategier, främst pga ett tryck från supportrarna. Den dagen jag ser en strategi överleva 18 månader vågar jag tro på att dom hittat rätt kurs. Men samma där, är den 1, 5 eller 15 år bort är frågan?
Yohanna pengarna har gett dom ytterligare en bra grundplåt för en nystart. Ska bli intressant hur det går denna gång. Än så länge är jag inte imponerad av hur man spenderat ganska stora delar av dessa pengar iaf.

Honorable mention är Elfsborg som av och till utmanar om guldet och Häcken som har en relativt bra ekonomi sin usla publik till trots. Norrköping skall nämnas även om dom är på ett riktigt dåligt ställe i startfältet nu. Hur många år tar det innan dom är jämbördiga med Elfsborg igen?

Sedan har vi alltid haft lag som Kalmar, Halmstad, Mjällby som tar ett enstaka guld ett år för att sedan försvinna igen. Det har alltid hänt och lär alltid fortsätta hända, men vilka det blir och NÄR är helt random att spekulera om.

Helsingborg är så kassa att dom inte är värda att nämna mer än så. Är dom ens ett stabilt lag i allsvenskan inom 10 år så får dom nog vara nöjda så långt.

Jo du har rätt om IFK Göteborgs prestationer sedan 2007, det är något som man definitivt borde prata om.

Skillnaden här är att Stockholmslagen har varit ganska välmående, under åtminstone senaste 10 åren, medan IFK Göteborg enl. många har varit en ganska misskött förening.

Varje år så är åtminstone 1 eller 2 klubbar från Stockholm med uppe i toppen, man har uppenbarligen tillräckligt bra spelartrupper för att vara med i toppen och utmana, men när säsongen är över så står ändå alla Stockholmslag på 0 vunna titlar. Och då börjar man undra om det är något med mentaliteten bland spelarna? Eller bland tränarna?

Det liknar samma frustrerande situation som Arsenal och Mikel Arteta nyligen var i under flera år, fram tills i våras då man till slut lyckades vinna en ordentlig titel.

Men det kan ju vara så att det till stor del handlat om oflyt eller tillfälligheter. Som du säger så behöver ju allt klaffa, det är mycket som ska gå rätt för att man ska lyckas vinna en turnering där många andra lag är med.

Kallade någon verkligen AIK för storebror i detta sammanhang?

Både Göteborg och Norrköping har fler SM-guld och man ligger jämnt med både Örgryte och Djurgården. Malmö har dubbelt så många guld…

”Storebror”

Meh, gör inte du samma sak som du beskrev i ditt inledande stycke?

Narrativet om en konstant övertro (jag vet, jag har själv gått på den myten otaliga gånger) bland de egna supportrarna om att det är enkelt att ersätta spelare som är ingrodda i ett visst system och att ersättarna ska klaffa direkt från början tycker jag ger en förenklad bild hur verkligheten ter sig. Nu kommer jag inte ihåg korrekta siffror men om jag minns så är det 1 av 3 värvningar som faller "väl" ut. Men visst vi kan blunda i nuvarande bild och fortsätta låtsas leva i en linjär värld där allting verkar i en konstant.

Alla ombyggnader är en risk i sig, det kan mycket väl slå bra ut men det kan likväl gå väldigt illa. Klubbar får då panik när resultaten inte går som man tänkt sig och då är oftast första tanken att man köper sig ur krisen men alla sådana paniklösningar kostar skjortan och påverkar så klart. Vi är ett tydligt exempel på det med tanke på hur man bränt pengar på skit, varför skulle någon annan klubb vara fredad från att hamna i samma läge? Speciellt när det kommer till huvudstaden, där det är mer tillspetsat än någon annanstans.

Alla de tre huvudstadslagen kommer stå inför olika utmaningar de kommande åren. Man ser redan nu att kapprustningen påbörjats och misslyckas de kortsiktiga satsningarna kommer man behöva dra i handbromsen ordentligt. De välfyllda kassorna är inte särskilt välfyllda om man ska "uppa" varandra hela tiden. Det som talar emot huvudstadslagen är att man inte tillåts att bygga långsiktigt egentligen, beviset på detta ligger i att man slår sig hårt i bröstet för att man vinner "Stockholmstabellen" även om man helt misslyckats totalt.

Nu ska det erkännas att jag faller i fällan med att jämföra hur det sett ut historiskt men det är en utmaning att sia i framtiden. Vem trodde att Mjällby skulle överprestera och vinna allsvenskan för 5 år sedan liksom.

Skillnaden tycker jag är att jag tar avstamp i trender och faktiskt nuläge. Visst kan månen krasha ner på jorden i morgon, men det är inte sannolikt om du frågar mig.


Detta är inte exklusivt Stockholmslagen utan gäller även ditt MFF med flera.

Bygga långsiktigt är precis det Bajen gjort ända sedan 2014. Skulle dra det så långt att säga att Hammarby varit en förebild för hur man skall bygga långsiktigt.
Djurgården går inte heller att kritisera för att inte ha byggt långsiktigt.

Aik däremot, dom har inte klarat av det. Och det är ju även mitt argument emot deras närmsta framtid, att dom aldrig varit bra på den långsiktiga delen.

Men du är inne på en viktig punkt, och det är att utbudet på lag som ämnar komma topp 3 är rekordstort. Utbudet på topp 3 platser är konstant. Denna risk är iaf inte påtagligare för Stockholmslagen, utan den är lika stor för alla lag som satsar på topp 3 inklusive MFF.

Det intressanta är inte detta konstaterande, det intressanta är att reflektera över risken dessa lag drar på sig då det blir väldigt kostsamt för de lag som satsar men missar topp 3. Rekordmånga lag kommer nämligen missa sina mål. Liksom, tänk att värva ett antal spelare för 15-25 miljoner styck, och sedan hamna 4:a eller 5:a några år på raken.
MFF har råd att ta -90 mille på hakan två år på raken, men det inget annat lag utan total rekonstruktion som följd.

Som jag tror jag försökte säga, shit happens. Sådana här anomalier kommer vi alltid få se av och till.