När blev ”är du sur” en attack mot kvinnor?

Magdalena Andersson ställde upp i en partiledardebatt inför valet. En annan medlem länkade till hela debatten och uppgav timestamp för när Jimmy trampade i klaveret. Se det.

Magdalena Andersson kritiserade högerns ekonomipolitik och radade upp en radda åtgärder som högern gjort som försämrat läget för svensk ekonomi och svensk konsumtion.

Varpå Jimmy Åkesson inledde sitt lilla försvar med "Varför är du så sur hela tiden?"

Kan du motivera för mig hur den frågan var relevant för det de debatterade? Förklara för mig varför den frågan var motiverad som om jag vore 5 år gammal. Förklara också gärna för mig vad den typen av frågor/uttalanden överhuvudtaget har att göra i en svensk partiledardebatt. Förklara också gärna för mig varför manliga politiker aldrig får den typen av frågor, varken historiskt eller i nutid.

Sen ska du nog inte jämföra svensk politik med politiken i det landet du kommer från. Det blir lite som att jämföra en McLaren med en trasig sparkcykel.

Det har allt med kön att göra. Att du inte är tillräckligt påläst gällande bakgrund och historia kring detta får stå för dig.

?

Vet inte riktigt vad du menar med resten. Men hon var kanske adopterad. Och överlag tror jag de flesta svenskar har låga förväntningar på arabiska män vid detta laget. Herregud, arabiska killar och män som lyckas med nåt så basic som att skaffa sig en universitetsutbildning eller skaffa sig ett jobb istället för att bli kriminella lyfts ju fram som solskenshistorier. Det är fan beklämmande.

Ja, du har nog rätt. Politiken i Sverige kan ibland visst kännas som en gammal trasig sparkcykel men det är inte väl det vi diskuterar här.

Inte heller har jag påstått att frågan i sig var motiverad (jag vet dock att jag sa att själv inte tycker att det är en så konstig fråga).

Allt detta har dock som sagt inte med det vi pratar om att göra. Min invändning var tydlig: vad har personens (som fick frågan) kön med det hela att göra? Du undrar varför män aldrig får såna frågor.

Ja du, jag vet inte varför men kanske för att ingen kvinna (eller man) har ställt en sån fråga till dem. Jag vet inte.

Men oavsett vad så ska det inte spela roll i Sverige anno 2026 om den som ställde eller fick frågan är man eller kvinna. Jag tror tyvärr inte att jag kan göra poängen tydligare än såhär.

Ja precis jag se ju redan det att ni verkar ha en historia bakom er som jag ej kan relatera till. Detta upptäckte jag faktiskt ganska fort i Sverige; varför är personens kön så jävla viktigt tänkte jag direkt. Än idag måste man ange kön på vartenda jobb man söker. Varför det är så har jag aldrig förstått. Har inte heller brytt mig så mycket eller kollat upp det. Tycker bara att det är märkligt och sen gå vidare öppna en bok eller något.

Angående det där med arabiska män osv så kan det absolut vara. Men jag har aldrig tänkt i de banorna. Har aldrig brytt mig om det där. Även när jag skriver om såna saker så gör jag det på arabiska inte på svenska. Det har i varje fall inte på något sätt att göra med hur jag upplevde samtalet eller upplever världen.

Ok, men om du inte bryr dig om nånting av det du skriver om..... egentligen...... Varför bryr du dig då?

Varför spelar du så svår och undflyende? Antingen bryr du dig eller inte väl?

Jag vet inte om det redan finns en tråd om detta. Mod får gärna sammanfoga i så fall.

Ända sedan Jimmie sa till Magda att hon ”alltid är sur” har jag inte kunnat släppa hur det här med feminism ibland verkar användas som ett kort så fort en kvinna får en kommentar man ogillar. Att Ebba Busch dessutom stöttade henne gjorde inte saken bättre.

Jag minns när Annie Lööf fick läsa upp kommentarer från nätet där folk bland annat diskuterade hennes trosor, och hon svarade något i stil med: varför pratar vi inte om Kristerssons och Åkessons kallingar? Då tänkte jag faktiskt att hon hade en poäng ur ett feministiskt perspektiv. Varför ska kvinnliga politikers underkläder överhuvudtaget diskuteras på ett sätt som männens inte gör? Fair enough. Det är en fullt rimlig invändning.

Men att direkt avfärda en enkel kommentar om att någon är ”sur” som en attack mot kvinnor har jag betydligt svårare att begripa. Å ena sidan vill man, helt rimligt, bli sedd och behandlad som en likvärdig människa. Å andra sidan riskerar hela idén att urholkas om varje negativ kommentar mot en kvinna ska tolkas genom hennes kön, även när samma typ av kommentar lika gärna hade kunnat riktas mot en man.

För mig blir det nästan motsägelsefullt. Om kvinnor och män ska behandlas som jämlikar måste det också finnas utrymme för att kritisera, reta och till och med vara osaklig mot en kvinnlig politiker utan att kvinnans kön automatiskt blir förklaringen. Annars riskerar feminismen att gå från ett argument för likabehandling till en sköld mot vanlig politisk pajkastning.

Jag har länge tyckt att väst ibland har en märkligt motsägelsefull syn på kön: vi ska helst låtsas som att kön inte spelar någon roll, samtidigt som kön plockas fram som den första förklaringen när någon behandlas på ett sätt man ogillar. Den här diskussionen gjorde knappast den motsägelsen mindre tydlig för mig.

Men visst: eftersom du ändå verkar ha läst mina inlägg får du gärna plocka fram ett enda inlägg där du tycker att det framgår att jag har problem med kvinnor eller feminister. Jag säger redan nu att även om du hittar något så har du förstås läst det genom DINA glasögon precis som jag läser saker (t.ex Jimmies uttalande) genom mina. Men jag ger dig en chans ändå.

Det är inte jag som leker svår. Jag är svår, åtminstone för vissa idéer. Det är en ganska viktig skillnad.

Problemet uppstår när tankar och föreställningar som kanske fungerat alldeles utmärkt så länge de fått existera ostörda plötsligt stöter på någon som ifrågasätter deras premisser.

När dina idéer stötte på mig blev de helt enkelt utsatta för ett stresstest, och det är kanske därför du upplevde mig som svår, när det egentligen var prövningen av dina egna föreställningar som var obekväm.

John Dewey uttryckte det ganska träffande: “The test of ideas, of thinking generally, is found in the consequences of the acts to which the ideas lead.”

En idé visar alltså inte sitt verkliga värde genom att bara låta övertygande i våra egna huvuden. Den måste möta världen, andra människor och motstånd.

Så kanske är frågan inte varför jag är så svår. Kanske är den mer intressanta frågan varför just dina idéer fick det så svårt när de träffade mig.

Det är inte jag som leker svår. Jag är svår, åtminstone för vissa idéer. Det är en ganska viktig skillnad.

Problemet uppstår när tankar och föreställningar som kanske fungerat alldeles utmärkt så länge de fått existera ostörda plötsligt stöter på någon som ifrågasätter deras premisser.

När dina idéer stötte på mig blev de helt enkelt utsatta för ett stresstest, och det är kanske därför du upplevde mig som svår, när det egentligen var prövningen av dina egna föreställningar som var obekväm.

John Dewey uttryckte det ganska träffande: “The test of ideas, of thinking generally, is found in the consequences of the acts to which the ideas lead.”

En idé visar alltså inte sitt verkliga värde genom att bara låta övertygande i våra egna huvuden. Den måste möta världen, andra människor och motstånd.

Så kanske är frågan inte varför jag är så svår. Kanske är den mer intressanta frågan varför just dina idéer fick det så svårt när de träffade mig.

Att under en seriös debat fråga sin motpart varför denna alltid är "så sur", är en härskarteknik. Man angriper personen istället för sakfrågan. Han använde en härskarteknik mot henne. Medvetet eller omedvetet. Och det är ju inte bra. Men rör detta verkligen feminism?

I övrigt har du misstolkat feminismen. Feminism går inte ut på att "könen ska vara lika", det är rentav en omöjlighet. Feminism går ut på att könen ska ha samma rättigheter och möjligheter: socialt, politiskt och ekonomiskt. Inte diskrimineras utifrån könstillhörighet.

Fast hon är ju en osympatisk surkärring så hon får allt skylla sig själv, och med tanke på hur hon beter sig ska hon vara glad att hon inte kallas värre saker än "sur". Sen att hon drar kvinnokortet som svar är ju bara patetiskt. Och det är snarare sånt beteende som är feminism idag. Offerkoftande. Din ordboksdefinition av feminism som du ständigt hänvisar till har inte varit relevant sen 70-talet.

Fast hon är ju en osympatisk surkärring så hon får allt skylla sig själv, och med tanke på hur hon beter sig ska hon vara glad att hon inte kallas värre saker än "sur". Sen att hon drar kvinnokortet som svar är ju bara patetiskt. Och det är snarare sånt beteende som är feminism idag. Offerkoftande. Din ordboksdefinition av feminism som du ständigt hänvisar till har inte varit relevant sen 70-talet.