8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Totius, det som är direkt stötande är att du försöker påstå att interna missförhållanden, mörkade handlingar och tjänstefel saknar betydelse för ett LVU-beslut. Ett rättsvidrigt omhändertagande är ju den DIREKTA konsekvensen av alla dessa interna missförhållanden! Sluta låtsas som att utredningen måste vara färdig hos IVO för att larmen från de fyra handläggarna ska vara på riktigt.

SVT och NA med då. Och förvaltningen själva. Ja det är verkligen många som har stött dig ja

Du menar att man använder IVOs logga hos kommunen när man gör egna utredningar enligt lex- Sarah

Peka ut hallucination med citat tack och förklara varför det är en hallucination!

Nej jag menar att texten är korrekt. IVO:s logga ändrar inte på texten. Det är det viktiga.

Det du radar upp är givetvis allvarliga missförhållanden. Förstår du inte det?

Hela texten är AI-genererad rappakalja utan koppling till kontext. Vet du att AI inte har någon kontextuell förståelse utan fyller i ord för att skapa text som låter bra?

Det var inte min fråga. Berätta vad som är hallucination.. Visa med exakt citat. Du klarar inte av att läsa och förstå texter oavsett vad som står.

vad är rappakalja? Det är du som sitter och sprider rappakalja när du avfärdar medias rapportering om Lex Sarah-anmälningarna som gjorts av de fyra handläggarna.

Det här gäller för alla fall även fall som inte når upp till nivån ALLVARLIGT missförhållande. Gjorde en sammanställning av handboken från socialstyrelsen för Lex Sarah:

Regelverk för hantering av icke-allvarliga missförhållanden (enligt handboken)

1. Utredningsplikten gäller alla missförhållanden – oavsett allvarlighetsgrad
Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som har rapporterats ska alltid utredas noggrant och utan dröjsmål, oavsett om det senare bedöms som allvarligt eller inte. Utredningen ska klarlägga:

Vad har hänt?
Varför har det hänt? (fokus på bakomliggande orsaker på systemnivå – inte att peka ut en syndabock)
Vad kan göras för att förhindra att något liknande inträffar igen?

Utredningen behöver dock inte vara mer omfattande än vad omständigheterna kräver – går det snabbt att konstatera att det inte är ett missförhållande alls, kan utredningen stanna där.

2. Omedelbara åtgärder
Den som tagit emot rapporten ska genast bedöma om omedelbara åtgärder krävs (t.ex. undanröja ett direkt hot eller förhindra att konsekvenserna förvärras) — detta gäller oberoende av om händelsen sedan visar sig vara allvarlig eller inte.

3. Beslut/ställningstagande avslutar ärendet internt
Utredningen ska avslutas med ett beslut (offentlig verksamhet) eller ställningstagande (enskild verksamhet), där verksamheten tar ställning till:

om det var ett missförhållande/påtaglig risk, och
om det i så fall var allvarligt eller inte.

Om det inte bedöms som allvarligt: ärendet avslutas internt med detta beslut/ställningstagande. Ingen anmälan görs till IVO.

4. Åtgärder för att avhjälpa/undanröja och förhindra upprepning
Verksamheten ska vidta åtgärder som svarar mot de bakomliggande orsakerna — dels kortsiktiga (inom arbetsledarens befogenhet, t.ex. information till personal, tillfällig bemanningsökning, rutingenomgång), dels långsiktiga (kan kräva beslut av nämnd/styrelse, t.ex. permanent bemanningsökning eller utbildningsinsatser).

5. Dokumentation löpande
Allt ska dokumenteras fortlöpande under handläggningen (inte bara i efterhand): vad som hänt, orsaker, vidtagna/planerade åtgärder, och det avslutande beslutet/ställningstagandet.

6. Rutiner internt
Kommunen/verksamheten ska ha rutiner som visar vem som ansvarar för mottagande, bedömning av omedelbara åtgärder, utredning, och vem som fattar det avslutande beslutet. Den som utreder bör vara så neutral/opartisk som möjligt — närmaste chef bör som regel inte själv utreda.

7. Ingår i systematiska kvalitetsarbetet
Även icke-allvarliga missförhållanden ska ingå i verksamhetens sammanställning och analys inom det systematiska kvalitetsarbetet, för att upptäcka mönster och systemfel.

8. Gränsfall – inte ens missförhållande
Vissa saker räknas inte som missförhållande alls (och hamnar då helt utanför Lex Sarah): beslut om t.ex. minskad bemanning, ändrade scheman, avslag på bistånd, eller att en enskild tackar nej till en insats. Sådant hanteras i stället som klagomål/synpunkt inom det systematiska förbättringsarbetet.

Sammanfattning: Skillnaden är inte att vanliga missförhållanden hanteras "lättare" — utredningsplikten, dokumentationsplikten och åtgärdsplikten är i princip lika omfattande. Den enda skillnaden är att anmälan till IVO uteblir, och ärendet stannar och avslutas helt internt hos nämnden/verksamheten genom ett eget beslut eller ställningstagande.

Ja, och när man ser att Victorias syster är jurist med särskild inriktning på barnrätt och dessutom van skribent, krönikör och opinionsbildare, så är det kanske inte så konstigt att familjens berättelse blir både välformulerad och medialt effektiv. Det betyder förstås inte att den är fel, men det gör det ännu viktigare att skilja på en skickligt presenterad partsbild och vad oberoende utredningar faktiskt visar.

Det är väl jättebra att soc äntligen gav sig på fel familj som kunde försvara sig rättsligt och hade kompetensen för det? Hur går det för alla andra familjer som inte har samma kapacitet och starka nätverk? Det kanske är något som borde diskuteras istället!?

De rättsliga argumenten är inte jättestarka och att klippa och klistra ihop en fejkad IVO-anmälan är inte bra. Och varför rapporteringsskyldigheten enligt 24 b § LSS åsidosatts saknar fortfarande förklaring, liksom Elsas stora matintag om föräldrarna trodde att det var TPN och inte PN.

Det är exakt det jag menar och EXAKT det som står i länken du postade.

En Lex Sarah anmälan kräver ett bekräftat allvarligt missförhållande och föregås av en avvikelse/rapport som leder till en utredning.

En Lex Sarah anmälan bekräftar att ett allvarligt missförhållande har förlegat och ska anmälas skyndsamt till Ivo.

En Lex Sarah anmälan är inte startskottet. Det är slutet av processen.