Citat:
Ursprungligen postat av
zapohd
Statsministern har fullständig frihet att tillsätta ministrar efter att riksdagen har accepterat förslaget från talmannen.
Hans regering behöver inte stämma överens med det som talmannen presenterar för riksdagen. Statsministern makt över regeringen är nästan total. Statsminister är den som tillsätter alla ministerposter och kan även avskeda dem.
Du har rätt i en del men drar en slutsats som inte följer av den. Återigen... Ja, statsministern utser själv de enskilda statsråden. Regeringsformen säger uttryckligen att ”
statsministern tillsätter övriga statsråd”. Riksdagen röstar alltså inte om ministerlistan. Vi har redan betat av detta en gång. Men frågan vi diskuterar är inte vilka personer statsministern får utse, utan vilka partier som ingår i regeringen. Där finns en etablerad konstitutionell praxis som du helt utelämnar.
Riksdagens egen beskrivning av regeringsbildningen säger:
”
När talmannen presenterar sitt förslag uppger hen samtidigt vilka partier som ska ingå i regeringen.”.
Detta har jag redan gett dig en källhänvisning till. Du kan ju läsa själv vad de skriver.
I proppen 2009/10:80 "
En reformerad grundlag" står uttryckligen vad detta innebär:
”
Det skapas en politisk bundenhet vid denna partisammansättning.”.
Även detta har jag redan skrivit till dig. Samma stycke fortsätter med att "
en ny regeringsbildningsprocess ska genomföras om en viktigare förändring inträffar i regeringens sammansättning eller underlag". Därefter görs den viktiga distinktionen: statsministern får fritt entlediga och utse statsråd utan ny riksdagsprövning "
om ombildningen inte förändrar regeringens partimässiga sammansättning".
Det här är alltså två olika saker!
1. Personvalet:
En statsminister för t.ex. en S-regering kan själv bestämma vilka personer som ska vara finansminister, utrikesminister osv. Där är friheten mycket stor.
2. Partisammansättningen:
Om talmannen har lagt fram kandidaten med beskedet att denne avser bilda en "S-regering" kan kandidaten inte bara behandla det som betydelselöst och därefter göra regeringen till exempelvis "S+V" genom att tillsätta statsråd/ministrar från V. Då har den partimässiga sammansättning som presenterades inför riksdagens omröstning förändrats vilket den inte får. Det här är inte bara min tolkning. I en statlig utredning om regeringsbildning återges grundlagsförarbetena så här:
"
Riksdagens ställningstagande gäller inte bara vem som skall bli statsminister utan också – och framför allt – regeringens partimässiga sammansättning och dess program i stort”. Utredningen konstaterar därefter att talmannens besked skapar "
politisk bundenhet för den föreslagne statsministern vid denna partisammansättning".
Så din formulering:
”
Hans regering behöver inte stämma överens med det som talmannen presenterar för riksdagen” är helt enkelt
fel och inte som grundlagsförarbetena uttryckligen beskriver det.
