Citat:
Om regeringsbildningen slutar med att C "tolererar" en ny period av Tidö (mot kravet att SD inte får vara en aktiv del av regeringen + C får igenom några av sina viktiga frågor) samt att även SD går med på att vara opposition (i utbyte mot att få igenom några för dem viktiga frågor) kommer vi ha en ny regering på plats som relativt harmoniskt direkt kan sätta igång och (sam)arbeta för Sveriges bästa.
Om regeringsbildningen slutar med att S+Mp "tolereras" av V och C ligger en fyra år lång period framför oss med käbbel, ständiga förhandlingar hit och dit samt ett regerande block som saknar grundläggande respekt och förtroende för varandra.
Oavsett vilket alternativ som vinner kan konstateras att Sverige befinner sig i den allvarligaste säkerhetssituationen sedan WW2. I princip råder hybridkrig med ryssen. Vi har haft en lång lågkonjunktur och vårt framtida energisystem måste få en lösning om inte inflation ska gå i taket och företagsamhet i botten. Landet behöver en stabil regering som kan få saker gjorda och som är kompetent vad gäller säkerhetspolitik. Inget vore värre för landet än en bråkande rödgrön röra. Om inget samarbete kan uppstå i sandlådan p g a två gnällungar som kräver mer än de har rätt utifrån deras respektive storlek (litenhet...) måste problemet lösas på annat sätt.
Under andra världskriget hade Sverige en samlingsregering bestående av alla riksdagspartier förutom kommunisterna (nuvarande V) som ingen vågade släppa in i regering pga risk att de skulle vara illojala mot Sverige. Vi är nu i hybridkrig och har inte råd med käbblande samt inkompetens. Logiskt vore då att kanske inte fullt ut ha en samlingsregering, som vid krig, men att låta de två största partierna, S & M, leda en regering. Respektive part kan då under de kommande fyra åren vända sig till sina respektive "block" för samarbete och rådgivning, men huvudmotorer för styret blir S & M.
Med en "semi-samlingsregering" kan Sverige få behålla Pål Jonsson som försvarsminister (den vassaste sådan landet haft) och Gunnar Strömmer som justitieminister (den vassaste sådan landet haft). Magda, som är lite större än M, blir statsminister och Uffe blir vice statsminister. Övriga poster får fördelas efter förhandling mellan partierna. Med denna lösning har landet kompetenta personer på viktiga poster som rör landets säkerhet samt inrikes ordning (viktigt att visa ryssen). Man kan fatta beslut om byggande av kärnkraft så att vår industri känner att de vågar satsa framåt. Man kan samarbeta om nystart för företagande i Sverige. Man kan hålla migrationen stram. Man får jämka om kriminalpolitiken men båda partier synes ense om att farliga personer lättare ska kunna hållas inlåsta/ övervakade. Det kommer bli ett evigt pusslande av hur man ska "uttrycka sig". Det är väl dock detta vi har alla tjänstemän och pressekreterare m fl till?
Sådärja; nu har jag potentiellt sparat talmannen x antal veckor av "rundor". Han kan lägga fram förslaget till fikat imorgon och ha allt klart tills AW:n på kvällen
Om regeringsbildningen slutar med att S+Mp "tolereras" av V och C ligger en fyra år lång period framför oss med käbbel, ständiga förhandlingar hit och dit samt ett regerande block som saknar grundläggande respekt och förtroende för varandra.
Oavsett vilket alternativ som vinner kan konstateras att Sverige befinner sig i den allvarligaste säkerhetssituationen sedan WW2. I princip råder hybridkrig med ryssen. Vi har haft en lång lågkonjunktur och vårt framtida energisystem måste få en lösning om inte inflation ska gå i taket och företagsamhet i botten. Landet behöver en stabil regering som kan få saker gjorda och som är kompetent vad gäller säkerhetspolitik. Inget vore värre för landet än en bråkande rödgrön röra. Om inget samarbete kan uppstå i sandlådan p g a två gnällungar som kräver mer än de har rätt utifrån deras respektive storlek (litenhet...) måste problemet lösas på annat sätt.
Under andra världskriget hade Sverige en samlingsregering bestående av alla riksdagspartier förutom kommunisterna (nuvarande V) som ingen vågade släppa in i regering pga risk att de skulle vara illojala mot Sverige. Vi är nu i hybridkrig och har inte råd med käbblande samt inkompetens. Logiskt vore då att kanske inte fullt ut ha en samlingsregering, som vid krig, men att låta de två största partierna, S & M, leda en regering. Respektive part kan då under de kommande fyra åren vända sig till sina respektive "block" för samarbete och rådgivning, men huvudmotorer för styret blir S & M.
Med en "semi-samlingsregering" kan Sverige få behålla Pål Jonsson som försvarsminister (den vassaste sådan landet haft) och Gunnar Strömmer som justitieminister (den vassaste sådan landet haft). Magda, som är lite större än M, blir statsminister och Uffe blir vice statsminister. Övriga poster får fördelas efter förhandling mellan partierna. Med denna lösning har landet kompetenta personer på viktiga poster som rör landets säkerhet samt inrikes ordning (viktigt att visa ryssen). Man kan fatta beslut om byggande av kärnkraft så att vår industri känner att de vågar satsa framåt. Man kan samarbeta om nystart för företagande i Sverige. Man kan hålla migrationen stram. Man får jämka om kriminalpolitiken men båda partier synes ense om att farliga personer lättare ska kunna hållas inlåsta/ övervakade. Det kommer bli ett evigt pusslande av hur man ska "uttrycka sig". Det är väl dock detta vi har alla tjänstemän och pressekreterare m fl till?
Sådärja; nu har jag potentiellt sparat talmannen x antal veckor av "rundor". Han kan lägga fram förslaget till fikat imorgon och ha allt klart tills AW:n på kvällen
Det fetade: S + M kommer det bli. Inte den här gången men kanske efter nästa val.
Talmannen kan inte presentera det förslaget redan i dag, hur mycket han än pratar om den allvarligaste säkerhetssituationen. S och M har inga såna förhandlingar i nuläget såvitt man vet och det blir svårt för dem att skita i V-siffrorna.
Lite OT men: kan du ge exempel på den allvarligaste säkerhetssituationen och hybridkriget?
Konkreta exempel alltså. Kriget mellan Ryssland och Ukraina har kört fast. Menar du proryska partier i Europa?
