Citat:
Problemet med mig är att jag är hypokondriker. Så jag kan liksom inte riktigt lita på mig själv när det kommer till sånt här. Att bara säga ”äsch” och skaka bort det funkar inte för mig.
Brukar gå efter devisen att om jag själv inte klarar att kolla på såret måste jag åka in.
Sågade mig in till benet med en brödkniv en gång när jag skulle skära något som var alldeles för hårt att skära i. Slant minimalt och la all min kraft och sågade mig själv i fingret och följdsår i det mjuka som är mellan fingrarna.
Kunde inte ens kolla på det själv. Allt svullnade upp rejält som ett jävla köttsår och blödde och blödde.
Blev en lång natt på akuten och många stygn. Känseln är fortfarande fuckad i det fingret och ärret syns rejält.
Men träffade som tur är ingen nerv så fingret fungerar nästan som vanligt idag.
Sågade mig in till benet med en brödkniv en gång när jag skulle skära något som var alldeles för hårt att skära i. Slant minimalt och la all min kraft och sågade mig själv i fingret och följdsår i det mjuka som är mellan fingrarna.
Kunde inte ens kolla på det själv. Allt svullnade upp rejält som ett jävla köttsår och blödde och blödde.
Blev en lång natt på akuten och många stygn. Känseln är fortfarande fuckad i det fingret och ärret syns rejält.
Men träffade som tur är ingen nerv så fingret fungerar nästan som vanligt idag.
Men jag läser allt ni skriver och tar till mig. Alltid trevligt att läsa om folks vedermödor! Plus att det såg förjävla mycket värre ut när jag skar upp mig än vad det gör nu. Eller hmm, kanske inte faktiskt.. men jag har väl vant mig vid åsynen nu. Och jag har inte ett dugg ont så det känner jag bådar väl.
