Citat:
Har inte sett nåt bra på år och dag. Film o serier får mig att rodna o skämmas numera. De är överspelade och det är inte äkta alls. Är dessutom måttligt road av den nya tiden i samhället överhuvudtaget, så varför se denna på film?
Dessutom, dessa nya kostymdraman kan roa ett fruntimmer, då de är otroliga på kostymer nuförtiden samt att försöka göra miljön, men det hela blir alltför ytligt. Det är dels alltför tillrättalagt+att de heller ej själsligt längre förstår den äldre typen av människor. De tror likt amerikanen att det räcker med lite käckt minspel och en gammalmodig accent.
Tänk tex. att de för några år sedan gjorde en nytolkning av Utvandrarna. Hur kan man vara så nedrig att man gör en långt sämre film av en som var ibland det bästa som gjorts i svea rike?
Råkade se en scen när teven stod på. Först och främst var fägerna jämgrå, så videokvaliten har alltså gått ned och ej upp! Jo, scenen handlade om när den lilla flickan dog av gröten som svällde, och den "nye" Karl-Oskar vände upp o ned på barnet och började att bli desperat. Detta var rakt pinsamt och de läser numera in sina egna beteenden om att människan vill leva för evigt, till tydligen vilket pris som helst, i gamla människors värderingar. De kan tydligen ej längre se det romantiska i lidandet. Det blir för mycket.....
Kunskapen är alltså förlorad för evigt.
Dessutom, dessa nya kostymdraman kan roa ett fruntimmer, då de är otroliga på kostymer nuförtiden samt att försöka göra miljön, men det hela blir alltför ytligt. Det är dels alltför tillrättalagt+att de heller ej själsligt längre förstår den äldre typen av människor. De tror likt amerikanen att det räcker med lite käckt minspel och en gammalmodig accent.
Tänk tex. att de för några år sedan gjorde en nytolkning av Utvandrarna. Hur kan man vara så nedrig att man gör en långt sämre film av en som var ibland det bästa som gjorts i svea rike?
Råkade se en scen när teven stod på. Först och främst var fägerna jämgrå, så videokvaliten har alltså gått ned och ej upp! Jo, scenen handlade om när den lilla flickan dog av gröten som svällde, och den "nye" Karl-Oskar vände upp o ned på barnet och började att bli desperat. Detta var rakt pinsamt och de läser numera in sina egna beteenden om att människan vill leva för evigt, till tydligen vilket pris som helst, i gamla människors värderingar. De kan tydligen ej längre se det romantiska i lidandet. Det blir för mycket.....
Kunskapen är alltså förlorad för evigt.
Tja, tiderna förändras ju. Män och kvinnor på film/tv ser ju inte längre ut som de gjorde på sjuttio och åttiotalet, människor i verkligheten ser heller inte ut som de gjorde på den tiden. Men visst, även jag saknar färgerna i filmen från förr, framförallt fram till sjuttiotalet och in på åttiotalet. Skådespelarna såg intressantare ut. Idag ser alla rätt slätstrukna ut, eller är för snygga genomgående, få sticker ut. Folk hade mer unika utseende förr, lite skeva och vinda, om du förstår, iaf på mainstream-duken. Karaktärer finns ju än. Personligen gillar jag Wes Andersons filmer. De tycker jag är genuina hantverk, och har något som påminner om "förr" fast med en modern tagning. Underbara färger, karaktärer och underfundiga och skarpa dialoger, grymma rollprestationer, osv. Finns fler moderna regissörer och filmer skall sägas, men de går ju inte att mätas med klassikerna som kom fram till typ 1984. Det är en annan division.
Håller med om nya Utvandrarna, det var skämskudde för mig, slog av rätt snabbt, dessutom är Skarsgårds söner oerhört usla hela högen. Inte för att låta gnällig, men svensk film höll ju världsklass väldigt länge (fullt jämförbara med fransk och tysk tycker jag), men efter år 2000 är filmerna få som går att se och ta på allvar.
