Malin Ullgren: Först när SD backade förstod jag hur rädd jag varit

Diskussioner hålls i dm.
Och det ändrar inte på frågan varför någon ska behöva göra något nyttigt för att motverka journalistik som är samhällsförstörande.

Vi för en diskussion på ett diskussionsforum utan att gå OT sim du gör nu.

Du läste knte det vi skrev innan du hoppade in och hade synpunkter. Det hade blivit lättare för dig att kommentera mitt inlägg om du hade hängt med.

Sorry mod för OT.

Väntar fortfarande på ett konkret exempel

Då får du vänta eller läsa trådar där SD-svansen hänger.

Välj själv.

Ja, en fobi, alltså - en känsla som inte är på riktigt... Förbannade idiotvåp!

Det finns en god anledning.

Det är oftast de sim blir hotfulla o dm efter att få nobben vid uppraggningsförsök.

Deras profiler är nedkletade med SD-blommor och kärlek till Åkesson.

Fula och obildade är de också.

Och detta vet du hur - vad för bevisning för detta har du?

Spännande. Kan du utveckla lite vad du menar med SD-svansen?

Jag tycker att den här beskrivningen från henne blir väldigt ensidig. Hat, hot och rädsla i svensk politik har inte bara gått i en riktning.
Under många år har det också funnits ett mycket hårt klimat mot Sverigedemokrater, och i bredare mening mot människor som stått till höger i migrationsdebatten. Personer med invandrarbakgrund som engagerat sig på högerkanten har till och med fått rasistiska glåpord som ”husblatte”. Rasism blir inte mindre rasistisk för att den riktas mot någon med ”fel” politiska åsikter.
Ett konkret exempel är Issa Issa i Göteborg, som 2010 kandiderade för Sverigedemokraterna och utsattes för ett allvarligt överfall i Angered där han blev knivhuggen. Händelsen rapporterades i medierna, men jag minns inte alls samma långvariga diskussion om vad ett sådant politiskt klimat gör med människor som den vi ofta får när hot riktas åt andra hållet.
Jag glömmer heller inte valrörelsen 2010. Flera stora medier vägrade ta in Sverigedemokraternas annonser, TV4 stoppade partiets valfilm och Aftonbladet tog mycket tydligt ställning genom kampanjen ”Vi gillar olika”. Oavsett vad man tyckte om SD politik skapade det ett klimat där ett visst partis väljare och företrädare behandlades på ett sätt som skilde sig från andra partier.
Det betyder naturligtvis inte att hot eller hat mot journalister, politiker eller andra människor ska ursäktas. Tvärtom. Samma måttstock måste gälla oavsett vem som utsätts.
Det är därför svårt för mig att acceptera en historieskrivning där rädsla och hat nästan uteslutande kopplas till Sverigedemokraternas framgångar. Det politiska klimatet skapades av många aktörer – partier, opinionsbildare, medier och aktivister – och även människor på högerkanten har utsatts för hot, förakt och social stigmatisering.
Och någonstans måste vi kunna skilja mellan nationalism och rasism. Att känna stark samhörighet med Sverige, uppskatta svensk kultur eller vilja prioritera det egna landets intressen gör inte automatiskt någon till rasist.

Så Malin skräms inte av...

Barnsoldater som springer runt med automatvapen och blåser skallen av varandra

Gängkrig

Förorter som styrs av gäng och maffia

Advokater och åklagare som arbetar för kriminella nätverk

När granater kastas in i folks lägenheter

När trappuppgångar sprängs med bomber

När kriminella skjuter folks mammor och pappor

När oskyldiga mördas i felskjutningar

Osv...

Det Malin skräms av är att Sverigedemokraterna vill ha lite lägre invandring och högre straff för brott

Vilket jävla skämt

Om det är rädsla är den fiktiv..

De vill visa sin godhet i det sociala rummet för att samla poäng..Suicidal empati, som har blivit ett återkommande populärt ord i debatten. Det har drivits så hårt och blivit kultur, och rasistkortet ligger jämnt och ständigt laddat i den verbala bössan.

Bra kontring där.