Citat:
Ursprungligen postat av
Nunjapiznes
Sverige har tagit emot hundratusentals flyktingar från Balkan, Syrien, Libyen, Irak och Afghanistan under de senaste decennierna. Det har skapat enorma samhällsproblem som dominerat valrörelserna sedan 2015 och numera också kommer definiera politiken 2026 och troligtvis under långt tid framöver.
Samma Sverige deltog aktivt i eller stödde de militära interventioner som destabiliserade just dessa länder vars människor nu är röstberättigade till Sveriges riksdag, landsting och kommuner.
Libyen 2011: Sverige bidrog med JAS-plan och målangivelser. Libyen är fortfarande en failed state. Gaddafi kontrollerade aktivt migrationsflödena från Afrika mot Europa. Efter NATO-interventionen försvann den kontrollen. Flyktingarna kom. Från Libyen och genom Libyen.
Jugoslavien 1999: NATO bombade Serbien i 78 dagar utan FN-mandat. Sverige stödde operationen. Det var det första kriget i Europa efter kalla kriget - inte Rysslands invasion av Ukraina 2022, som narrativet gärna påstår. Flyktingarna kom.
Syrien: Sverige stödde de "moderata rebellerna" som visade sig vara allt annat än moderata, finansierade av USA, Israel och Turkiet. Utan egen analys. Flyktingarna kom.
Irak: Sverige stödde inte invasionen 2003, tack Göran Persson, men deltog sedan i återuppbyggnadsinsatser och bidrog till att legitimera efterkrigsordningen. Flyktingarna kom ändå.
Afghanistan: Sverige hade trupper där i tjugo år. Flyktingarna kom ändå.
Kopplingen mellan bombning och befolkningsflykt är inte kontroversiell. Det är fysik. Bombas ditt hem söker du dig någon annanstans.
I den svenska debatten behandlas flyktingkriserna och de militära interventionerna som helt separata fenomen. Den förra är ett integrationsproblem. Den senare ett säkerhetspolitiskt åtagande. Att de är orsak och verkan nämns inte.
Och därför blir 2015 också en bekväm startpunkt. Den gör det möjligt att diskutera konsekvenserna utan att behöva diskutera kedjan som ledde dit. Men varför börjar analysen just där? Vill man förstå dagens situation måste man åtminstone tillbaka till 1999. Frågan är inte bara varför människor kom, utan vilka politiska beslut som bidrog till att skapa förutsättningarna för flyktingströmmarna. Och varför försvinner det egna ansvaret nästan spårlöst ur analysen så fort flyktingen passerat gränsen?
Det är inte naivitet. Det är ett aktivt val. För att se kopplingen skulle kräva frågor om det egna ansvaret.
PS. Ukrainska flyktingar? Där ser vi kopplingen tydligt. Den har nämnts varje dag, morgon och kväll, i alla våra skattefinansierade medier, i snart fem års tid. Ryssland som orsak är självklar här. Frågan om vårt eget bidrag till de andra flyktingströmmar är det inte.
Bra input. SD var väl det enda riksdagspartiet som motsatte sig Sveriges engagemang i NATO:s anfallskrig mot Libyen 2011. Då vilade partiet på en stabil nationalistisk och anti-interventionalistiska principer i sin utrikespolitik. Sedan dess har man slagit om till att bli den främste företrädaren för nyimperialistisk neokonservatism (som inte har något med konservatism att gör över huvud taget), vilket tar sig absurda uttryck såsom det perversa stödet till Israels pågående folkmord i Palestina, partiföreträdares resor till Israel och knäböjande för företrädare för judisk överhöghet, och helt blind lydnad åt NATO-projektets alla krigshetsningar. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Det skrevs en väldigt bra bok ("Exit folkhemssverige") av fyra akademiker ifrån Lunds universitet redan 2007 om Sveriges omvanling från ett folkhem till ett mångkulturellt samhälle. Den finns fortfarande upp i sin helhet i bloggform:
https://exitsverige.blogspot.com/
Vill minnas att den var livligt citerad och lyftas fram på flashback för 15-20 år sedan. Den går igenom politiska beslut som ledde vägen till dagens samhälle. Den går även igenom den riktiga folkliga opinionen i invandringsfrågan och visar hur den svenska eliten mot svenska folkets vilja drivit igenom förändringarna, ifrån alla politiska läger.
Ska man peka på några avgörande händelser så skulle jag nämna följande:
* 1975, Sveriges riksdag antar regeringens proposition nr 26 år 1975
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/regeringens-proposition-om-riktlinjer-for_fy0326/html/
Citat:
Den 14 maj 1975 antog Sveriges riksdag en politik som betonade att invandrare i Sverige bör "ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten" -
https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5ngkultur
* Decemberöverrenskommelsen 1989 / Luciabeslutet 1989:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Luciabeslutet
Citat:
Luciabeslutet kallas det beslut om asylpolitiken som togs av den socialdemokratiska regeringen Carlsson I den 13 december 1989. Beslutet innebar att i fortsättningen bara så kallade "FN-flyktingar", som uppfyllde kraven enligt FN:s flyktingkonvention samt de med så kallade "särskilt starka skyddsbehov" skulle få politisk asyl i Sverige.[1] Krigsvägran och flyktingliknande skäl, tidigare humanitära skäl, skulle heller inte godtas. Reglerna skulle gälla även dem som fanns i Sverige och väntade på besked, med undantag för barnfamiljer som vistats i Sverige i minst ett år.
* Regeringen Bildt (M):s upphävande av luciabeslutet 1991
Citat:
I riksdagsvalet i september 1991 segrade de borgerliga partierna, Kristdemokraterna tog plats i riksdagen, och Carl Bildt tog över som statsminister. Den 19 december samma år meddelade regeringen Bildt att den upphävt luciabeslutet.[7] I de följande överläggningarna sade sig Socialdemokraterna inte motsätta sig upphävandet och Folkpartiet välkomnade det.[8] Miljöpartiet de gröna hade fallit under riksdagsspärren i föregående riksdagsval och deltog därför inte i voteringen.
1991 när regeringen Bildt (M), ivrigt påhejade av Liberalerna (Folkpartiet) upphäver den restriktiva migrationspolitiken som sossarna och ingvar karlsson infört med luciabeslutet 1989 skulle jag säga är det enskilt viktigaste beslutet i Sveriges omvandlig från en stabil, trygg, homogen nationalstat till det mångkulturella skräcksamhälle som vi har idag, där vår främsta exportvara till våra grannländer är gängkriminalitet. Hade Sverige hållt fast i Luciabeslutet och gjort den politiken permanent, hade vi kunnat haft ett land med mindre än 10% invandrare, och fåtalet procent flyktinginvandrare. Resten företrädelsevis högutbildade arbetskraftsinvandrare som faktiskt bidrar och inte är ett långsiktigt problem. Man skulle även hållt en strikt linje om att alla flyktinginvandrare är här temporärt, när oroligheterna i hemländerna är över så flyttar man tillbaka, med eller utan vår hjälp.
Sen är Reinfeldt i en klass för sig med sitt sinnessjuka svenskhat, även om TIDÖ faktiskt överträffar regeringarna reinfeldt när det kommer till utdelade medborgarskap och uppehållstillstånd.
Minnet är kort bland borgare som hela tiden skyller på vänstern.
