Jimmie Åkesson vs Magdalena Andersson i SVT Aktuellt (2026-09-08)

Jag tror att vi pratar förbi varandra lite.

Att jag tar upp kultur betyder inte att jag försvarar multikulturalism. Kultur är endast relevant eftersom du själv säger att den avgörande skillnaden mellan den äldre arbetskraftsinvandringen och dagens invandring är just att de tidigare invandrarna kunde assimileras.

Och jag har fortfarande inte påstått att invandringen räddade Sverige eller att Sverige hade blivit fattigt och kollapsat utan den. Det är en bara ytterligare enhalmgubbe. Min betydligt enklare poäng är att arbetskraftsinvandringen bidrog med arbetskraft i en period då Sverige hade en stor efterfrågan på arbetskraft och en snabbt växande industri. Det är inte samma sak som att säga att den var den avgörande orsaken till Sveriges välstånd.

Jag kan förklara varför jag tror att arbetskraftsinvandringen bidrog till Sveriges välstånd, utan att för den skull hävda att den räddade Sverige eller var den viktigaste orsaken till vårt välstånd.

Under 50- och 60-talet hade Sverige en stark industriell expansion och brist på arbetskraft. Företagen behövde fler människor för att kunna producera mer. Det är ju själva definitionen av arbetskraftsbrist, det finns jobb och produktionsmöjligheter, men inte tillräckligt med människor som kan ta jobben.

När människor då flyttar hit för att arbeta fyller de en del av den bristen. De producerar varor och tjänster som annars inte hade kunnat produceras i samma omfattning, de får löner som de konsumerar för och de betalar skatt och sociala avgifter. Företagen kan samtidigt expandera när de får tillgång till den arbetskraft de behöver.

Det betyder inte att varje enskild invandrare automatiskt höjer BNP per capita och jag har aldrig hävdat det. Om man exempelvis bara ökar befolkningen utan att produktionen per person ökar, har man naturligtvis inte blivit rikare per capita.

Men det är en annan situation när människor flyttar hit för att arbeta i en ekonomi som faktiskt har brist på arbetskraft. Då tillförs både arbetskraft och produktion. Det är därför jag tycker att det är rimligt att säga att arbetskraftsinvandringen bidrog till välståndet.

Om du vill hävda att effekten var marginell vore det rimligt att berätta vad du grundar just den bedömningen på.

För övrigt är jag etnisk svensk på både mödernet och fädernet sedan 1500-talet och kommer där från holländsk börd.

Ja, de har valt att inte liera sig med ett högerkonservativt parti med bruna rötter.
Inte särskilt förvånande.
Då är jag mer förvånad över att ett direkt antiliberalt parti som SD hånglar med L.

Jag har aldrig påstått att "du" anser, utan sa de som säger att invandringen "räddade" Sverige. Vilket har varit narrativet. Det är du som skapat halmgubben här, men har väl även tagit till dig narrativet och kanske anser som du gör, bara utifrån det? För det är väl ändå vad du försvarar? Eller?

Men återigen, så finns inte den alternativa verkligheten. Du säger bara något utifrån hur det varit.

Men frågan du ställde från början, om vad det är som gör att människor håller den tiden för en bra tid, har jag svarat gång på gång på, medan du försöker framställa det som att vi levde i nån multikultur då och vill försvara det narrativet, eller?

Du verkar tro att det handlar om pengar, när det handlar om känslor på samma sätt som för alla andra folk, så långt man kan gå bakåt i historien. Som jag sagt, gäller det alla. Du lever väl i din egen kultur, vilken den nu är och ser er som bättre än andra. Men du framför inte så mycket egna åsikter egentligen.

Sen man kan väl fråga sig om holländaren var adel eller diamanthandlare?

Men jag försöker även bilda dig, som en del i Upplysningen. Därför får du mer information än du begär.

Nej, jag tycker inte att jag försvarar det narrativ du tillskriver mig. Jag har hela tiden försökt vara ganska tydlig med vad jag faktiskt påstår.

Jag säger inte att invandringen ”räddade” Sverige. Jag säger att arbetskraftsinvandringen bidrog till Sveriges välstånd genom att tillföra arbetskraft i en period då Sverige hade stor efterfrågan på arbetskraft och en expansiv industri. Det är en betydligt mer begränsad tes.

Och ja, det finns ingen alternativ verklighet som vi kan observera. Men det betyder inte att vi därför inte kan säga någonting om effekterna. Det är ju så man analyserar nästan all ekonomisk historia. Man tittar på arbetskraftsbrist, sysselsättning, produktion, löner, företagens expansion, skatteintäkter osv och försöker bedöma vad som sannolikt hade hänt annars. Man kan inte få ett experiment med ett alternativt Sverige, men man kan ändå dra slutsatser.

Sedan tror jag faktiskt att jag förstår vad du menar med 50- och 60-talet. Du säger att det som gjorde perioden bra framför allt var känslan av gemenskap och att människor upplevde sig som ett vi. Det har jag aldrig sagt emot. Jag har bara tyckt att det är intressant att en period som du beskriver på det sättet samtidigt hade en ganska omfattande arbetskraftsinvandring.

Och där tycker jag fortfarande att det finns en intressant fråga. Vad var det som gjorde att den invandringen enligt dig fungerade, medan du menar att dagens situation inte gör det? Du har nämnt assimilation och kulturell likhet. Det tycker jag är mer intressant att diskutera än att hela tiden försöka placera mig i ett multikulturellt narrativ som jag inte har argumenterat för.

För övrigt tycker jag att det är lite roligt att du säger att du försöker bilda mig. Jag är faktiskt mer intresserad av att förstå hur du resonerar än av att bli bildad av dig. 🙂

Du hamnar lätt snett när du försöker projicera dina emotionella narrativ på saker runt omkring dig. Nej, jag är inte en ashkenazisk jude eller har sådana i min släkt, men har respekt för dessa människor som har bidragit till så mycket i vår värld.

Precis, man kan bara spekulera. Då kan man även använda det som ett narrativ för multikultur, liksom Vallonerna och ta hit 2 miljoner människor som bildar sina egna samhällen i samhället.

Men du måste då jämföra den period med dagens galenskap och hur det var då. Det är två olika värdar. Det förklarar det mesta faktiskt. Det fanns ingen multikultur då. Assimilering var ett krav för att få bo här. Men även den invandringen ledde till konflikter i samhället.

Alla grupper jobbar förstås i sitt eget intresse. Multikulturalistiska utifrån sina påhittade narrativ. Invandrarna utifrån sitt. Det visar väl valresultatet. Högern kommer aldrig mer att vinna ett val om inte C eller S byter sida. Invandrarna äger V och till vissa delar S. De tar över partierna lokalt och tillsätter sina egna släktingar utifrån sin tillhörighet. De 160 000 som fått medborgarskap under den här regeringen, har avgjort valet till motståndarnas sida.

Är du intresserad av att förstå hur jag tänker och tar till dig det, blir du väl mer bildad sen?

Jag förklarar saker. Jag har empati, så jag kan förstå hur andra fungerar, även invandrare. Jag kan se saker från olika håll. Jag menar att du själv väl driver det emotionell. Kanske utifrån nån Vallonsläkt som är helt urvattnad och som du ser som bättre än andra genom det. Den delen är viktigare, än de svenskar du till största delen består av, om du inte är totalt inavlad. Det är förstås svenskarna som skapat det här samhället. Inte judar eller valloner, utan det var vi tillsammans. Idag, i och med wokerörelsens splittrande narrativ och den förda politiken, är det alla mot alla. Alla är du och de. Jag och du är inte vi. Vilka är vi för dig? En liten klick i din närhet?

Du har de åsikter du tagit till dig och vill försvara dem, även om de är fel. Sen är jag förstås människa som alla andra. Jag menar att om man inte kan förstå människan, kan man inte förstå samhället. Människor är kännande varelser, inte teoretiska konstruktioner som man kan böja hur man vill enligt någon påhittad teori. Det går bara genom förtryck och total indoktrinering som i sovjet och skapar inte välstånd. Men det är dit vi är på väg för att hålla ihop samhället. Eller ännu värre.

Det är intressant hur ofta du återkommer till samhörighet och vilka som är ”vi”. Jag tror att vi helt enkelt ser olika på vad som skapar den känslan.

För mig är samhörighet inte i första hand en fråga om hudfärg, etnicitet eller att vi vuxit upp i samma kultur. Jag kan känna betydligt större samhörighet med en människa från en helt annan del av världen än med någon som har samma bakgrund som jag.

Gemensamma värderingar, personlighet, hur man behandlar andra människor och vilka livsval man gör betyder mycket mer för mig än etniskt ursprung. Att någon är svensk säger mig inte automatiskt att vi kommer att känna gemenskap, lika lite som en annan bakgrund innebär att vi inte kan göra det.

Det betyder inte att jag saknar samhörighet med Sverige eller inte förstår värdet av en gemensam kultur. Det betyder bara att min känsla av ”vi” inte slutar vid en etnisk eller kulturell gräns.

Du frågar vilka ”vi” är för mig. Mitt svar är att det beror på sammanhanget. Jag kan känna samhörighet med andra svenskar, med människor i min närhet och med personer från helt andra kulturer. De gemenskaperna behöver inte utesluta varandra.

Jag förstår att samhörighet är väldigt viktigt för dig. Det är det för mig också. Men vi verkar inte definiera den på samma sätt.

Du säger lite emot dig själv.


Samma kultur alltså.

Man kan se det på olika sätt:
Skulle du kunna tänka dig att bo i ett somaliskt ghetto här?
Skulle du flytta om det ställe där du bor idag, fylldes av färgade, dina grannar flyttade och du blev själv kvar?
Slutligen, skulle du vilja att de var i majoritet här, tog makten i riksdagen och bestämde över oss?
Förstås samvetsfrågor.

Finns någon dum utfrågning i DN, där man undersökte hur många som kunde tänka sig att ha en(1) invandrare från MENA där de bodde. De som inte var mot det ansågs inte vara rasister och därigenom ville man visa att svenskar inte var det. Men slutsatsen blir egentligen, att desto färre invandrare man kan stå ut med, desto mindre rasist var man.

Som fotnot: Asiaterna ville inte ens ha det.

Nej, jag säger inte emot mig själv. Jag har sagt att gemensamma värderingar, personlighet och hur människor behandlar varandra betyder mer för min känsla av samhörighet än etnicitet. Det är inte samma sak som att säga att kultur saknar betydelse eller att jag måste trivas i varje tänkbar boendemiljö.

Om du frågar om jag skulle vilja bo i ett område med trångboddhet, utanförskap eller stora sociala problem är svaret att sådant förstås påverkar var jag vill bo. Men det är inte samma fråga som om mina grannar har somalisk bakgrund eller en annan hudfärg än jag.

Om människor med annan bakgrund flyttade in där jag bor skulle jag inte automatiskt vilja flytta för det. Hur jag trivs skulle bero på hur området fungerar och hur vi är mot varandra, inte på grannarnas hudfärg.

Och frågan om vilka som har majoritet i riksdagen handlar för mig om demokrati, medborgarskap och vilka beslut som fattas. Jag utgår inte från att människor med en viss etnisk bakgrund har en gemensam politisk vilja. De är individer, precis som andra väljare.

Du verkar utgå från att ett ”vi” i första hand måste bygga på gemensamt ursprung och en gemensam kultur. Jag säger att ett ”vi” också kan bygga på gemensamma värderingar, ömsesidigt förtroende och hur vi lever tillsammans. Det betyder inte att jag förnekar att kulturella skillnader ibland kan skapa svårigheter.

Vad gäller DN-undersökningen vill jag gärna se den faktiska frågeformuleringen och resultaten innan jag drar några slutsatser. Din beskrivning räcker inte för att avgöra vad undersökningen visade.

Det jag framför allt undrar är varför du tycks se samhörighet som något som måste avgränsas etniskt. Varför skulle jag inte kunna känna stark gemenskap med Sverige och samtidigt känna större personlig samhörighet med en människa från en annan kultur än med vissa andra svenskar?

Det avgränsas förstås mest kulturellt. Färgade fosterbarn har det lättare, men de är ändå ensamma och känner att de inte passar in. Finns en dokumentär om det. "De ensamma". Många går det även illa för.

Jag tror att du utifrån dina åsikter och hur du vill framställa dig, inte är ärlig. Man kan förstås fråga de som bor i sådana områden, hur de som bor där tittar skeptiskt på dem. Hur de inte blir en del av gemenskapen där. För de som bor där, är förstås människor de också.

Ingen svensk bor kvar som ensam svensk, mer än de som inte har råd att flytta eller väldigt udda personer. Läste om politikerna i Göteborg, där var faktiskt en, återigen(1) etnisk svensk politiker, från V, som bodde i ett invandrarområde. Jag menar att när man säger att man skulle bo kvar, hycklar man faktiskt för att hålla upp en fasad. För det stämmer inte med majoriteten. Inte ens de mest invandrarvänliga. Sen kan man förstås skylla på annat för att hålla upp fasaden, men flyttar gör man och rasist är man inte. Det är bara andra som är.

Det om DN var bara en anekdot. Exakt hur det var formulerat, minns jag inte, flera år sedan. Men det handlade om man skulle acceptera 1.st. Det var själva frågan. Inget om två eller fler och som jag skrattade åt när jag läste. De självutnämnda goda som vill se sig som bättre och spottar på andra.

Jag förnekar inte att människor kan känna sig utanför på grund av sitt ursprung eller utseende. Det är ett verkligt problem och det gäller även människor som vuxit upp i Sverige. Men deras erfarenheter motsäger inte att jag kan känna stark samhörighet med människor som har en annan bakgrund än jag.

Jag har heller aldrig sagt att kulturella skillnader saknar betydelse eller att jag skulle trivas i varje bostadsområde. Jag har sagt att etnicitet inte är det som väger tyngst när jag känner samhörighet med en annan människa. För mig betyder värderingar, personlighet och hur vi behandlar varandra mer.

När du säger att jag måste vara oärlig eftersom du tror att de flesta andra skulle flytta, gör du ett antagande om mig utifrån hur du föreställer dig att andra människor fungerar. Du får gärna ifrågasätta mina argument, men du kan inte veta bättre än jag vad jag känner.

Jag kan också hålla med om att det är intressant varför människor flyttar från vissa områden och varför andra känner sig utanför där. Men om vi vill förstå det behöver vi undersöka deras faktiska skäl, inte på förhand bestämma att det måste bero på grannarnas ursprung.

Du har förklarat att gemensam kultur och etnicitet är central för din känsla av ”vi”. Det har jag förstått. Det jag försöker förklara är att min samhörighet inte fungerar exakt likadant. Vi kan ha olika erfarenheter och värdera olika saker utan att någon av oss måste ljuga om det.

Jag kan förstås inte veta vad du känner. Men jag kan säga, att de som säger att de anser som dig, inte agerar så i verkligheten. Varför jag då skulle tro att du skulle göra det, vet jag inte. Känns osannolikt.

Varför man agerar som man gör, är för att man upplever sig som främlingar på grund av utseendet. Det är inget intellektuellt, utan bygger på medfödda känslor. Man söker sig till sina likar och har alltid gjort. Så är det förstås med invandrare också. Därför de skapar sina områden. De är människor och följer sina känslor och låtsas inte att de är något de inte är.

Om du har få med annan kultur och hudfärg, tvingas de att anpassa sig till resten av befolkningen. Om de är många, skapar de ghetton. Är de majoriteten, skapar de andra ghetton. Är de andra få, tvingas de att anpassa sig till majoriteten. Det är bara för vem som helst med ögon att se det. Så ser det ut i hela världen. Kan man inte se det, är det för man vägrar se verkligheten. Man vill inte se den och kan därför inte förstå andra. Man skyller på annat. Det är andra det är fel på. Om de bara slutade att vara som människor, skulle det inte vara så här. Då skulle Utopin uppstå.

I gränslandet mellan grupperna uppstår de stora konflikterna. När två grupper är nästan lika stora uppstår kampen om makten. Vem ska bestämma över vem, vi eller dom. Det här kan man nästan säga är universellt. Undantagen är nästan obefintliga. Enda sättet att hålla ned det i slutändan är en totalitär stat som kan slå ned motsättningarna med våld, eller så skapar man nya länder inom det gamla, oftast med våld som följd. Ghettona är egentligen som små länder inom landet och som växer.

Om man tänker att man kan hålla ned motsättningarna i flera hundra år, kanske tusen, kommer de till slut bli ett folk som skulle se på andra folk på samma sätt som man ser på andra idag. Den multikulturella utopin är en omöjlighet. Historien upprepar sig.