Citat:
Ursprungligen postat av
RutgerFuchs
Jag har aldrig hävdat att fler människor = högre välstånd per person och jag har inte heller hävdat att multikultur i sig skapar välstånd.
Min poäng är mer konkret: om svenska företag har efterfrågan på mer arbetskraft än vad som finns tillgänglig, kan arbetskraftsinvandring göra det möjligt att producera mer än man annars hade gjort. Det betyder inte att varje invadrare automatiskt höjer BNP per capita, utan att arbetskraften kan vara en produktionsbegränsning.
Ditt krav på ett kontrafaktiskt svar är rimligt om vi vill veta exakt hur stor effekten var. Men då gäller samma princip åt andra hållet. Du kan inte säga att effekten var marginell utan att också ha någon grund för den kontrafaktiska bedömningen. "Det hade kanske blivit högre löner istället" är en möjlig hypotes, inte ett bevis på att effekten på produktionen var marginell.
En sak till som jag tycker är viktig att ha med är omfattningen. När du skriver "30 000, mest finnar" låter det lätt som att vi pratar om en ganska liten grupp totalt. Men under 1950- och 60-talen kom det omkring en halv miljon invandrare till Sverige. En stor andel var arbetskraftsinvandrare, framför allt från Finland men också från exempelvis Italien, Jugoslavien, Turkiet och Grekland.
Det är alltså inte någon obetydlig parentes i den period du själv beskriver som Sveriges bästa och mest enade tid. En betydande del av invandringen skedde just under 50- och 60-talen, innan invandringen förändrades under 70- och 80-talen.
Sedan tycker jag att det är intressant att du själv beskriver invandringen från framför allt Finland som något som fungerade eftersom människor snabbt assimilerades. Det är ju faktiskt ganska nära min ursprungliga fråga. Jag frågade inte om all invandring i alla tider är bra, utan om du kan se något positivt i den arbetskraftsinvandring som faktiskt skedde under den period du själv lyfter fram som Sveriges bästa.
Och där har du nu egentligen svarat. Du tycker att den var acceptabel och fungerade kulturellt, men att dess ekonomiska betydelse var marginell.
Det är en fullt begriplig ståndpunkt. Jag är däremot fortfarande nyfiken på vad du grundar just "marginell" på. För om du menar att arbetskraften inte behövdes, trots att industrin hade mycket låg arbetslöshet och företagen rekryterade utomlands, då är det just den ekonomiska mekanismen jag tycker är intressant att diskutera.
Och nej, jag försöker inte försvara ett "påhitt om multikultur". Det var inte min tes. Du behöver inte tillskriva mig den för att kunna argumentera mot den.
Fast du försvarar multikulturen ändå. Genom att alltid ha med kultur i dina svar.
Om marginell, så arbetade inte alla inom industrin, med högre löner, kunde man ha lockat fler dit. Men att landet skulle fallit ned i nån sorts fattigdom eller fallit sönder, kan jag inte se. Men för att kunna säga något säkert, måste man ha en alternativ verklighet att jämföra med. Lika lite som du kan visa att du har rätt, kan jag det.
Däremot kan jag ifrågasätta det ideologiska narrativet att invandringen har "räddat" oss. Det är ett rent påhitt som man inte kan visa, men hamrats ut som en sanning.
Men din fråga om vad man anser var bra då, har jag redan svarat på. Just det handlar inte om ekonomi, vilket verkar vara de enda du förstår. Utan det handlar om att alla var vi, gemenskap och samhörighet. Finnarna var inte vi förrän de assimilerat sig och blivit som oss. Däremot delade de kultur redan innan. Det var språket och namnen som var deras problem för de som inte kom från svenskbygder och redan hade det.
Men att du, inte kan, eller vill förstå det här, visar att du inte kan vara svensk, för då skulle du förstå det. Men du tillhör förmodligen någon annan grupp och känner samhörighet och gemenskap där i någon form av egen kultur där ni ser varandra som vi.
Det är multikulturen som är problemet. När grupper vill leva i en annan kultur, utan att assimilera sig. Jag kan ta judarna, då de är ett bra exempel. De lever i anda länder utan att assimilera sig och genom att de är framgångsrika, försöker de påverka de länder de bor i till sin fördel. De arbetar inte för de land de bor i och innevånarna där, utan för sitt eget folk. De som de känner gemenskap och samhörighet med, där de är vi.
Det leder till att de blir hatade och till slut fördrivna eller dödade där de bor. De far till ett annat land och samma sak upprepar sig och så har det varit i mer än tusen år och kommer att fortsätta. Enda sättet att hindra det är genom att hålla ned det med förtyck. Lagar. Men om de hade assimilerat sig och inte stuckit ut skulle det aldrig hänt. För då skulle de vara vi med folket i det land de lever i och arbetat för allas bästa där. Förstår du?
Nu har man hur många kulturer som helst här. Till och med de som hatar judarna och vill kasta ut dem. De är så många och skiljer sig så mycket i kultur och utseende, att de inte kan bli assimilerade och som alla grupper, söker de sig till de sina, där de känner gemenskap och samhörighet, där alla är vi. Enda sättet att hålla ihop ett sådant land är med förtryck som leder antingen till diktatur, eller sönderfall. För i slutändan handlar det om vem som ska bestämma över vem. Alla folk vill bestämma över sig själva, inte att andra folk bestämmer över dem.
Så ser man historiskt, går vi mot förtryck eller sönderfall. Kanske inbördeskrig. Faktiskt hela Europa. Det är bara genom förtyck och en hård indoktrinering det kan hållas ihop idag. Som Rom. Kejsardömet blev en naturlig följd. Sen när man övergav de principer som skapat Rom, tog det 180 år innan vandalerna tog över staden och dödade alla romare där. Så idag vet vi inte säkert vilka de ens var.
I en tid där man säger att man ska lära av historien, har man övergett de principer som skapade väst. Upplysningen, vetenskapen och sanningen och ersatt det med postmoderna narrativ, falska verklighetsbeskrivningar och rena påhitt och inte lärt sig ett piss av historien. Dumheten har jag kallat den här tidsperioden och den kommer nog att gå till historien som det.