Skandiamannen

Vid "förhöret" den 11 mars nämner han "smala byxor och barhuvad", ungefär som LJ var klädd på bilderna i SvD och AB 4-5 mars. I det här skedet hade han återvänt från Idre och naturligtvis läst den gångna veckans SvD (hans husorgan).

Jag skriver förhör inom citattecken då det ju inte var ett riktigt förhör.

(GM=GrändMannen)

Den frågan har jag besvarat.

Den rimliga slutsatsen (om mannens placering på fotona inte var fotografens misstag) är att mannens placering vägleddes av krkom Jan Länninges pressade tidsschema.

Områdesanropet (det första larmet i polisradion) sänds cirka 23.23.20 (i omedelbar anslutning till larmsamtalet från Järfälla taxi). Det var Länninges slutsats.

Cirka två minuter tidigare än i verkligheten. YN och AZ måste möta poliserna vid Luntmakargatan två minuter tidigare.

Att mannen är vid trappkrönet när YN upptäcker honom (inte ett 10-tal meter väster om Johannesgatan) sparar 10 sekunder. YN och AZ hinner 10 sekunder snabbare till Luntmakargatan.

Det är en helt felaktig premiss. Du får inte läsa intervjun med S och S som ren rationalitet. Engström var en nedbruten, alkoholiserad man vid det tillfället. Intervjun är osammanhängande, gränsande till svammel, där sanning och lögn vävs samman.

Han har då balanserat i ett limbo i några år, mordet har prövats rättsligt: folket ”vet” att CP sköt och kom undan, han själv är helt borta ur leken. Det görs inga teveprogram om honom eller den banala sanningen.
Hans supande tilltar, livet går stadigt mer åt helvete, han tvingas vakna varje morgon med vetskapen och insikten att han aldrig kan berätta men han kan heller inte hålla inne denna hemlighet. Det måste ha varit en mardröm. Skuld möjligen, självömkan säkert, skam, overklighetskänslor och stundtals omnipotens. Kanske han ville få avlasta sig men slippa konsekvenserna.

Det där är också rent gissningsarbete

Ja, det här är välkänd psykologi. Förr eller senare kommer ett behov av att bli av med «trycket».
Samtidigt vill man inte sitta i fängelse.

Men altså psykologi.. försök diskutera det med pappslöjd. Det är helt enkelt bortkastad tid.

Mannen är inte ”vid trappkrönet” på rekonstruktionsfotot. Varför hittar du på?

På rekonstruktionsfotot är mannen redan på väg att springa in på David Bagares gata när hon först får syn på honom. Som alla kan se:

https://wpu.nu/images/thumb/d/d9/Pol-1986-04-23_E15-01-F_Brottsplatsrekonstruktion_med_Yvonne_Nieminen.pd f/page2-838px-Pol-1986-04-23_E15-01-F_Brottsplatsrekonstruktion_med_Yvonne_Nieminen.pd f.jpg

Om mannen hade varit ”vid trappkrönet” och det tydligt hade framgått för YN att han kom från trappan hade det varit sprängstoff. För det hade stärkt länken mellan GM och DBG-mannen ännu mer. Men det framgick inte. Vilket hon själv varit tydlig med i förhör och intervjuer.



Mannen på bilden ovan var inte på platsen där YN och AZ mötte LJ.

Det vet alla som läst materialet.

Han är inte ens på platsen där Nieminen trodde att de mötte LJ. Redan i hennes första förhör står det:

De hade hunnit nedför några trappsteg i trappan ned mot Luntmakargatan, då de mötte en kille i 20-25 års åldern.

Nieminen inser alltså att de redan hade börjat gå ner i trappan när de mötte LJ.

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E15-01

Det är inte ens nära att matcha mannen på rekonstruktionsfotot.



Varför fortsätter du att hitta på? Alla med läsförståelse och två ögon kan se att hon inte upptäckte den springande mannen på samma plats som hon mötte LJ. Det är inte ens nära.

Hon mötte LJ när hon redan hade börjat gå ner för trappan. Men när hon såg mannen var han redan på väg att springa in på David Bagares gata.



En spontan uppgift som ”cirka 10 meter” lämnad kort efter en dramatisk händelse behöver inte vara huggen i sten. Människor är ofta dåliga på att uppskatta avstånd utan tydliga referenspunkter. Lars Jeppsson, Ann-Charlotte Holmgren och Lisbeth Palme är vittnen som själva utan omsvep medger att de har svårt att bedöma avstånd. Mörkertalet lär vara stort.

Lars Jeppsson: ”Jag har lite svårt och bedöma så där exakta meter”.

Ann-Charlott Holmgren: ”Det är rätt svårt det där med avstånd”.

Lisbeth Palme: ”Jag är inte van vid avståndsbedömningar”.

Det är just sådant som rekonstruktioner är till för att korrigera. Det är inte det minsta konstigt att en avvikelse framträder vid en rekonstruktion när Nieminen har tillgång till den faktiska miljön och visuella hållpunkter.

Det är absolut ingenting som behöver noteras i bildtexten till fotot heller. Din föreställning om att det måste påpekas i bildtexten är helt gripet ur luften. Det finns inte en enda bildtext från någon annan rekonstruktion som påpekar en avvikelse från ett förhör.



I de bortklippta delarna säger hon med all sannolikhet något om den saken.

Vet du ens hur intervjuer går till? Tror du på fullt allvar att det man får höra i Kanalen är exakt allt Nieminen sa och att reportrarna själva fantiserade ihop resten?

Du har för länge sedan passerat stadiet ”skrattretande” med din in absurdum överdrivna relativisering av saker som inte kommer direkt ur vittnets mun. Du är nu officiellt en parodi på dig själv.

Visst ska man vara lite försiktig med referat. Men ett genomgående tema med dina idiotiska feltolkningar är att alla referat är rena fantasier. Även polisreferat. Även när två-tre olika referat säger samma sak.

Alla referat slänger du i någon slags alfabetssoppa och plockar efter eget behag upp bokstäver som passar. Sedan tar du dina kletiga soppbokstäver och stavar ihop en helt egen verklighet.

Journalister kan referera utan att citera. Precis som Folke Rydén gör med SE. Det är helt uppenbart att han refererar saker som SE uppgett för honom men som SE inte själv säger i bild.

Samma sak med Nieminen. Uppgifterna om hennes rekonstruktion var inte allmänt kända 1988. Förundersökningen mot Christer Pettersson var inte offentlig.

Alltså kan inte uppgifterna om rekonstruktionen komma därifrån. Det är helt uppenbart att de bygger på uppgifter lämnade av Nieminen under intervjun.

Båda journalisterna som framställde reportaget har jobbat med public service på Sveriges Radio och SVT.



De är inte bara ”närvarande”, även om det är bra att du nu verkar krypa till korset och inse att polisen naturligtvis inte ”gissade ihop” Nieminens rekonstruktion utan att hon ens var där.

Så här lyder en talande mening ur Tekniska rotelns styrdokument:

Vittnet får först, och utan frågor från förhörsledaren, avge sin berättelse.

Fotografierna tas också utifrån de geografiska positioner som vittnet anger:

Vittnena får redogöra för sina geografiska lägen då de gjorde sina iakttagelser. Från den sålunda angivna positionen tas fotografier i den riktning vittnet gjort sina iakttagelser.

https://imgur.com/Pcfk23w




Det finns ingenting i det där som visar att polisen gjort något utan vittnets samtycke.

Anders Björkman säger själv i hypnosförhör och i tingsrätten att han tror att GM la höger arm på höger axel. I hovrätten upprepar han att han fick det intrycket. Självklart kan han ha uppgett det även vid rekonstruktionen.

Han behöver inte ens vara helt säker. Om Björkman under rekonstruktionen sagt att det är mer troligt att GM la höger arm på höger axel än att han inte gjorde det ska polisen naturligtvis fotografera det som Björkman anser mest troligt. Inte det han anser mindre troligt.

Anna Hages bil står i vänster körfält på rekonstruktionsfotot, precis som hon också uppger i förhör. Det finns ingen avvikelse över huvud taget mellan hennes rekonstruktionsfoto och hennes förhör.

Att man vid en separat läsning av materialet kan misstänka en krock mellan Anna Hages bil och Jan-Åke Svenssons bil påverkar inte Anna Hages uppfattning. Som rekonstruktionsfotot ska spegla. Ett rekonstruktionsfoto ska spegla vittnets uppfattning, inte nödvändigtvis verkligheten.

Hur svårt ska det vara att förstå? Skilj på vittnets uppfattning och verkligheten.

Det är samma sak med Nicola Fauzzi. Han kan mycket väl ha trott att han hörde skotten vid Sveavägen 56 när rekonstruktionen genomfördes den 12 april, oaktat om han faktiskt gjorde det. Då hade det gått över en månad sedan händelsen, och det vore ingen jättedramatisk grej att tro att man gått längre efter mötespunkten med Palme än man faktiskt gjorde. Vittnen är inga kameror.

Enligt en påstådd telefonintervju gjord av en Facebook-administratör håller han dessutom fast vid Sveavägen 56 och anser än idag att det är rätt plats där han vände sig om.

Återigen: Det spelar ingen roll om det är rätt eller inte. Rekonstruktionsfotot ska spegla vittnets uppfattning. Och det finns ingenting som motbevisar att Fauzzi var av den uppfattningen den 12 april 1986. Alltså finns det heller ingenting som bevisar att polisen tog det fotot helt på egen hand utan hans godkännande.

Och Hans Johansson trodde i de första förhören och vid rekonstruktionstillfället att han hörde skotten vid Apelbergsgatan. Alltså är rekonstruktionsfotot inte fel. Rekonstruktionsfoton ska spegla vittnets uppfattning.

Dina resonemang bygger genomgående på rena missuppfattningar och en närmast autistisk läsning av materialet.

Lebel förespråkar väl att gärningsmannen tar till höger söderut på Malmskillnadsgatan i riktning mot Kungsgatan.

Om du tittar på det ur det perspektivet så trollar Lebel bort mannen på DBG och får endast, och jag menar endast en man, som kommer uppför Brunkebergstrappan och försvinner i riktning mot Kungsgatan.

Ingen medhjälpare här inte och Snickarbacken kan vi glömma helt. Fiffigt eller hur?

Jag är stum av förundran över hur ni orkar hålla igång denna diskussion.

Gud vad spännande du skriver!

Ärvde inte SEs fru en massa tillgångar två år efter mordet som löste deras ekonomiska bekymmer? Har du själv hittat på alltihop? Eller har du läst det i något fanzine om GM-SE? Där någon annan har hittat på det?

Mannen är några meter från trappkrönet och kommer i riktning från krönet.



AZ och LJ var överens om att YN och AZ mötte LJ vid själva trappkrönet. Det är bara några meter från mannen på fotot.

YN hade sämre minne av mordkvällen än AZ. Rimligen var hon mer onykter än han var. Platsen där YN trodde att de mötte LJ var lite längre från mannen på fotot. I förhöret den 2 mars trodde YN att de mötte LJ när "de hade hunnit nedför några trappsteg i trappan". Det visade sig vid rekonstruktionen den 23 april att "några trappsteg" var 23 trappsteg. Nu menade YN några trappsteg nedanför tredje trappavsatsen (Ahmed saknade tolk). Avsevärt närmare mannen på fotot än platsen där YN antogs ha varit när hon upptäckte mannen ("5 - 6 steg" väster om Johannesgatan).

Att YN skulle ha sagt att mannen inledningsvis var "ca 10 meter" bort om hon egentligen menade "ungefär där vi mötte killen som frågade" (mer än fem gånger längre bort) är fortfarande lika orimligt. Jag har förklarat vad skillnaden kan bero på.



Jag har just förklarat det. LJ mötte inte YN och AZ i trappan (LJ och AZ var överens). LJ mötte YN och AZ vid trappkrönet. Vid rekonstruktionen trodde YN att de möttes några steg nedanför tredje avsatsen. Avsevärt närmare mannen på fotot än platsen där YN antogs ha varit när hon upptäckte mannen ("5 - 6 steg" väster om Johannesgatan).



Tyvärr. Det borde ha funnits. Om ett vittne säger i förhöret att hon mötte en man vid Kaknästornet och säger vid rekonstruktionen att hon mötte mannen vid Slottet är kommentaren intressant.

Trappkrönet hade varit en bra referenspunkt. Om mannen hade varit där när YN fick syn på honom.

Inga andra vittnen än YN och NF påstås ha femdubblat avståndet.



Jaha. Varför klippa bort dem? Varför inte låta vittnet berätta från början till slut?



Att konstatera att radiointervjun med YN 1988 är klippt i tio delar och att reportrarna kompletterar berättelsen med sina egna tolkningar mellan varje del är inte "överdriven relativisering". Att väga vittnesuppgifter mot varandra är vad poliser gör. Att ta en enstaka vittnesuppgift och göra en story av den är vad journalister gör. Utan att kontrollera om andra källor säger något annat. Ingen intervjuade AZ. Dina personangrepp är skrattretande.



Du är en okunnig dilettant. Tidningarna var fulla av bilder från rekonstruktionerna i april 1986. Redan då visste journalister vilka vittnen som deltog (även några av namnen) och vad de hade sett.



Så borde man göra.

Det innebär inte att man alltid gjorde så.



Bra att du anstränger dig för att vara seriös. Rekonstruktionsfoton ska spegla vittnets uppfattning. Det kan de göra i taxiföraren Hans Johanssons fall. Även om det visade sig en månad senare att han stod vid Tunnelgatan och vände vid Tunnelgatan (vilket ett tiotal vittnen såg). Inte i Anders Björkmans och Anna Hages fall och definitivt inte i Yvonne Nieminens och Nicola Fauzzis fall. Ahmed Zahir saknade tolk.

Anders Björkman uppgav inte att han såg att gärningsmannen lade höger hand på höger axel. Björkman uppgav att han fick det intrycket när GM höjde sin högra arm för att skjuta.

Anna Hage uppgav inget avstånd till mordplatsen i förhören 1986. Bilens förare Åke Larsson uppgav att den inte hade stannat när skotten kom. Varken han eller Anna fäste sig vid bilen framför dem. När de stannade hade Jan-Åke Svensson kört.

Anders Björkman och Anna Hage fick säkert frågor vid rekonstruktionerna. Svaren var inte bättre än frågorna.

Att Nicola Fauzzi själv föreslog att fotot skulle tas vid gamla Bonnierhusets port på Sveavägen 56 är orimligt. Därifrån kunde han inte se vad han uppgav att han såg i förhöret den 3 mars. Där han hörde skotten "några meter" norr om Adolf Fredriks Kyrkogata (och Ström fortfarande trodde att paret Palme korsade Sveavägen vid Kammakargatan och att Fauzzi hörde skotten "några meter" norr om den).

Fotot avspeglar Länninges uppfattning i förhöret den 25 mars. Att Fauzzi hörde skotten där Ström trodde den 3 mars att Fauzzi mötte paret Palme. Vid gamla Bonnierhusets port på Sveavägen 56. Den 22-årige Fauzzi fann ingen anledning att invända. Det har du rätt i. Plötsligt var inte Fauzzi "några meter" norr om Adolf Fredriks Kyrkogata. Han var mer än 60 meter längre norrut. Vad denna ökning berodde på kommenterade inte Länninge. Varken den 25 mars eller den 12 april. Uppenbart berodde den på Länninges uppfattning i förhöret den 25 mars.

Men visst är det olidligt spännande om Don Quijote eller Gröngölingarna vinner denna argumentation?

En har alla argument rätt i Gröngölingshandboken och den andra har inte alla mjölsäckar hemma i väderkvarnen.

Även om även David Bagare behövde mjöl när han bakade visar det sig att mötet med mannen nere på Tunnelgatan bara är en anka.

Jag skrev i ett inlägg om flyktvägarna att Malmskillnadsgatan söderut är en möjlighet och David Bagares gata österut en annan. Att YN och AZ inte mötte gärningsmannen på David Bagares gata hindrar inte att han flydde den vägen. Jag trollar inte bort deras iakttagelse av GM. Det gjorde Kari och Pertti Poutiainen redan 1995. När de skrev att det första larmet i polisradion sändes 23.25. YN och AZ kom två minuter för sent för att möta GM på David Bagares gata. Det kunde granskningskommissionen ha klarlagt i rapporten 1999. Om Axbergers företrädare Per Kjellsson hade utrett saken bättre.