Citat:
Ursprungligen postat av
Badou
Jag frågade Alice om hon fick gå med sina gipsskor när hon la ut att hon var i mataffären och bar på kassar. Hon svarade först att hon hade åkt dit med bil. Jag förtydligade då att jag undrade om hon fått gå runt och handla i affären, eftersom jag själv blev avrådd från onödig belastning när jag hade gipsskor, då det kunde fördröja läkningen eller göra att skadan läkte fel.
Alice svarade att hon redan hade gått med en obehandlad bruten tå i tio veckor och därför inte trodde att några extra steg skulle orsaka större skada. Hon skrev också att hon behövde röra på sig på grund av smärta i ryggen och resten av kroppen och beskrev situationen som ”pest eller kolera”.
Så intressant att läsa vad Alice ger för svar ni som frågar henne saker, dom få gånger hon återkopplar.
Men hennes svar låter sjukt. Om hon ändå tjurar vid att hon redan gått runt obehandlad och därför behöver hon inte avlasta nu, varför tjata sig till hjälp ens? Hon som var så glad över att äntligen få en vårdplan.
Men då vet vi. Har hon den misstänkta sjukdomen och får råd vad som kan göras som inte är operation med en gång så kommer Alice inte göra det för hon har redan haft ont i 10 år så gör nog ingen skillnad eller skada att fortsätta leva exakt likadant.
Kommer bli så roligt om hon får rådet att gå upp i vikt och äta nyttigare och riktig mat, grönsaker, frukt, protein. Kanske gå på kostschema med bra mat. Tror hon kommer be den läkaren fara och flyta och gråta ut att INGEN nåååågonsin lyssnar på Alice och hjälper henne inte. Men vi alla vet att det är bara viss hjälp hon vill ha. Sånt hon själv kan påverka, som tex att äta riktig mat och lyssna på kroppen tex att inte springa runt om man har ont i foten, kommer hon aldrig ta till sig.
Så sorgligt. Hur tänker mamman? Visst, Alice är vuxen. Men hade jag haft barn som bott hemma hade jag inte accepterat att hen fortsatt göra dig själv sjuk och inte gör det hen kan göra för sin egen hälsa. Absolut svårt men det finns hjälp att få.