Tvinga på någon LVM?

Jag hoppas att iaf någon inser att det aldrig är för sent och att det inte behöver gå så här långt. Att den där botten somliga behöver nå, många gånger är så jävla mycket längre ner än man kan föreställa sig. Hela missbrukarmentaliteten att "jag bryr mig inte" faller platt för folk skulle bara veta hur sjukt risig man kan vara utan att dö. Jag önskar ingen att må så och sedan behöva leva med vetskapen om att ha supit eller drogat bort sitt liv. Alla, oavsett vad, är värda mer än så.

Tack för omtanken, det är fint.

Räcker inte med att sitta i kommunens Socialnämnd. LVM kräver dom i Förvaltningsrätten.

TS; jobbigt läge, minst sagt, trist.

Har aldrig haft LVM men hotet svävande över mig, så sent som för månaden sedan. Bara hört skit om LVM-hem, men det låter som om din far skulle må bra av det. Ohygglig misär du beskriver. Hoppas det löser sig!

Så jag skrev att jag skulle uppdatera vid eventuell förändring, så här kommer det. Min pappa har börjat dricka igen. Han menar att livet är så fruktansvärt tråkigt, så han tog några öl och påstår att han ska sluta igen efter påsk.

Jag är inte förvånad mer än över att jag faktiskt är besviken. Har väl inte så mycket mer att skriva om saken egentligen.

Det känns bra att sätta en punkt för denna tråden, för min egen och kanske för andras skull. Både för personer som lider av alkoholmissbruk och för anhöriga. Min pappa dog för lite mer än ett år sedan. Hans kropp gav upp. Jag träffade honom och två och en halv vecka efter mitt besök kom poliser och knackade på min dörr. De hade funnit honom död, halvt liggandes i sängen med benen hängandes över kanten. Han fick aldrig ett exakt dödsdatum, utan han förmodades ha varit död ”ett tag”.

Jag hoppas att alkoholister som läser trådstarten i någon mån kan ta till sig att det blir inte bättre än så här. En dag hittas du död i en varm, kvav lägenhet som stinker av den intorkade hinken med piss i vardagsrummet blandat med dina kroppsvätskor efter att ha legat avliden ”ett tag”. Då ska dina anhöriga ta itu med sorgen efter dig, tömma ditt hem och efteråt börja reda ut de ekonomiska skulder du eventuellt/förmodligen dragit på dig i livet. Tänk er för noga. Till er anhöriga kan jag berätta att det ändå är ett avslut. Det tar slut. Och må oss alla till slut få frid.

Pappa, jag älskar dig.

Beklagar. Hittade denna tråd nyss och tycker den borde användas på unga missbrukare. Den visar den sanna baksidan av ett livslångt missbruk där man kan ana att din pappa valde alkoholen före sitt barn. Alkoholism är en kraftfull sjukdom.

Trots att din pappa regelbundet gjorde dig besviken under ditt liv så fanns du alltid där för honom. Och du älskade honom oavsett. Förmodligen mer än han förtjänade. Så fint av dig.

Tack för att du återkopplade.

Missbruk är alltid tungt och påfrestande för de som är omkring personen, maktlöshet och förtvivlan
Nu får din far äntligen sin vila som han sökt efter och ni kan minnas de bra stunderna som ni haft tillsammans

Tack för ditt svar.

Tack.

Jag beklagar verkligen sorgen.
Jag snubblade oxå in i den här tråden av en slump och den berör mig jättemycket.
Jag kan inte mer än försöka sätta mig in i dina känslor men jag förstår ändå en hel del fast med erfarenhet av den andra sidan av myntet.

Det går inte att beskriva sorgen och ångesten jag och förmodligen din pappa har känt hela livet
Känslan av att hela tiden misslyckas vara en bra pappa, son, bror, vän och man.
Gudarna ska veta att vi försöker.
Ber till gud att jag ska ta mig ur det.
Att detta är mitt sista återfall.
Jag lovar!
Det här var sista gången!
Aldrig mer!

Jag har hela mitt liv kämpat med att bli normal. I perioder har jag varit det.
Jag har lärt mina barn cykla, simma, jag har skjutsat till fotbollsträningar.
I perioder nykter, i perioder fyllsjuk, full, påtänd eller avbränd.
Men alltid med ångesten och skammen med att vara värdelös.
Idag har jag i stort sätt bara kontakt med en av mina döttrar.
Hon som alltid var pappas flicka.
Hon som har hjälpt mig till sängen när jag slocknat på soffan.
Hon som har fått följa med på pakethållaren när jag ska sälja knark.
Hon som har försvarat mig i vått och torrt och sagt att jag är världens bästa pappa.

Idag är jag nästan drogfri tack vare min fru jag träffade för 6år sen.
Hon har fått hjälp mig genom överdoser, avtändningar, fängelse och sjävmordsförsök.
Jag har beviljats LARO och ser det som sista utvägen för att inte sluta som din pappa.
Din historia berör mig väldigt mycket, så mycket att jag fick svårt att sluta grina.
Jag hoppas att du får den sinnesro du förtjänar och förstår att din pappa ville inte ha det här livet och han älskade dig förmodligen lika mycket som jag älskar mina barn.