Tvinga på någon LVM?

Läs mitt inlägg ovan.

Blev han inlagd på avgiftning så borde han dock fått injektioner innan han fick nåt att äta eller så, som borde förhindra Korsakoffs.

Kan du ta reda på om han fått tiamininjektioner (han borde fått 500mg om dagen i flera dagar)?
Samt vad han fått för mediciner? Han kan möjligen vara ganska tungt medicinerad.

Hoppas han ska repa sig, även om hans utgångsläge låter väldigt allvarligt. Jag har dock sett äldre gubbar (och gummor) som varit i liknande skick som du beskriver, som repat sig jättebra.

Edit:

OnTopic om LVM så är det socialen som sköter det. Du bör lämna orosanmälan till dem och om sjukvården gör sitt jobb så lämnar de själva en skarp orosanmälan som väger tungt. Socialen fick orosanmälan angående mig när jag själv sökte vård efter tre månaders supande, vilket var lite märkligt tyckte jag, men i det här fallet borde de verkligen ta det på allvar och skicka honom på behandlingshem så fort han kan stå på benen, direkt ifrån sjukhuset.

Nej man kan inte få hjärnskador av avgiftningen.
Det är alkoholen som skadat honom tyvärr.

Så min pappa är alkoholist. Han har supit i hela sitt liv och mitt, idag är han 69 år och det är ett under att han "lever". Han är ett vrak. Jag fick ett samtal från hans vän, att min pappa var illa däran, hade ramlat och låg på golvet och inte kunde komma upp. Han har sedan lång tid haft svåra hälsoproblem, bortsett från - men kommen utav - långvarig alkoholism. Hans ben bär honom inte längre och han har inte varit utanför sin lägenhet på över ett halvår. Han har inte fått några diagnoser av sjukvården då han ej besökt dem. Hans kropp är påväg att lägga av och han väntar på just det. Att få dö.

Jag åkte dit. Hela hemmet är smutsigt och nerblodat. Han kan varken duscha eller städa. Pissar i en hink som står på golvet pga att han inte klarar att gå till toaletten. Allt stinker. Fann honom liggandes på vardagsrumsgolvet. Full men det var inte därför han inte kom upp utan det beror på att han inte klarar att stödja på benen. Ringde en ambulans. De kom ungefär två och en halv timme senare. Det var visst hög belastning... under hela tiden försökte han/vi sätta honom upp i soffan men det var omöjligt. Sen kom ambulansen. Planen var att först åka till akuten, ta prover och göra tester för att senare skicka honom vidare till beroendecentrum med en rekommendation om LVM. Jag fick följa med eftersom han riskerade en abstinens som kan ge allvarliga fysiska komplikationer. Jag skulle alltså hålla uppsikt över honom.

Tre timmar senare hade han flera gånger, med jämna mellanrum bett personalen på akuten om lugnande mot abstinensen, men inte fått det då det måste ordineras av en läkare och alla dessa var upptagna på annat håll. Det slutade med att min pappa, efter sammanlagt sex timmar, drog ur droppet själv och med blodet rinnandes från armen, EKG-lappar kvar på bröstet och med sjukhuskläderna på, hasade sig ut från sjukhuset genom att stötta sig mot mig och väggarna och stapplade in i en taxi hem igen.

Han har pratat om självmord men är nog för feg för annars hade han resan begått det. Ambulansen borde ha kört honom till beroendecentrum direkt, men kontrollerna i ambulansen visade att han behövde vård så därför blev det akuten istället. Helt fel. Så vad fan kan man göra? Framtvinga LVM på något sätt?

Nu var det ju ett tag sen du skrev och det lät ju verkligen illa för farsan din! Har något hänt sedan?
Jag har en bekant äldre kvinna som är 62 år gaammal hon är fullständigt söndersupen. Dricker bara handsprit och pissar konstant ner sig. Inga tänder kvar och kan inte prata.
Hennes gubbe dog plötsligt i januari 2022 av alkoholism och sen dess har ingen brytt sig om henne alls. Hennes gamla vänner sen hela livet skiter bara i henne.
Det är svårt för sådana här fall att få hjälp om de verkligen inte vill det själva mycket starkt. De är redan oträknade och deras odds har runnit ifrån dem.
Som jag förstått det lever hon ännu iaf. Ska ha åkt till något hem som jag fattar. Det vore isf det enda hon kunde gjort för livets skull.

Min pappa kom hem från beroendeavdelningen med en massa olika insatser, som beslutades efter en gemensam vårdplanering. Hemtjänst städ, handling, middagslämning, tvätt, dusch, arbetsterapeut och insatta hjälpmedel i hemmet, sjuksköterskebesök som fördelade medicin i dosetter och som hämtade ut recept på apoteket, godman, socialtjänst beroende...

Det var otroligt ordentlig gjort, måste jag säga, men det innebar också väldigt mycket spring eftersom allting sköttes av olika personer. Det fanns heller inget schema, så min pappa visste inte när vem med vad skulle dyka upp. Det blev väl för mycket helt enkelt och kostade en del, så han sa upp allting förutom middagen som de lämnar till honom två ggr/vecka.

Han är inne på sin tredje månad nykter nu. Jag är uppriktigt förvånad för det trodde jag aldrig. Hans hälsa är väl sisådär överlag. Han klagar över värk i leder osv. Han går redan bättre nu än innan, så det är en snabb förbättring, med hjälp av rullator. Han är väldigt deprimerad och har mycket ångest och tycker det är tråkigt att inte dricka, men han är också stolt över sig själv säger han. Det ska han vara.

Jag håller med om det du skriver att många personer med grav beroendeproblematik blir som skuggfigurer i samhället. Man vill inte se dem, man behöver inte lägga sig i. Vad det gäller närstående kan jag faktiskt förstå det, sen tycker jag att samhällsstödet borde se annorlunda ut. Det fungerar inte och är orealistiskt upplagt, men det är ju en annan historia...
Jag tror också att damen i din text har det bäst på ett hem, det är nog hennes enda och sista chans.

Första gången han tar emot hjälp/får hjälp? håller tummarna för det ska bli bra

Ja, det är första gången. Tack.
Rättelse: Tvingade på honom antabus för ungefär 15 år sedan, i ett halvår. Han gick motvilligt med på det. Började dricka dagen efter han slutade, vilket var hans mål under hela antabusperioden.

Min pappa kom hem från beroendeavdelningen med en massa olika insatser, som beslutades efter en gemensam vårdplanering. Hemtjänst städ, handling, middagslämning, tvätt, dusch, arbetsterapeut och insatta hjälpmedel i hemmet, sjuksköterskebesök som fördelade medicin i dosetter och som hämtade ut recept på apoteket, godman, socialtjänst beroende...

Det var otroligt ordentlig gjort, måste jag säga, men det innebar också väldigt mycket spring eftersom allting sköttes av olika personer. Det fanns heller inget schema, så min pappa visste inte när vem med vad skulle dyka upp. Det blev väl för mycket helt enkelt och kostade en del, så han sa upp allting förutom middagen som de lämnar till honom två ggr/vecka.

Han är inne på sin tredje månad nykter nu. Jag är uppriktigt förvånad för det trodde jag aldrig. Hans hälsa är väl sisådär överlag. Han klagar över värk i leder osv. Han går redan bättre nu än innan, så det är en snabb förbättring, med hjälp av rullator. Han är väldigt deprimerad och har mycket ångest och tycker det är tråkigt att inte dricka, men han är också stolt över sig själv säger han. Det ska han vara.

Jag håller med om det du skriver att många personer med grav beroendeproblematik blir som skuggfigurer i samhället. Man vill inte se dem, man behöver inte lägga sig i. Vad det gäller närstående kan jag faktiskt förstå det, sen tycker jag att samhällsstödet borde se annorlunda ut. Det fungerar inte och är orealistiskt upplagt, men det är ju en annan historia...
Jag tror också att damen i din text har det bäst på ett hem, det är nog hennes enda och sista chans.

Härligt att höra att han är nykter! Det ska han som sagt vara stolt över.

Han lär ha ont (både fysiskt och psykiskt) ett bra tag men även en äldre kropp återhämtar sig förvånansvärt bra bara man slutar tillföra gift. Uppdatera gärna igen när/om det sker någon utveckling.

Vad kul att höra att din farsa fixat 3 månader nykter nu. Det kommer ju till en viss punkt till slut då drickandet inte längre leder till något positivt. Bara negativa konsekvenser och man mår tom dåligt under ruset. Allt är en enda ond cirkel och det är då ofta svårt att inse det själv. När man väl samlat mod till sig och kommit ur det värsta gäller det att kämpa på dag för dag. Man blir starkare med tiden och ska aldrig ge upp!

Vad kul att höra att din farsa fixat 3 månader nykter nu. Det kommer ju till en viss punkt till slut då drickandet inte längre leder till något positivt. Bara negativa konsekvenser och man mår tom dåligt under ruset. Allt är en enda ond cirkel och det är då ofta svårt att inse det själv. När man väl samlat mod till sig och kommit ur det värsta gäller det att kämpa på dag för dag. Man blir starkare med tiden och ska aldrig ge upp!

Det ska jag göra