Citat:
När det gäller filosofi som berört naturen så har jag funnit mycket tankevärld hos tex:
Thoreau, vars bok Walden betytt mycket för mig, naturskildringarna påminner dessutom om livet i vår avskilda stuga i ett naturreservat.
Stoikerna har mycket att lära även i deras syn på naturen.
Spinoza förstås, finns det en Gud så manifesteras han i naturen inte i av människan byggda kyrkor.
Vår granne Arne Nass producerade också mycket värt att läsa om naturens värde.
Finns fler förstås.
Ditt råd: ”föreslår jag att sluta det (sinnet)” kommer jag absolut inte följa då det är ett väldigt dåligt råd generellt men absolut om man studerar filosofi och försöker bilda sig en uppfattning om vår tillvaro.
Thoreau, vars bok Walden betytt mycket för mig, naturskildringarna påminner dessutom om livet i vår avskilda stuga i ett naturreservat.
Stoikerna har mycket att lära även i deras syn på naturen.
Spinoza förstås, finns det en Gud så manifesteras han i naturen inte i av människan byggda kyrkor.
Vår granne Arne Nass producerade också mycket värt att läsa om naturens värde.
Finns fler förstås.
Ditt råd: ”föreslår jag att sluta det (sinnet)” kommer jag absolut inte följa då det är ett väldigt dåligt råd generellt men absolut om man studerar filosofi och försöker bilda sig en uppfattning om vår tillvaro.
Det blev visst en försåtlig avknoppning av det jag skrev, som var "Om man med "öppet sinne" avser att anta lite vadsomhelst som låter fint utan att någonsin precisera något och pröva i vilken grad något är hållbart eller förenligt med något annat som antas, så föreslår jag att sluta det (sinnet). Det vill säga övergå till precisering och sträng prövning i en analytisk tradition."
Ok, jag förstår att olika individer nalkas tillvaron och tycker sig nå insikter om den på olika vis. Jag har svårt att förstå hur upplysningar om tillvarons faktiska beskaffenhet kan meddelas bortom användandet av en metod i analogi med den naturvetenskapliga.
Citat:
Jag kan ju ändå passa på att tacka dig för att jag upptäckt caruso och benatar som delar mycket av ditt tankegods. De finns i marginalerna och kan lätt förbises, inget där som jag tar med mig men alltid intressant med olika perspektiv.
Jag nöjer mig med att upplysa om att jag, med iver, argumenterat mot Benatars uppfattning i säkert ett tjog sidor i antinatalism-tråden samt att jag, som sagt, står betydligt närmare D. än Caruso, bortsett från gällande invändningar mot kompatibilismen och ansvaret. Ser helst inte att dessa två kladdas på mig. Vore förvånande om någon "intellektuellt hederlig" typ skulle göra det.
Av antinatalistisk relevans finns inte annat än att jag befarar att det kan vara så att det vore bättre om livet från första början aldrig utvecklats. Vilket har sin grund i antaganden om en kraftigt kvantitativ övervikt av lidande över välbefinnande i naturen. Och sannerligen inte i något asymmetriargument. Vad beträffar människan menar jag att det sedan den industriella revolutionen saknas anledning att på det stora hela ifrågasätta värdet, för henne själv, av att fortbestå. Jag är inte tillstymmelse till pessimist gällande mänskligheten.
Citat:
När det gäller flyttfåglar så är de mycket framgångsrika i sin häckning. Anledningen är ett enormt överflöd av föda och ett relativt lågt predator tryck.
Vad som sker är att sommaren som bekant inte varar för evigt, när insekterna dukar under av kylan tvingas fåglarna flytta söderut och under flytten så faller ett stort antal offer för farorna. Att populationerna utan ändringar i miljön blir stabila är vi överens om.
Så fåglarna får en sommar i överflöd och med utmärkta livsförutsättningar där de lär sig flyga finna föda och utrymme finns för lek, är det tillräckligt för att de skall få lov att leva? Inte enligt dig tydligen.
Alla levande organismer faller offer för någonting, sjukdom, hög ålder, olyckor eller i naturen som bytesdjur. Jag är medveten om denna verklighet och att livet absolut inte enbart är gott. Men jag anser den inte ond.
Vad som sker är att sommaren som bekant inte varar för evigt, när insekterna dukar under av kylan tvingas fåglarna flytta söderut och under flytten så faller ett stort antal offer för farorna. Att populationerna utan ändringar i miljön blir stabila är vi överens om.
Så fåglarna får en sommar i överflöd och med utmärkta livsförutsättningar där de lär sig flyga finna föda och utrymme finns för lek, är det tillräckligt för att de skall få lov att leva? Inte enligt dig tydligen.
Alla levande organismer faller offer för någonting, sjukdom, hög ålder, olyckor eller i naturen som bytesdjur. Jag är medveten om denna verklighet och att livet absolut inte enbart är gott. Men jag anser den inte ond.
God eller ond är inte relevanta termer i sammanhanget.
Flyttfåglar kan, liksom alla andra arter av levande organismer, med logisk nödvändighet, aldrig producera mer än en reproducerande avkomma per reproducerande individ i genomsnitt. Är häckning framgångsrik är det än fler som, i lidande, ska duka under.
Överflöd kan aldrig finnas på annat sätt än tillfälligtvis, eftersom ett sådant omedelbart konsumeras av ökad population. Detta är den malthusiska fällan och som dömer alla populationer att alltid framleva på marginalen. Det innebär som sagt inte att samtliga individer i en population vid varje tillfälle befinner sig på marginalen. Men att populationer alltid befinner sig på gränsen till att svälta ihjäl, eller vad det nu är som håller en sådan i schack.
Det relevanta är inte heller att vuxna välmående individer med tiden blir gamla och slås ut eller kan drabbas av kalamiteter under livet. Utan det är att blott en liten andel individer från första början kan nå det tillståndet. De flesta slås, i fasor, ut innan det stadiet alls är nått. Det är på samma sätt brutal utslagning åstadkommen av de faktorer som reglerar en population, exempelvis födotillgång eller vinterkyla, som innebär att en liten minoritet adulta individer i perioder kan leva i visst överflöd och under sitt habitats bärkraft.
De mest bekymmersamma arterna lidandemässigt är heller inte stora och dominerande sådana, utan de betydligt mer talrika, men med väl så, om inte betydligt mer, avancerade kognitiva förmågor, likt olika former av mindre gnagare och liknande.
Citat:
Precis som djuren i naturen som jag ju är en del av så finner jag livet värt att leva och försöker leva så gott och så länge som jag kan.
Med mina referenser i åtanke så blir inte min syn på naturen eller vår plats i den svår att förstå.
det människan kallar "lidande" i naturen ofta är en projicering vår egen existentiella ångest på djuren. Naturens lidande är rent, funktionellt och ärligt. Det leder till liv, evolution och balans.
Vi är barn av denna process.
Med mina referenser i åtanke så blir inte min syn på naturen eller vår plats i den svår att förstå.
det människan kallar "lidande" i naturen ofta är en projicering vår egen existentiella ångest på djuren. Naturens lidande är rent, funktionellt och ärligt. Det leder till liv, evolution och balans.
Vi är barn av denna process.
Jag är genuint oense och sympatiserar inte med att adla andra varelsers lidande, särskilt inte som tillhörig den art som tagit sig ur den malthusiska fällan och med den följande domen att framleva på marginalen. Att arttillhörighet är en moraliskt irrelevant egenskap är en av människans allra viktigaste upptäckter, om än inte särskilt spridd än.
Jag lär mig inget av existentiellt slag från naturen och jag applicerar samma moral på den som på allt annat, det vill säga hedonistisk utilitarism vilket innebär en moral som utgår från kännande varelsers faktiska funktion.
Citat:
Det verkliga lidandet, det destruktiva och själlösa lidandet, finns i städerna: i arbetarnas monotona slit, i materialismens slaveri och i krig. Att förkasta naturen på grund av dess naturliga smärta, samtidigt som man accepterar det konstlade lidandet i civilisationen, är den ultimata formen av självbedrägeri och självhat. Det är inte djuren som har behov av Prozac (så länge vi inte sätter dem i burar)
Vi människor har dock ett högre moraliskt medvetande. Vi behöver inte orsaka onödigt lidande för att tillfredsställa vår lyx eller våra smaklökar. Så även om jag inte är vegetarian så har jag djup förståelse för de som är det och jag försöker alltid välja livsmedel som är producerade på etiska och hållbara metoder.
Vi människor har dock ett högre moraliskt medvetande. Vi behöver inte orsaka onödigt lidande för att tillfredsställa vår lyx eller våra smaklökar. Så även om jag inte är vegetarian så har jag djup förståelse för de som är det och jag försöker alltid välja livsmedel som är producerade på etiska och hållbara metoder.
Jag har, som sagt, en optimistisk syn på människan och menar att storstäder och massamhälle är ett ypperligt människovänligt och resurseffektivt inslag i civilisationen.