Citat:
Ursprungligen postat av
autostoperka
Att påstå att människor som tar sitt liv saknar empati tycker jag är fel.
En bekant till mig kastade sig framför ett tunnelbanetåg efter att ha kämpat med djup depression under många år. Hon var snäll, hjälpsam och försynt person. Depressionen var en sjukdom som plågade henne svårt, men den förändrade inte den fina människa hon egentligen var.
Vi kan nog aldrig fullt ut förstå vad som pågår i huvudet hos någon som lider så djupt. Det är en oerhörd tragedi när en människa förlorar hoppet och inte längre orkar leva.
Därför tycker jag att det känns empatilöst när fokus hamnar på att människor blev sena eller missade något viktigt. I ett sådant läge har en människa förlorat sitt liv efter ett långt lidande. Det förtjänar åtminstone eftertanke, respekt och medkänsla.
Det är klart känsligt. Men visst empatistörd blir man väl om man är så pass sjuk att man kastar sig framför en lokförare. Den som kör får ju i allra värsta fall de allra värsta minnesbilderna någonsin om den inte hinner blunda och börja skrika för att dämpa ljudet. Finns viss risk att denna föraren inte har hunnit blunda om det var ett genomfartståg som har upp till 160 km/h. (kan vara 100 med)
Min största medkänsla går till lokföraren i sådana fall. (även om jag tycker de är synd att folk mår dåligt)
Men de bevisar gång på gång att stationerna behöver skyddsväggar med dörrar som sthlms pendeln och metron i cph
