Är Sverige en kultur eller en mångkultur?

Är nyfiken på hur ni faktiskt ser på landet Sverige.

Är vi en kultur eller en mångkultur?

Eller är landet Sverige en nation där kultur eller mångkultur snarare beskriver kulturarvet inom nationen?

Jag känner mig ofta ganska ensam om att se själva landet som kulturen, ett membran vi har byggt upp och upprätthåller och vars innehåll (seder, historia, värderingar, etnicitet, språk, samhällsstruktur osv) är det gemensamma kulturarv vi kultiverat.

Enligt min mening har mångkulturen lett till en kultursyn där den gemensamma kulturen inte längre finns kvar och att vi därför inte längre kultiverar ett gemensamt kulturarv.

Sverige är ett mångkulturellt land som jag upplever det.

Så länge vi är stolta över något så är det kultur .
Och även medverkar i den. Nu är det hbtq , hehe nä men vi är väl inte många kulturella som går till moskeer utan mer att olika invandring har lite egna kulturer.

Alltså om vi är mångkulturella och som lockar in svenskar i det vet jag inte . Kebab grejen kanske eller pizza iaf

Även om vi inte hade haft någon invandring alls är ju dagens västerländska kulturyttringar ofta gemensamma mellan olika länder och inte så ofta specifikt svenska, norska eller tyska yttringar. En hårdrockskille eller technotjej är ungefär likadan i Oslo som i Hamburg. De äter ungefär samma mat, de lyssnar på samma musik. Det som skiljer är språket. Men alla kan engelska så bra att de kan kommunicera obehindrat med varandra och med halva planeten. Vad är det i praktiken för typ av svensk kultur som du anser är så speciell och viktig att försvara gentemot den hotfulla kulturen från "utlandet"?

Det jag vill upprätthålla och försvara är ju landet Sverige som en kultur. De kulturarv utifrån som vi väljer att kultivera eller avfärda ska inte dikteras utifrån en mångkulturideologisk politik.

Nere i Skåne har dom något "Mårten gås dagen" som är ganska unikt.
I de flesta län firar vi midsommar och har kräftskivor medan samerna uppe i Lappland skiter fullständigt i sådant.
Så vi är väl mångkulturella tack vare detta?

Det märkliga är att i vilken given tidpunkt som helst så finns det alltid något unikt svenskt, men det visar sig alltid vara omöjligt att definiera. Det är som kvicksilver, tungt, men omöjligt att greppa. Utländska kulturuttryck är förstås inte svenska på något vis.

Jag tycker inte det. Vad jag ser är människor med olika kulturarv (seder) som befinner sig inom vår självständiga och tydligt avgränsade kultur.

Vad är mångkultur i din värld då?

Det typiskt svenska är ju bara vår kultivering av kulturarv som länge funnits inom vår kultur. Och det är ju tack vare att vi upprätthåller vår kultur (vårt land) som vi kan styra över vilket kulturarv vi väljer att värna och utveckla.

I dag är vi extremt mångkulturella. Du måste tillbaka till 1970 talet för att hitta ett sverige som
var hyfsat monokulturellt.

Mitten av 1970 talet kom Chilenare och andra sydamerikaner, följda av Libaneser under kriget
på -80 talet, Iranier före och efter shahens fall, Irakier under kriget med Iran, Kurder och Syrianer.
Sen kom alla balkanfolk mest Bosnier i början på 1990 talet och så har det rullat på.

En politisk ideologi som tagit över den mer naturliga process (ackulturation) där folket väljer vad vi ska kultivera och inte.