Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Ja lite så är det.
Man kan tycka det var fel och blev mer "våld" än nödvändigt men det beror
till 100% på mamman.
Man kan tycka det var fel och blev mer "våld" än nödvändigt men det beror
till 100% på mamman.
Citat:
Du säger att du står på pojkens sida, men ditt resonemang innebär i praktiken att föräldraalienation och umgängessabotage ska löna sig. Du kritiserar myndigheterna för att beslutet verkställdes, men du blundar helt för den juridiska och mänskliga verkligheten i det här fallet.
Låt oss bena ut varför ditt inlägg faller platt när man ser till vad som faktiskt hänt: Pappan är ingen "främling" för sin son: utredningarna visar motsatsen
Du påstår upprepade gånger att pappan är en främling. Det stämmer helt enkelt inte enligt domstolens underlag. Tingsrätten, socionomer och umgängestödjare har vid upprepade tillfällen slagit fast att när pappan och pojken väl får träffas i en lugn miljö utan mammans påverkan, så har de ett jättefint, tryggt och nära samspel.
Pojken var inte rädd för sin pappa: hans motstånd uppstod enbart vid överlämningarna på grund av den extrema lojalitetskonflikt som mamman skapat. "Vänta en månad till och ta det i skolan" Det har redan prövats och saboterats!
Du skriver att man "gott kunnat vänta en månad till och ta överföringen i skolan". Tror du inte att myndigheterna redan har försökt med det? När tingsrätten tidigare beslutade att överlämningar skulle ske vid förskolan, så sjukanmälde eller gömde mamman barnet hemma de dagarna! Att tro att mamman plötsligt efter fem år skulle släppa iväg pojken till skolan i lugn och ro om man bara "väntade en månad till" är en ren drömvärld.
Du vill ge umgängessabotören sista ordet:
Om man följer din logik: Dvs att myndigheterna aldrig får verkställa ett beslut om barnet gör motstånd vid överlämningen skapar man en livsfarlig princip. Då säger vi till alla föräldrar i Sverige: "Om du bara manipulerar ditt barn tillräckligt mycket, skapar lojalitetsstress och vägrar följa domar i fem år, så kommer rättssystemet till slut att ge upp och du får som du vill".
Det vore en katastrof för barnsrätten och skulle ge fritt spelrum för umgängessabotörer. Kärnan i barnperspektivet (6 kap. 2 a § Föräldrabalken)
Det är inte "barnperspektiv" att låta ett litet barn växa upp under kronisk föräldraalienation och beröva det halva sitt ursprung och sitt nätverk på pappans sida. Barnperspektivet handlar om vad som är bäst för barnet på lång sikt. Tingsrätten vägde helt korrekt den tillfälliga omställningsstressen mot den livslånga skadan av att förlora sin pappa helt.
Precis som du själv skriver har pappan fått ensam vårdnad för att han är den enda av föräldrarna som har förmågan att se till att pojken får ha kontakt med båda sina föräldrar. Pappan vill att pojken ska ha kontakt med sin mamma men det krävs att mamman först slutar upp med sin destruktiva kampanj så att pojken får landa i trygghet.
Sluta skyll på myndigheterna för att beslutet verkställdes. Det var mamman som under fem års tid stängde alla skonsamma dörrar, struntade i vitesbelopp på hundratusentals kronor och tvingade fram att polisen slutligen behövde kopplas in. Ansvaret för att överlämningen blev dramatisk ligger till 100 % hos henne.
Låt oss bena ut varför ditt inlägg faller platt när man ser till vad som faktiskt hänt: Pappan är ingen "främling" för sin son: utredningarna visar motsatsen
Du påstår upprepade gånger att pappan är en främling. Det stämmer helt enkelt inte enligt domstolens underlag. Tingsrätten, socionomer och umgängestödjare har vid upprepade tillfällen slagit fast att när pappan och pojken väl får träffas i en lugn miljö utan mammans påverkan, så har de ett jättefint, tryggt och nära samspel.
Pojken var inte rädd för sin pappa: hans motstånd uppstod enbart vid överlämningarna på grund av den extrema lojalitetskonflikt som mamman skapat. "Vänta en månad till och ta det i skolan" Det har redan prövats och saboterats!
Du skriver att man "gott kunnat vänta en månad till och ta överföringen i skolan". Tror du inte att myndigheterna redan har försökt med det? När tingsrätten tidigare beslutade att överlämningar skulle ske vid förskolan, så sjukanmälde eller gömde mamman barnet hemma de dagarna! Att tro att mamman plötsligt efter fem år skulle släppa iväg pojken till skolan i lugn och ro om man bara "väntade en månad till" är en ren drömvärld.
Du vill ge umgängessabotören sista ordet:
Om man följer din logik: Dvs att myndigheterna aldrig får verkställa ett beslut om barnet gör motstånd vid överlämningen skapar man en livsfarlig princip. Då säger vi till alla föräldrar i Sverige: "Om du bara manipulerar ditt barn tillräckligt mycket, skapar lojalitetsstress och vägrar följa domar i fem år, så kommer rättssystemet till slut att ge upp och du får som du vill".
Det vore en katastrof för barnsrätten och skulle ge fritt spelrum för umgängessabotörer. Kärnan i barnperspektivet (6 kap. 2 a § Föräldrabalken)
Det är inte "barnperspektiv" att låta ett litet barn växa upp under kronisk föräldraalienation och beröva det halva sitt ursprung och sitt nätverk på pappans sida. Barnperspektivet handlar om vad som är bäst för barnet på lång sikt. Tingsrätten vägde helt korrekt den tillfälliga omställningsstressen mot den livslånga skadan av att förlora sin pappa helt.
Precis som du själv skriver har pappan fått ensam vårdnad för att han är den enda av föräldrarna som har förmågan att se till att pojken får ha kontakt med båda sina föräldrar. Pappan vill att pojken ska ha kontakt med sin mamma men det krävs att mamman först slutar upp med sin destruktiva kampanj så att pojken får landa i trygghet.
Sluta skyll på myndigheterna för att beslutet verkställdes. Det var mamman som under fem års tid stängde alla skonsamma dörrar, struntade i vitesbelopp på hundratusentals kronor och tvingade fram att polisen slutligen behövde kopplas in. Ansvaret för att överlämningen blev dramatisk ligger till 100 % hos henne.
Herregud. Ni är ju helt insnöade på mamman och det låter faktiskt mer som ni vill hämnas på mamman för umgängessabotaget. Lägg av med det. Och börja se till pojken och hans behov istället!
Eftersom det har förekommit umgängessabotage, så har pappan blivit en främling för pojken. Eller "bekant" om du så önskar ett bättre uttryck. Pappan har inte tröstat, nattat, bildat en fin och djup kontakt med sonen. Eftersom det har förekommit umgängessabotage. Att de kan ha det trevligt när de väl har setts, är inte synonymt med att de har ett djupare band.
Pojken vet ju inget om mammans "kampanj" på sociala medier. Han är 5 år och ska helst ha ytterst begränsad skärmtid. Och jag är övertygad om att pappan inte låter sonen kolla på sin mammas sociala medier om pappan misstänker att detta skulle kunna vara skadligt för sonen. Det är ju vuxna som vet om mammans "kampanj". Med övervakat umgänge, så kan hon hur som helst inte föra någon verbal "kampanj" till pojken.
Och det är viktigt att pojken får krama om mamman så snart som möjligt efter det trauma han utsattes för vid polishämtningen. Han har med största sannolikhet ännu inte den relationen till sin pappa, så att pappan kan vara den sortens tröst för honom. Det är mammans tröst han behöver nu. Och jag är övertygad om att så snart de får umgänge och mamman märker att sonen har det bra hos pappa. Så kommer hennes "kampanj" på sociala medier sluta. Det är ju det hon behöver se: att pojken har det bra med pappa. Förmodligen det hon hade behövt se redan för 5 år sedan. Hon går ju runt och inbillar sig något annat: att pojken har det dåligt med pappan. Vilket ju är grunden till umgängessabotaget.
Läs om, läs rätt vad jag skriver om myndigheterna. Det vore fint om du gjorde det innan du slänger ur dig felaktigheter om vad jag har skrivit.
Tomaten trollar ...
Nej, att man eftersöker information om personerna och fallet i fråga efter att ha sett den häpnadsväckande videon som fick så stor spridning på sociala medier, gör inte en till att vara besatt av nånting. Det handlar om att man vill försöka reda ut för sig själv hur i helvete det man just tvingats beskåda, har kunnat hamna vars videon visade att de hade hamnat.
Efter att ha läst på om domarna, samt försökt få en bild av hur S*sanna L*gn själv resonerar om de här över fem åren som gått, så fattar man att det här är så långt ifrån ett normalt fall som det bara kan vara och att agerandet från myndighetshåll nog trots allt kan antas skäligt.
Du måste ju nästan vara polare med kvinnan.
Nej, att man eftersöker information om personerna och fallet i fråga efter att ha sett den häpnadsväckande videon som fick så stor spridning på sociala medier, gör inte en till att vara besatt av nånting. Det handlar om att man vill försöka reda ut för sig själv hur i helvete det man just tvingats beskåda, har kunnat hamna vars videon visade att de hade hamnat.
Efter att ha läst på om domarna, samt försökt få en bild av hur S*sanna L*gn själv resonerar om de här över fem åren som gått, så fattar man att det här är så långt ifrån ett normalt fall som det bara kan vara och att agerandet från myndighetshåll nog trots allt kan antas skäligt.
Du måste ju nästan vara polare med kvinnan.
__________________
Senast redigerad av IngvarKamphund 2026-09-07 kl. 23:21.
Senast redigerad av IngvarKamphund 2026-09-07 kl. 23:21.
Citat:
Det är väldigt fel att slita ut ett barn mot barnets vilja, på det sättet som filmen visar. Och det hade kunnat lösas på helt andra sätt! Hade mamman inte varit närvarande, så hade ju pojken med största sannolikhet varit lugn och tagit det bra att följa med pappan, om pappan och socialsekreterare hade sagt "nu ska du följa med pappa ett tag, det har vuxna bestämt. Din mamma älskar dig och vill träffa dig och du kommer snart få träffa henne och syskonen igen!".
Det är våld att hålla fast ett barn och dra med barnet mot dess vilja. Visste du inte det? Detta kommer ge pojken ett livslångt trauma tyvärr.
Myndigheterna hade kunnat agera annorlunda. Det var ju de som bestämde tidpunkt och plats för detta, inte mamman. Så det hela ligger faktiskt på myndigheterna. De hade kunnat bestämma en annan tidpunkt och annan plats, där mamman inte var närvarande. Så hade allt gått lugnare till för pojken. Inte blivit utsatt för våld i samband med hämtningen. Det hade varit barnperspektiv, det!
Och detta ger givetvis konsekvenser även för polisen, socialsekreterare, andra barn och vuxna på plats. Som bevittnade det hela/utförde det hela. Trauma för alla involverade. Och även för de som beslutade om det. Inte lätt för någon av de involverade.
Citat:
När man skalar bort allt prat om att "stå på barnets sida", är det indirekta budskapet i Tomatkungens logik helt livsfarligt: Manipulera ditt barn tillräckligt mycket, strunta fullständigt i alla domstolsbeslut och sabotera vartenda umgänge i flera år så belönas du till slut med att få behålla barnet!
Nejdu, nu ljuger du dig blå i ansiktet! Lägg av med det! Vart någonstans har jag skrivit att mamman "ska få behålla pojken"? Ingenstans! Jag har varit extremt tydlig med att det bästa för pojken är att få bo hos sin pappa och att pappan har enskild vårdnad om pojken, eftersom pappan är den enda av föräldrarna som vill tillgodose barnets behov av båda sina föräldrar. Där är vi alltså helt eniga; att pojken ska bo hos pappan och att pappan ska ha enskild vårdnad. men du ljuger om att vi inte skulle vara det. Lägg av med lögnaktigheterna! Tack!
Det jag däremot tycker annorlunda än er, är:
1. Att pojken behöver båda sina föräldrar. Dvs.: även mamman. Och där håller ju både pappan och rätten med mig. varför gör inte ni det? Kan man ju verkligen undra... Pojken bör givetvis så snart som möjligt ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon. Hon är hans anknytningsperson.
2. Man hade kunnat lösa den här hämtningen av pojken på mycket bättre och lugnare sätt! Hade mamman inte varit närvarande, så hade ju pojken med största sannolikhet varit lugn och tagit det bra att följa med pappan, om pappan och socialsekreterare hade sagt "nu ska du följa med pappa ett tag, det har vuxna bestämt. Din mamma älskar dig och vill träffa dig och du kommer snart få träffa henne och syskonen igen!". Hade myndigheterna kunnat hålla sig till tåls och ordnat hämtningen vid annan tidpunkt och på annan plats där mamman inte var närvarande. Så hade detta varit mycket bättre för pojken! Lugnare och tryggare hämtning. Jag förstår inte varför ni brinner så för att det hela skulle ske med våld?
Så. Försök nu fatta vad som står i mina inlägg. Ni börjar bli riktigt irriterande.
__________________
Senast redigerad av TomatKungen 2026-09-07 kl. 23:51.
Senast redigerad av TomatKungen 2026-09-07 kl. 23:51.
Citat:
Nu slår du ju knut på dig själv! Du påstår att du vill att pappan ska ha ensam vårdnad och att pojken ska bo hos honom men samtidigt fördömer du det enda sättet som faktiskt fanns kvar för att genomföra det på.
Nejdu, nu ljuger du dig blå i ansiktet! Lägg av med det! Vart någonstans har jag skrivit att mamman "ska få behålla pojken"? Ingenstans! Jag har varit extremt tydlig med att det bästa för pojken är att få bo hos sin pappa och att pappan har enskild vårdnad om pojken, eftersom pappan är den enda av föräldrarna som vill tillgodose barnets behov av båda sina föräldrar. Där är vi alltså helt eniga; att pojken ska bo hos pappan och att pappan ska ha enskild vårdnad. men du ljuger om att vi inte skulle vara det. Lägg av med lögnaktigheterna! Tack!
Det jag däremot tycker annorlunda än er, är:
1. Att pojken behöver båda sina föräldrar. Dvs.: även mamman. Och där håller ju både pappan och rätten med mig. varför gör inte ni det? Kan man ju verkligen undra... Pojken bör givetvis så snart som möjligt ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon. Hon är hans anknytningsperson.
2. Man hade kunnat lösa den här hämtningen av pojken på mycket bättre och lugnare sätt! Hade mamman inte varit närvarande, så hade ju pojken med största sannolikhet varit lugn och tagit det bra att följa med pappan, om pappan och socialsekreterare hade sagt "nu ska du följa med pappa ett tag, det har vuxna bestämt. Din mamma älskar dig och vill träffa dig och du kommer snart få träffa henne och syskonen igen!". Hade myndigheterna kunnat hålla sig till tåls och ordnat hämtningen vid annan tidpunkt och på annan plats där mamman inte var närvarande. Så hade detta varit mycket bättre för pojken! Lugnare och tryggare hämtning. Jag förstår inte varför ni brinner så för att det hela skulle ske med våld?
Så. Försök nu fatta vad som står i mina inlägg. Ni börjar bli riktigt irriterande.
Det jag däremot tycker annorlunda än er, är:
1. Att pojken behöver båda sina föräldrar. Dvs.: även mamman. Och där håller ju både pappan och rätten med mig. varför gör inte ni det? Kan man ju verkligen undra... Pojken bör givetvis så snart som möjligt ha (övervakat) umgänge med sin mamma och sina syskon. Hon är hans anknytningsperson.
2. Man hade kunnat lösa den här hämtningen av pojken på mycket bättre och lugnare sätt! Hade mamman inte varit närvarande, så hade ju pojken med största sannolikhet varit lugn och tagit det bra att följa med pappan, om pappan och socialsekreterare hade sagt "nu ska du följa med pappa ett tag, det har vuxna bestämt. Din mamma älskar dig och vill träffa dig och du kommer snart få träffa henne och syskonen igen!". Hade myndigheterna kunnat hålla sig till tåls och ordnat hämtningen vid annan tidpunkt och på annan plats där mamman inte var närvarande. Så hade detta varit mycket bättre för pojken! Lugnare och tryggare hämtning. Jag förstår inte varför ni brinner så för att det hela skulle ske med våld?
Så. Försök nu fatta vad som står i mina inlägg. Ni börjar bli riktigt irriterande.
Låt oss bena ut de två punkterna där ditt resonemang helt faller samman:
1. "Alla vill att pojken ska ha båda sina föräldrar"
Det är ju ingen här som säger att pojken inte ska ha sin mamma! Både pappan och tingsrätten har uttryckligen slagit fast att pojken självklart ska ha kontakt med sin mamma så fort situationen har stabiliserats och mamman slutar motarbeta. Problemet är att mamman vägrat acceptera detta och i stället kört ett "allt eller inget"-spel i fem års tid. Att påstå att vi inte vill att pojken ska ha sin mamma är ju ren svammel.
2. "Man borde ha hämtat pojken på en plats där mamman INTE var närvarande"
Det är här hela din teoretiska drömvärld kraschar.
Hur i hela friden har du tänkt dig att myndigheterna ska hämta ett 5–6-årigt barn utan att mamman är närvarande, när det är mamman som har barnet hos sig dygnet runt?
Förskolan då? Det har redan prövats! Varje gång överlämningar bestämdes via förskolan så sjukanmälde eller gömde mamman barnet hemma. Hon släppte helt enkelt inte iväg honom dit de dagarna.
Skulle de lura bort mamman? Tror du mamman bara skulle gå hemifrån och lämna barnet ensamt så att pappan och soc kunde smyga in? Självklart inte.
Du efterfrågar en "lugn och trygg hämtning utan att mamman är där", men blundar helt för att mamman aktivt blockerade och stängde precis alla sådana möjligheter!
Det är ingen här som "brinner för att det ska ske med våld". Alla tycker att det är tragiskt. Men skillnaden är att vi förstår varför det blev så:
Polisen kopplades inte in för att någon tyckte det var kul, utan för att mamman stängde alla skonsamma dörrar, vägrade samarbeta och struntade i vitesbelopp på hundratusentals kronor.
Om du på riktigt tycker att pappan ska ha vårdnaden och boendet, så måste du också acceptera verkligheten: när en boendeförälder totalt ställer sig över lagen och gömmer barnet, så finns det till slut bara polisverkställighet kvar. Ansvaret för att det blev dramatiskt ligger till 100 % hos den förälder som vägrade lämna över barnet i lugn och ro.
Citat:
Herregud. Ni är ju helt insnöade på mamman och det låter faktiskt mer som ni vill hämnas på mamman för umgängessabotaget. Lägg av med det. Och börja se till pojken och hans behov istället!
Eftersom det har förekommit umgängessabotage, så har pappan blivit en främling för pojken. Eller "bekant" om du så önskar ett bättre uttryck. Pappan har inte tröstat, nattat, bildat en fin och djup kontakt med sonen. Eftersom det har förekommit umgängessabotage. Att de kan ha det trevligt när de väl har setts, är inte synonymt med att de har ett djupare band.
Pojken vet ju inget om mammans "kampanj" på sociala medier. Han är 5 år och ska helst ha ytterst begränsad skärmtid. Och jag är övertygad om att pappan inte låter sonen kolla på sin mammas sociala medier om pappan misstänker att detta skulle kunna vara skadligt för sonen. Det är ju vuxna som vet om mammans "kampanj". Med övervakat umgänge, så kan hon hur som helst inte föra någon verbal "kampanj" till pojken.
Och det är viktigt att pojken får krama om mamman så snart som möjligt efter det trauma han utsattes för vid polishämtningen. Han har med största sannolikhet ännu inte den relationen till sin pappa, så att pappan kan vara den sortens tröst för honom. Det är mammans tröst han behöver nu. Och jag är övertygad om att så snart de får umgänge och mamman märker att sonen har det bra hos pappa. Så kommer hennes "kampanj" på sociala medier sluta. Det är ju det hon behöver se: att pojken har det bra med pappa. Förmodligen det hon hade behövt se redan för 5 år sedan. Hon går ju runt och inbillar sig något annat: att pojken har det dåligt med pappan. Vilket ju är grunden till umgängessabotaget.
Läs om, läs rätt vad jag skriver om myndigheterna. Det vore fint om du gjorde det innan du slänger ur dig felaktigheter om vad jag har skrivit.
Eftersom det har förekommit umgängessabotage, så har pappan blivit en främling för pojken. Eller "bekant" om du så önskar ett bättre uttryck. Pappan har inte tröstat, nattat, bildat en fin och djup kontakt med sonen. Eftersom det har förekommit umgängessabotage. Att de kan ha det trevligt när de väl har setts, är inte synonymt med att de har ett djupare band.
Pojken vet ju inget om mammans "kampanj" på sociala medier. Han är 5 år och ska helst ha ytterst begränsad skärmtid. Och jag är övertygad om att pappan inte låter sonen kolla på sin mammas sociala medier om pappan misstänker att detta skulle kunna vara skadligt för sonen. Det är ju vuxna som vet om mammans "kampanj". Med övervakat umgänge, så kan hon hur som helst inte föra någon verbal "kampanj" till pojken.
Och det är viktigt att pojken får krama om mamman så snart som möjligt efter det trauma han utsattes för vid polishämtningen. Han har med största sannolikhet ännu inte den relationen till sin pappa, så att pappan kan vara den sortens tröst för honom. Det är mammans tröst han behöver nu. Och jag är övertygad om att så snart de får umgänge och mamman märker att sonen har det bra hos pappa. Så kommer hennes "kampanj" på sociala medier sluta. Det är ju det hon behöver se: att pojken har det bra med pappa. Förmodligen det hon hade behövt se redan för 5 år sedan. Hon går ju runt och inbillar sig något annat: att pojken har det dåligt med pappan. Vilket ju är grunden till umgängessabotaget.
Läs om, läs rätt vad jag skriver om myndigheterna. Det vore fint om du gjorde det innan du slänger ur dig felaktigheter om vad jag har skrivit.
"Pojken vet ju inget om mammans "kampanj" på sociala medier. "
Han vet om mammans kampanj, han är fem år inte en bebis. Han har varit hemma från förskolan, utan rimlig anledning. Om nu förskolan var hans trygga plats - så undrar han nog varför han är hemma veckovis.
Han sa själv något att i relation till "tar barn" med vuxenord, han hade ett stort gäng dårar på "Hembesök" för att stoppa polisen. Detta har förekommit tidigare med "beskyddare"
"viktigt att pojken får krama om mamman så snart som möjligt "
NEJ! Du har verkligen INTE barn. Det bekräftar otryggheten hos pappan mer än att trygga barnet hos pappan.
När man har lämnat hos förskolan sexhundra gånger inser man att dem föräldrar som har problem med otrygga barn ofta är dem som alltid ska ge en extra kram.
Separationsångesten från MAMMAN sipprar över till barnet, vilket gör att barnet blir ledsen för att de tar mammans osynliga ångest som känns för barnet. En kram som du påstår skulle absolut INTE vara bra.
Barnet kommer inom sekunder ta trygghet från pappan, är han ingen skitstövel vilket inget pekar på så är otryggheten över på... sekunder. Ja verkligen sekunder. Som en hundvalp som skiftar fokus direkt.
Är pojken helt hjärntvättad, ja då tar det tid - men då ska f*n mamman inte nära pojken heller.
Citat:
När man skalar bort allt prat om att "stå på barnets sida", är det indirekta budskapet i Tomatkungens logik helt livsfarligt: Manipulera ditt barn tillräckligt mycket, strunta fullständigt i alla domstolsbeslut och sabotera vartenda umgänge i flera år så belönas du till slut med att få behålla barnet!
Och om myndigheterna till slut kliver in för att sätta stopp för vansinnet och upprätthålla lagen? Skyll allt trauma på myndigheterna och polisen! Det är ju en helt absurd princip som helt skulle lamslå svensk rättssäkerhet.
Om myndigheterna skulle backa varje gång en förälder ställer sig över lagen och skapar en lojalitetskonflikt hos barnet, så har vi i praktiken avskaffat barnkonventionen och gett fritt spelrum åt föräldraalienation.
Det riktiga barnperspektivet är att stopp måste sättas för umgängessabotage så att barnet på lång sikt får rätt till båda sina föräldrar. Ansvaret för att polisen till slut var den enda utvägen som fanns kvar ligger inte hos pappan eller myndigheterna, utan till 100 % hos den förälder som under fem års tid vägrade följa lagen.
Och om myndigheterna till slut kliver in för att sätta stopp för vansinnet och upprätthålla lagen? Skyll allt trauma på myndigheterna och polisen! Det är ju en helt absurd princip som helt skulle lamslå svensk rättssäkerhet.
Om myndigheterna skulle backa varje gång en förälder ställer sig över lagen och skapar en lojalitetskonflikt hos barnet, så har vi i praktiken avskaffat barnkonventionen och gett fritt spelrum åt föräldraalienation.
Det riktiga barnperspektivet är att stopp måste sättas för umgängessabotage så att barnet på lång sikt får rätt till båda sina föräldrar. Ansvaret för att polisen till slut var den enda utvägen som fanns kvar ligger inte hos pappan eller myndigheterna, utan till 100 % hos den förälder som under fem års tid vägrade följa lagen.
Ja det är helt puckat, och som det verkar är ju mammans hela värld insnöad på hur hemsk pappan är medans mamman verkar vara helt fläckfri (vilket hon inte är).
Och med det finns det absolut inga fördelar alls med att pojken ska bo kvar i Götene.
Det är två mil mellan Skara och Götene, mamman får helt enkelt ta sig den sträckan om hon ska träffa sin son.
Citat:
"Pojken vet ju inget om mammans "kampanj" på sociala medier. "
Han vet om mammans kampanj, han är fem år inte en bebis. Han har varit hemma från förskolan, utan rimlig anledning. Om nu förskolan var hans trygga plats - så undrar han nog varför han är hemma veckovis.
Han sa själv något att i relation till "tar barn" med vuxenord, han hade ett stort gäng dårar på "Hembesök" för att stoppa polisen. Detta har förekommit tidigare med "beskyddare"
"viktigt att pojken får krama om mamman så snart som möjligt "
NEJ! Du har verkligen INTE barn. Det bekräftar otryggheten hos pappan mer än att trygga barnet hos pappan.
När man har lämnat hos förskolan sexhundra gånger inser man att dem föräldrar som har problem med otrygga barn ofta är dem som alltid ska ge en extra kram.
Separationsångesten från MAMMAN sipprar över till barnet, vilket gör att barnet blir ledsen för att de tar mammans osynliga ångest som känns för barnet. En kram som du påstår skulle absolut INTE vara bra.
Barnet kommer inom sekunder ta trygghet från pappan, är han ingen skitstövel vilket inget pekar på så är otryggheten över på... sekunder. Ja verkligen sekunder. Som en hundvalp som skiftar fokus direkt.
Är pojken helt hjärntvättad, ja då tar det tid - men då ska f*n mamman inte nära pojken heller.
Han vet om mammans kampanj, han är fem år inte en bebis. Han har varit hemma från förskolan, utan rimlig anledning. Om nu förskolan var hans trygga plats - så undrar han nog varför han är hemma veckovis.
Han sa själv något att i relation till "tar barn" med vuxenord, han hade ett stort gäng dårar på "Hembesök" för att stoppa polisen. Detta har förekommit tidigare med "beskyddare"
"viktigt att pojken får krama om mamman så snart som möjligt "
NEJ! Du har verkligen INTE barn. Det bekräftar otryggheten hos pappan mer än att trygga barnet hos pappan.
När man har lämnat hos förskolan sexhundra gånger inser man att dem föräldrar som har problem med otrygga barn ofta är dem som alltid ska ge en extra kram.
Separationsångesten från MAMMAN sipprar över till barnet, vilket gör att barnet blir ledsen för att de tar mammans osynliga ångest som känns för barnet. En kram som du påstår skulle absolut INTE vara bra.
Barnet kommer inom sekunder ta trygghet från pappan, är han ingen skitstövel vilket inget pekar på så är otryggheten över på... sekunder. Ja verkligen sekunder. Som en hundvalp som skiftar fokus direkt.
Är pojken helt hjärntvättad, ja då tar det tid - men då ska f*n mamman inte nära pojken heller.
Det är endast i dina fantasier pojken vet om "kampanjen". Du kan omöjligt veta att så är fallet. Och uttrycket "tar barn" är inte svårt för en 5-åring att självständigt säga "ta inte min nalle!" kan rentav 3-åringar säga. Som sagt var: du fantiserar rätt vilt, du.
Men kära du. Vet du inte skillnaden på lite separationsångest och svår traumatisk upplevelse?
Lite separationsångest:
Vid lämning på förskola, lämnar man barnen snabbt över till personalen kramar om barnen och säger "kommer sen, mamma/pappa älskar er!". barnen märker att mamma/pappa är trygga med att ha barnen där, vilket gör barnen trygga att vara där, även om de har lite separationsångest över att föräldern ska gå. Barnen vinkar i fönstret med pedagog och har lite separationsångest just när föräldern lämnar. Vilken snabbt går över när föräldern är utom synhåll och den vana och kompetenta pedagogen lockar med barnen in i någon kul lek inne på förskolan. Här är det givetvis viktigt att anknytningspersonen går så fort som möjligt, så att pedagogerna får ta över. Det är bäst för barnen! Barnen vet ju också att mamma/pappa kommer komma tillbaka! Det har de lärt sig under inskolningen. Men först får de ha några roliga timmar på förskolan, med lek, måla, upptäcka saker, pedagogik etc. Är de ledsna så får de tröst av pedagogerna som de känner väl och har en slags anknytning till.
Svår traumatisk upplevelse:
Poliser och socialsekreterare kommer hem till familjen och vill ta ett barn från sin mamma (anknytningsperson) till en person barnet inte har någon anknytning till. Barnet vill inte lämna mamma, syskon, sitt hem. Och inte veta när han/hon får se sina närmaste igen! Tonen är hård, mycket laddade känslor i situationen. Vuxna som är oense. Mamman hamnar i handfängsel. Bonuspappan blir hårt knuffad. Folk som skriker och är arga på varandra. Extremt otrygg miljö. Till slut sliter två män tag i barnet och sliter ut barnet (med våld, fasthållning är våld) mot barnets vilja. Till en person barnet inte har någon anknytning till.
Denna traumatiska händelse har barnet nu att bära på. och det är klart att barnet så fort som möjligt behöver få se att mamma är ok. Få krama om sin mamma (som är hans primära anknytningsperson). Gråta ut hos mamma efter den svårt traumatiska händelsen. Pojken var inte med om "lite separationsångest" vid överlämning till förskola. Han var med om en våldsam och hemsk upplevelse. Förstår du skillnaden?
Hade man väntat en månad. Till skolstarten. Så hade det säkert gått lugnare till. Mamman hade ju inte varit i skolan. Och pojken har ju haft lugna och fina stunder med pappan, när mamman inte har varit närvarande. Hade då pappan kommit till skolan med socialsekreterare. Och de hade berättat för pojken "du ska komma till din pappa ett tag, det har vuxna bestämt. Mamma älskar dig och vill träffa dig också. Och du kommer snart få träffa mamma och dina syskon. Men nu ska du till pappa". Så hade pojken sluppit vara med om den där svårt traumatiska händelsen. Bättre start för pojken också, med hans nya liv hos pappan!
Det var liksom inte bråttom att få bort pojken från mamman. Hon utgjorde inget hot mot hans liv, så att ett omedelbart omhändertagande var tvunget att göras. Man hade som sagt var gott kunnat vänta en ynka månad till. För pojkens skull.
Hade varit bättre för polis, socialsekreterare, övriga barn, pappan, beslutsfattare etc. Om det hela hade fått gå lugnt tillväga en månad senare.
__________________
Senast redigerad av TomatKungen 2026-09-08 kl. 09:52.
Senast redigerad av TomatKungen 2026-09-08 kl. 09:52.
Citat:
Nu slår du ju knut på dig själv! Du påstår att du vill att pappan ska ha ensam vårdnad och att pojken ska bo hos honom men samtidigt fördömer du det enda sättet som faktiskt fanns kvar för att genomföra det på.
Låt oss bena ut de två punkterna där ditt resonemang helt faller samman:
1. "Alla vill att pojken ska ha båda sina föräldrar"
Det är ju ingen här som säger att pojken inte ska ha sin mamma! Både pappan och tingsrätten har uttryckligen slagit fast att pojken självklart ska ha kontakt med sin mamma så fort situationen har stabiliserats och mamman slutar motarbeta. Problemet är att mamman vägrat acceptera detta och i stället kört ett "allt eller inget"-spel i fem års tid. Att påstå att vi inte vill att pojken ska ha sin mamma är ju ren svammel.
2. "Man borde ha hämtat pojken på en plats där mamman INTE var närvarande"
Det är här hela din teoretiska drömvärld kraschar.
Hur i hela friden har du tänkt dig att myndigheterna ska hämta ett 5–6-årigt barn utan att mamman är närvarande, när det är mamman som har barnet hos sig dygnet runt?
Förskolan då? Det har redan prövats! Varje gång överlämningar bestämdes via förskolan så sjukanmälde eller gömde mamman barnet hemma. Hon släppte helt enkelt inte iväg honom dit de dagarna.
Skulle de lura bort mamman? Tror du mamman bara skulle gå hemifrån och lämna barnet ensamt så att pappan och soc kunde smyga in? Självklart inte.
Du efterfrågar en "lugn och trygg hämtning utan att mamman är där", men blundar helt för att mamman aktivt blockerade och stängde precis alla sådana möjligheter!
Det är ingen här som "brinner för att det ska ske med våld". Alla tycker att det är tragiskt. Men skillnaden är att vi förstår varför det blev så:
Polisen kopplades inte in för att någon tyckte det var kul, utan för att mamman stängde alla skonsamma dörrar, vägrade samarbeta och struntade i vitesbelopp på hundratusentals kronor.
Om du på riktigt tycker att pappan ska ha vårdnaden och boendet, så måste du också acceptera verkligheten: när en boendeförälder totalt ställer sig över lagen och gömmer barnet, så finns det till slut bara polisverkställighet kvar. Ansvaret för att det blev dramatiskt ligger till 100 % hos den förälder som vägrade lämna över barnet i lugn och ro.
Låt oss bena ut de två punkterna där ditt resonemang helt faller samman:
1. "Alla vill att pojken ska ha båda sina föräldrar"
Det är ju ingen här som säger att pojken inte ska ha sin mamma! Både pappan och tingsrätten har uttryckligen slagit fast att pojken självklart ska ha kontakt med sin mamma så fort situationen har stabiliserats och mamman slutar motarbeta. Problemet är att mamman vägrat acceptera detta och i stället kört ett "allt eller inget"-spel i fem års tid. Att påstå att vi inte vill att pojken ska ha sin mamma är ju ren svammel.
2. "Man borde ha hämtat pojken på en plats där mamman INTE var närvarande"
Det är här hela din teoretiska drömvärld kraschar.
Hur i hela friden har du tänkt dig att myndigheterna ska hämta ett 5–6-årigt barn utan att mamman är närvarande, när det är mamman som har barnet hos sig dygnet runt?
Förskolan då? Det har redan prövats! Varje gång överlämningar bestämdes via förskolan så sjukanmälde eller gömde mamman barnet hemma. Hon släppte helt enkelt inte iväg honom dit de dagarna.
Skulle de lura bort mamman? Tror du mamman bara skulle gå hemifrån och lämna barnet ensamt så att pappan och soc kunde smyga in? Självklart inte.
Du efterfrågar en "lugn och trygg hämtning utan att mamman är där", men blundar helt för att mamman aktivt blockerade och stängde precis alla sådana möjligheter!
Det är ingen här som "brinner för att det ska ske med våld". Alla tycker att det är tragiskt. Men skillnaden är att vi förstår varför det blev så:
Polisen kopplades inte in för att någon tyckte det var kul, utan för att mamman stängde alla skonsamma dörrar, vägrade samarbeta och struntade i vitesbelopp på hundratusentals kronor.
Om du på riktigt tycker att pappan ska ha vårdnaden och boendet, så måste du också acceptera verkligheten: när en boendeförälder totalt ställer sig över lagen och gömmer barnet, så finns det till slut bara polisverkställighet kvar. Ansvaret för att det blev dramatiskt ligger till 100 % hos den förälder som vägrade lämna över barnet i lugn och ro.
Denna händelse ägde rum i juli. I augusti skulle pojken börja förskoleklass. Alltså vara i skolan utan mamman.
Hade man väntat drygt en månad. Till skolstarten. Så hade det säkert gått lugnare till. Mamman hade ju inte varit i skolan. Och pojken har ju haft lugna och fina stunder med pappan, när mamman inte har varit närvarande. Hade då pappan kommit till skolan med socialsekreterare. Och de hade berättat för pojken "du ska komma till din pappa ett tag, det har vuxna bestämt. Mamma älskar dig och vill träffa dig också. Och du kommer snart få träffa mamma och dina syskon. Men nu ska du till pappa". Så hade pojken sluppit vara med om den där svårt traumatiska händelsen som utspelade sig i juli, vid tvångshämtning.
Bättre start för pojken också, med hans nya liv hos pappan! Om han blivit hämtad av pappan och en socialsekreterare i skolan utan mamman närvarande.
Det var liksom inte bråttom att få bort pojken från mamman. Hon utgjorde inget hot mot hans liv, så att ett omedelbart omhändertagande var tvunget att göras. Man hade som sagt var gott kunnat vänta en ynka månad till. För pojkens skull.
Hade varit bättre för polis, socialsekreterare, övriga barn, pappan, beslutsfattare etc. Om det hela hade fått gå lugnt tillväga en månad senare.
Detta kan du väl ändå inte förneka?
Och pojken behöver båda sina föräldrar. Det anser rätten. Det anser pappan. Och det är därav pappan har fått vårdnaden om pojken, för att kunna tillgodose pojkens behov av båda sina föräldrar. Så klart ska pojken få träffa sin mamma och sina syskon så snart som möjligt. Övervakat är dock att föredra med tanke på historiken.
__________________
Senast redigerad av TomatKungen 2026-09-08 kl. 09:49.
Senast redigerad av TomatKungen 2026-09-08 kl. 09:49.
"Stoppa barns umgänge med förövare"
Från Su*annes Fb 2023.
Liksom...
26/5 2026.
Samma dag som soc-utredning om våld i hennes avslutades postade hon på facebook en länk till ett inlägg med...
"Ännu en polishämtning av 2 barn. Från en skyddande mamma, till en våldsam pappa tillhörande en sekt."
DARVO. Hon verkar på alla sätt vara en narcissist.
Från Su*annes Fb 2023.
Liksom...
26/5 2026.
Samma dag som soc-utredning om våld i hennes avslutades postade hon på facebook en länk till ett inlägg med...
"Ännu en polishämtning av 2 barn. Från en skyddande mamma, till en våldsam pappa tillhörande en sekt."
DARVO. Hon verkar på alla sätt vara en narcissist.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera