Citat:
Ursprungligen postat av
UyCVswHfsnM2z3nH
Jag hade klarat av det fint, men kvinnor klarar inte av det. Det är ingens "fel", det är bara två helt olika typer av relationer.
Självklart är det två olika typer av relationer, det är inte poängen. Insåg också att jag var litet otydlig, eftersom det också finns olika nivåer av relationer män emellan, och många män har bara "polare", inga riktiga vänner.
En avgörande grej för riktig vänskap är att man obehindrat kan snacka med sin vän om precis allt. Om man istället klär sig i en roll när man träffar sina "vänner" så är det inte vänskap, bara "bekantskap". Skit samma hur många år man känt varandra.
Det är inte hur man låtsas vara när man hänger med sina "vänner" på puben, i omklädningsrummet eller på resan som jag avser. Det jag syftar på är den sortens vänskap där man litar på varandra i precis alla väder.
Det är nämligen inte alls ovanligt förekommande att män klarar av den sortens vänskap med andra män (vanligtvis högst en eller två) men inte med kvinnor. Samtidigt är det en av de vanligaste orsakerna till att förhållanden skiter sig, att kvinnan i förhållandet känner att mannen "stänger henne ute". En brist på tillit och förtroende riktat mot en själv, från den det är tänkt att man ska vara tajtast med livet ut.
Därav frågan.
Citat:
Ursprungligen postat av
UyCVswHfsnM2z3nH
En kvinna kräver mycket mer av sin partner än vad en man kräver av en manlig vän. Framförallt mer tid tillsammans, mer bekräftelse, engagemang och uppmärksamhet.
Tja, om du inte klarar av en fungerande relation med kvinnor kanske homosexualitet är vägen framåt. Om du inte vill vara "ensam men med manliga vänner".
Eller är din utgångspunkt att det är fel på alla kvinnor och att de därför måste göra om sig på nåt sätt så att de passar dig?