Är det dags för Ukraina att kapitulera och ge upp allt - eller inte?

Ryssland gick in i Ukraina 2014 och tog över Krim som nu, liksom Donetsk och Liuhansk, från att ha varit Ukrainskt har förvandlats av Ryssland till republiker i den ryska federationen.

2022 invaderade Ryssland Ukraina för att inordna landet i den ryska maktsfären. Men Ukraina bjöd motstånd och har gjort det sedan dess.

I väst tyckte man allmänt att det ryska överfallet på Ukraina var åt helvete. I början var man dock försiktig med att ge hjälp, för man var rädd att provocera fram ett storkrig/kärnvapenkrig med Ryssland om väst levererade långdistansvapen, tunga vapen, moderna stridsvagnar somLeopard osv.

Det ryska anfallskriget har nu pågått i nästan fem år och eskalerat genom bl.a. ryska terrorbombningar av civila mål i Ukraina och Ukrainska drönarattacker långt inne i Ryssland. Antalet döda och skadade på bägge sidor om fronten i Donbass är enorma. Väst har skickat enorma mängder av allt tyngre vapen inklusive flygplan.

Med utvecklingen av det alltmer katastrofala kriget höjs en del röster i väst som är kritiska till västs stöd till Ukraina och att ”väst är berett att fortsätta kriget till Ukrainas sista man”, f.ö. ett uttryck vanligt bland Putinanhängare i väst.

Detta är naturligtvis helt missvisande eftersom Ukrainas försvarskrig inte är påtvingat av väst. Ukrainarna kämpar för sitt lands frihet mot den ryska angriparen och hotet om att Ukraina hamnar under den ryska stöveln. Det är en modig frihetskamp.

Så vilken är vägen framåt? Att Ukraina ger upp för att spara liv och mer förödelse eller att fortsätta kampen? Jag vet inte själv. Ett fortsatt krig kan betyda att mängder av liv går till spillo och en enorm förödelse genom ryska bombningar osv.

En kapitulation å andra sidan innebär att Ukraina upphör som ett fritt och självständigt land och hamnar i den ryska maktsfären där de styrande i Kreml är uttalat fientliga mot Ukraina och det ukrainska folket. Putins hänsynslösa anfallskrig också mot civila talar sitt tydliga språk.

De som är ”realistiska” förordar kapitulation, och har gjort det hela tiden från början.


Men man ska inte förringa idealistiska motiv för att fortsätta kriget. Längtan efter frihet.

Jag kommer att tänka på Finlands kamp mot Ryssland och Mannerheims tacktal till de svenska Finlandsfrivilliga. Talet hölls vid Paikanselkä den 28 mars 1940, efter vinterkrigets slut, när Svenska Frivilligkåren avtackades.

Mannerheim inleder med att säga att det finska folket hade tagit till vapen för att värna sitt ”högsta goda: ära, frihet och västerländsk kultur.”

Han säger att våldet hotar ”den svagas frihet”, att det trampar ned resultatet av generationers arbete på ”kulturens och framåtskridandets fält”, och att ”de små nationernas existens är i fara.”

De svenska frivilliga hade enligt honom visat att det fortfarande fanns människor som drevs av ”ädla ideal” och tron på ”livets högsta värden.”

Det handlade enligt Mannerheim om att försvara Finlands frihet och i ett större perspektiv den västerländska civilisationen, de små nationernas rätt att existera och ett samhälle byggt på kultur och framåtskridande.

Lika aktuellt idag som 1940.

Churchill skulle nog inte heller kunna beskrivas som tillhörande den ”realistiska” skolan, typ John Mearsheimer, utan i hög grad drevs av idealistiska skäl i kampen mot det nazistiska Tyskland.

Churchill såg kampen mot det nazistiska Tyskland inte bara som ett försvar av Storbritannien, utan som en kamp för frihet, civilisation, små nationers rättigheter.

Strax före krigsutbrottet sa Chhurchill i ett tal: “This is not a question of fighting for Danzig or fighting for Poland. We are fighting to save the whole world from the pestilence of Nazi tyranny and in defense of all that is most sacred to man.”

Storbritannien kämpar enligt Churchillcför Europas frihet, de små nationernas återupprättande och mot ”Nazi tyranny”.

“We shall never surrender.”

Putin kan inte ge upp.
Om han misslyckas blir han garanterat mördad/utbytt.

Att frivilligt ge upp något av sina oblast till Ryssland vore också idioti, och kommer aldrig att hända. Så varför ens diskutera det alternativet?

Man kan tycka att det nu efter snart fem år borde stå fullständigt klart för alla att Ukraina aldrig kommer att gå med på Rysslands krav.

Ryssland kan visst upprätthålla Ukraina i sin maktsfär. Det behövs bara att placera lojala personer i toppen i Ukraina plus erforderligt antal militärer, poliser och andra hejdukar.

Varför skulle Kina tröttna? Det här är ett utmärkt läge för Kina, att använda Ryssland som en proxy för att dränera Väst på resurser. Kina har allt att vinna på att destabilisera främst Europa men även USA. Hela Väst vräker resurser och vapen ner i det svarta ukrainska hålet och Kina gör det inte. Gissa vem som blir fattigare och svagare och vem som inte blir det. Så varför skulle Kina tröttna? Är det russofobiskt önsketänkande nu igen? För Kina kommer att kunna hålla på såhär i hundra år om det behövs.

Korrekt
Putin kommer inte att ge upp.
Det ryska folket skulle aldrig förlåta honom då.
Dock är det betydligt värre för Zelensky.
Tvingas han ge upp kommer han att bli mördad av Azovgänget.
Majoriteten av det ukrainska folket (66%) ser hellre att det blir fred även om de måste tillmötesgå vissa ryska krav än att kriget fortsätter till varje pris.
Endast 24% vill fortsätta till seger
Gallupundersökningen är från januari 2026.
Idag är det sannolikt ännu fler som vill ha fred nu.
https://news.gallup.com/poll/711992/ukrainians-sour-washington-views-war-stabilize.aspx

Det är förståeligt med tanke på att så många flytt och så många har stupat vid fronten och att landet blir sönderbombat. De flesta fattar att de eller Nato inte kan besegra Ryssland. Då är det meningslöst att fortsätta.

Ukraina är inne på sitt 5 år mot Putin, Putin lovade kriget skulle vara över på någon månad, vad vi ser är ett svagt ryssland.

Jag betalar gärna Ukraina för att fortsätta kriga mot Putin, nu när Putin hjälper Iran ökas Ukrainas hjälp mot ryssen, Ukrarna får bättre långdistans vapen som svar på ryssens hjälp till Iran.

Vad vi ser är enorma person förluster hos ryssarna, mer lär komma framöver, EU bör skicka mer avancerade vapen till Ukraina, har vi soldater som frivilligt kriga mot ryssen med våra vapen kan vi inte annat vara än tacksamma.

Det som gör Ukrainakriget svårhanterligt för Europa är att det har kommit att exponera en del av de illusioner och kulissbyggen, vårdade under årtionden, som EU/NATO-klubben bygger på. Samtidigt försöker EU-eliten använda kriget som draglok och ursäkt för att fortsätta öka centraliseringen och överstatligheten inom sitt block -. medan Ukraina försöker använda kriget för att hoppa bock till fullt medlemskap i både EU och NATO (de "mirakelpiller" som landets politiska elit har utlovat till Ukrainas befolkning, precis som man gjorde tidigare i flera andra östeuropeiska länder).

Efter det kalla krigets slut tyckte USA att man hade ärvt kontroll och överhöghet över helöa världen för all framtid (Fukuyama: "The End of History", "New American Century" osv): I Europa var man kanske inte lika stormförtjusta i den tanken men politiker och media accepterade den i stort sett eftersom USA var starkare än någonsin, och man försökte lansera bilden att EU skulle bli ett slags delägare i denna amerikanska världsordning. Men i praktiken blev man förstås bara underhuggare.

Bilden av en värld ledd av USA och där allt sker enligt deras regler dög emellertid för Europa att ta rygg på för att försöka framstå som starka - om man kunde lita på att USA allltid skulle hjälpa till att hålla uppe denna ordning och ge storstryk åt den som försökte ifrågasättta den. Antingen från USA/NATO själva eller genom någon proxy.

Ukrainakriget har visat att denna dogmatiska överlägsenhet är en illusion., Kiev är inte i närheten av att vinna, trots ett exempellöst omfattande stöd på alla plan från USA och NATO-länderna (oppositionen mot Kreml och dess allierade regeringar i Östeuropa på 80-talet fick inte 5% av detta väldiga stöd). Ingenting tyder på att Ukraina kan ta tillbaka Donbass, och Trump delar helt klart inte Euro-hökarnas ambition att slå ut Putin ur spelet med en dundrande kompromisslös kampanj som skulle tvinga Ryssland att ge upp. Men utan stenhård, uthållig amerikansk uppbackning finns det heller ingen möjlighet att vända det här proxykriget. EU har alltså målat in sig i ett hörn genom sin hämningslösa satsning på en ukrainsk seger. Man försämrar sin position på sikt både gentemot USA, Ryssland och Kina.

Men ge efter kan man inte, inte öppet i alla fall, eftersom det skulle betyda att man medger att NATO blivit utmanövrerade av Ryssland i en region Bryssel såg som "vårt eget område", och därför fortsätter EU-länderna att skeppa massvis med pengar och vapen samt insistera på att de minsann ska sitta med vid förhandlingsbordet. Jag tycker det är lika 'löjligt som när Miljöpartiet insisterar på att de ska sitta med i (eller ha tungt inflytande över) varje svensk regering.

Det troligaste, tyvärr för oss, är att Ukraina de facto får med på kraven och släpper det mesta av sina territorier. Men de jure kommer de behålla anspråken. Alla i Ukraina vet att de inte kommer få tillbaka dem såvida inte något konstigt globalt scenario inträffar inom några decennier, t ex totalt ryskt sammanfall.

Detta scenarie med kallt krig och eventuella små konflikter är det mest lönsamma för det militärindustriella komplexet. Dessutom är det bra för inrikespolitiken; ledare i alla länder har en boogie man att peka på för att styra fåren i de egna länderna.

Detta är vad ditt "ukraina aldrig kommer gå med på Rysslands krav" innebär i praktiken.

Ryssland har inte "vunnit de facto". De har isolerat sig, gjort sig själva till en vasallstat åt Kina och enat ett NATO som tidigare var splittrat.
Om Bryssel och Washington fortsätter att leverera, så är det Ryssland – med sin krympande ekonomi och demografiska kris – som kommer att knäckas först.
Verkligheten är att Putin har målat in sig i ett hörn där han inte har råd att sluta, men heller inte har kraften att vinna.
Det är inte styrka, det är ett historiskt misstag av episka proportioner.

Det troligaste, tyvärr för oss, är att Ukraina de facto får med på kraven och släpper det mesta av sina territorier. Men de jure kommer de behålla anspråken. Alla i Ukraina vet att de inte kommer få tillbaka dem såvida inte något konstigt globalt scenario inträffar inom några decennier, t ex totalt ryskt sammanfall.

Detta scenarie med kallt krig och eventuella små konflikter är det mest lönsamma för det militärindustriella komplexet. Dessutom är det bra för inrikespolitiken; ledare i alla länder har en boogie man att peka på för att styra fåren i de egna länderna.

Detta är vad ditt "ukraina aldrig kommer gå med på Rysslands krav" innebär i praktiken.