Citat:
Det som gör Ukrainakriget svårhanterligt för Europa är att det har kommit att exponera en del av de illusioner och kulissbyggen, vårdade under årtionden, som EU/NATO-klubben bygger på. Samtidigt försöker EU-eliten använda kriget som draglok och ursäkt för att fortsätta öka centraliseringen och överstatligheten inom sitt block -. medan Ukraina försöker använda kriget för att hoppa bock till fullt medlemskap i både EU och NATO (de "mirakelpiller" som landets politiska elit har utlovat till Ukrainas befolkning, precis som man gjorde tidigare i flera andra östeuropeiska länder).
Efter det kalla krigets slut tyckte USA att man hade ärvt kontroll och överhöghet över helöa världen för all framtid (Fukuyama: "The End of History", "New American Century" osv): I Europa var man kanske inte lika stormförtjusta i den tanken men politiker och media accepterade den i stort sett eftersom USA var starkare än någonsin, och man försökte lansera bilden att EU skulle bli ett slags delägare i denna amerikanska världsordning. Men i praktiken blev man förstås bara underhuggare.
Bilden av en värld ledd av USA och där allt sker enligt deras regler dög emellertid för Europa att ta rygg på för att försöka framstå som starka - om man kunde lita på att USA allltid skulle hjälpa till att hålla uppe denna ordning och ge storstryk åt den som försökte ifrågasättta den. Antingen från USA/NATO själva eller genom någon proxy.
Ukrainakriget har visat att denna dogmatiska överlägsenhet är en illusion., Kiev är inte i närheten av att vinna, trots ett exempellöst omfattande stöd på alla plan från USA och NATO-länderna (oppositionen mot Kreml och dess allierade regeringar i Östeuropa på 80-talet fick inte 5% av detta väldiga stöd). Ingenting tyder på att Ukraina kan ta tillbaka Donbass, och Trump delar helt klart inte Euro-hökarnas ambition att slå ut Putin ur spelet med en dundrande kompromisslös kampanj som skulle tvinga Ryssland att ge upp. Men utan stenhård, uthållig amerikansk uppbackning finns det heller ingen möjlighet att vända det här proxykriget. EU har alltså målat in sig i ett hörn genom sin hämningslösa satsning på en ukrainsk seger. Man försämrar sin position på sikt både gentemot USA, Ryssland och Kina.
Men ge efter kan man inte, inte öppet i alla fall, eftersom det skulle betyda att man medger att NATO blivit utmanövrerade av Ryssland i en region Bryssel såg som "vårt eget område", och därför fortsätter EU-länderna att skeppa massvis med pengar och vapen samt insistera på att de minsann ska sitta med vid förhandlingsbordet. Jag tycker det är lika 'löjligt som när Miljöpartiet insisterar på att de ska sitta med i (eller ha tungt inflytande över) varje svensk regering.
Efter det kalla krigets slut tyckte USA att man hade ärvt kontroll och överhöghet över helöa världen för all framtid (Fukuyama: "The End of History", "New American Century" osv): I Europa var man kanske inte lika stormförtjusta i den tanken men politiker och media accepterade den i stort sett eftersom USA var starkare än någonsin, och man försökte lansera bilden att EU skulle bli ett slags delägare i denna amerikanska världsordning. Men i praktiken blev man förstås bara underhuggare.
Bilden av en värld ledd av USA och där allt sker enligt deras regler dög emellertid för Europa att ta rygg på för att försöka framstå som starka - om man kunde lita på att USA allltid skulle hjälpa till att hålla uppe denna ordning och ge storstryk åt den som försökte ifrågasättta den. Antingen från USA/NATO själva eller genom någon proxy.
Ukrainakriget har visat att denna dogmatiska överlägsenhet är en illusion., Kiev är inte i närheten av att vinna, trots ett exempellöst omfattande stöd på alla plan från USA och NATO-länderna (oppositionen mot Kreml och dess allierade regeringar i Östeuropa på 80-talet fick inte 5% av detta väldiga stöd). Ingenting tyder på att Ukraina kan ta tillbaka Donbass, och Trump delar helt klart inte Euro-hökarnas ambition att slå ut Putin ur spelet med en dundrande kompromisslös kampanj som skulle tvinga Ryssland att ge upp. Men utan stenhård, uthållig amerikansk uppbackning finns det heller ingen möjlighet att vända det här proxykriget. EU har alltså målat in sig i ett hörn genom sin hämningslösa satsning på en ukrainsk seger. Man försämrar sin position på sikt både gentemot USA, Ryssland och Kina.
Men ge efter kan man inte, inte öppet i alla fall, eftersom det skulle betyda att man medger att NATO blivit utmanövrerade av Ryssland i en region Bryssel såg som "vårt eget område", och därför fortsätter EU-länderna att skeppa massvis med pengar och vapen samt insistera på att de minsann ska sitta med vid förhandlingsbordet. Jag tycker det är lika 'löjligt som när Miljöpartiet insisterar på att de ska sitta med i (eller ha tungt inflytande över) varje svensk regering.
80% av Natos lager är tomma och Ryssland skruvar upp kraven på EU och Ukraina. Witkoff och Kushner kommer nu med ett slutgiltigt ryskt ultimatum. EUkraina kan välja att kapitulera eller bli en radioaktiv öken. Det är bara den stora invandrade befolkningen som får Putin att vila på hanen, han vill hålla sig väl med sina BRICS-bröder i Afrika och Mellanöstern.
