Citat:
Ursprungligen postat av
ErikBlodyx
Tyvärr är det ju inte så enkelt. Domstolen har beslutat att barnet ska hämtas hos mamman. Och om ett gripande ska vara aktuellt måste förutsättningarna i rättegångsbalkens häktningsgrunder vara uppfyllda. Något som också måste stå klart innan gripandet.
Finns det kollusionsfara(nej hon kan knappast röja undan bevisning på fri fot).
Finns det recidiv fara? Njae, blir svårt begå fler liknande brott när barnen inte längre är hos henne.
Finns det flyktfara? Nej( gäller nästan bara utlänningar med hemvist i annat land)
Gripande är troligtvis inte möjligt. Och även om det skulle vara det, är det så mycket bättre att polis stövlar in i huset utan att vårdnadshavare är där och förklarar "mamma är i fängelse så nu får ni följa med oss". Jag tvivlar.
Därtill praktiska problem, funkar det att polis ska vänta i timmar på platser där kvinnan kanske kan tänkas dyka upp? Vad gör dom om barnen är någon annanstans, tex hos mormor?
Så nej, här är det faktiskt kvinnan ifråga som valt att det inte ska kunna lösas på annat sätt. Det är lätt att säga gör si eller gör så, men när du praktiskt ska genomföra det är det annorlunda och det funkar inte att polis ska lirka med bråkstakar in absurdum och dessutom töja på lagen för ändamålet, att man under lång tid försökt lösa detta på smidigare sätt talar starkt för att hårt mot hårt vara enda lösningen här.
Bättre att ändå ta med mamman in på förhör gällande misstanke om egenmäktigt förfarande med barn. Polisen kan komma till henne där barn inte bevittnar det.
Och det socialsekreterare och pappan skulle kunna säga till barnet när de kommer in till honom har jag beskrivit:
"vuxna har beslutat att du ska till pappa, din mamma älskar dig och vill träffa dig och du kommer snart få träffa mamma och syskon". Det räcker till en 5 åring. Det är tillräckligt mycket information för honom att hantera där och då.
De ska
inte säga "mamma är gripen av polis", i det känsliga läget. För det kanske hon inte ens är. Hon kan ju ha följt ned polisen frivilligt för förhör när hon inser att loppet är kört. Gripandet är ju till för om hon vägrar och för att hon inte ska kunna fortsätta med egenmäktig med barn.
Att hämta pojken på det sätt vi ser I filmen är något som kommer ge honom trauma för livet. Och även vara traumatiskt för syskon, poliserna och övriga människor på plats.
Mamman har ju valt att få ha sin son hos sig. Hon har
inte valt att han ska slitas ifrån henne på det brutala sätt som ses i filmen! Det blir väldigt märkligt när ni påstår sådant.
Ni är några i tråden som inte verkar förstå hur en moders kärlek är beskaffad. Jag kan upplysa er. Som mamma har hon burit sin son i sin mage, fött honom, förmodligen även ammat honom och varit hos honom stora delar av föräldraledigheten, tagit VAB, tröstat honom, uppfostrat honom, alltid älskat honom. Hennes val är ju uppenbart: att få fortsätta ha sonen hos sig. En moders kärlek till sitt barn sitter djupt förankrat i hela hennes system.
Men denna moders system tycks ha blivit felkalibrerat på en mycket viktig punkt: i att förmå se att barnet även behöver sin pappa! För det brukar också finnas med i en moders kärlek till sitt barn: att hon vill och känner att barnet behöver sin far, precis som barnet behöver henne! Men denna viktiga punkt saknas tyvärr hos denna mamma.
Det är alltså inte av ondska mot fadern hon håller barnet borta från fadern och trotsar domens beslut. Det är en felkalibrering hos henne som gör det. Där hon verkar se pappans OCD som en fara mot pojken och något som pojken behöver skyddas mot. Och då blir hon "mamma björn". Och man kan inte slita en björnunge från sin mamma, utan attack. Det fattar varje tänkande människa.
Detta borde myndigheter fatta. Att en hämtning av pojken hos mamman, skulle inte vara möjlig utan kamp och strid. Och att kamp och strid är traumatiserade för pojken, hans syskon, poliserna och alla andra som är där. Ger pojken livslångt trauma.
Myndigheterna borde därför ha valt ett annat sätt att överföra pojken till pappan, utan strid och kamp i närheten av pojken. Det valet kan man inte begära att en "mamma björn" kan göra, för det kan hon inte.
Hon är inte i rationellt tänkande, där hon kan göra olika val. Hon är i "fly och fäkta" läge och ska till varje pris skydda sonen från upplevd/inbillad fara. Hon kommer streta emot, övertygad om att hon gör rätt och andra gör fel.
Bästa vore ju att hämta pojken på förskolan, i neutral miljö. Och säga till pojken det jag skrivit här ovan. Och informera modern att sonen kommer bo hos pappa. Och att sonen kommer få träffa henne och syskon snart igen, övervakat. Lugna henne.
Pojken behöver vara hos sin pappa. Pappan är den av föräldrarna som förstår att pojken behöver både pappa och mamma i sitt liv. Pappan är den som kan tillgodose det behovet hos pojken.
Mamman har visat att hon inte kan tillgodose det behovet. Ändå försöker vissa av er i tråden
plötsligt göra henne till en rationellt tänkande människa som med lugn hand skulle överlämna sin son till myndigheter utan strid. Ni får nog allt tänka om! Detta är en "mamma björn". Hon har inte förmågan att ta sådana val. Hon kommer strida. Och detta borde myndigheter veta. Och skona pojken från, genom att genomföra överlämning på neutral mark. Där modern inte är.
