Citat:
Ursprungligen postat av
Grodde
Jag har under hela mitt snart 40-åriga liv haft en brist på närhet. Haft sex någon enstaka gång och har aldrig haft en flickvän och inte många gånger i mitt liv fått en kram på grund av detta.
Detta tär på mig psykiskt och har gjort under många år. Under perioder i mitt liv lyckas jag förtränga dessa tankar men de kommer alltid tillbaka till mig till slut och då blir depressionen total. Nu är jag inne i en sån där riktig formsvacka där jag tänker att jag bara ska strunta i allt. Sjukanmäla mig till jobbet, äta godis från jag vaknar tills jag går och lägger mig. Varför ska jag ens ta hand om mig eller bry mig om något? I slutet av dagen är man ensam hemma i lägenheten.
Förut tyckte jag om att promenera, se serier och gå på andra event men nu har jag inte lust med något. Allt känns tråkigt och meningslöst. Alla verkar kunna träffa någon utom jag och såhär under sommaren har det känts som värst.
Jag blir inte förvånad över att vi har skolattacker och andra liknande när människor lever som vi gör. Vad spelar det för roll om jag sitter i fängelse egentligen?
Jag får alltid skit för att jag berättar sanningen för folk men,
Du är inte för ful, för kort, för fet, eller något annat.
Det du saknar är självkänsla och självförtroende ihop med att du behöver träna på det du vill bli bra på.
När du lever i verkligheten att det är dig det är fel på, så kommer du oxå missa alla chanser som dyker upp (tro mig, det har varit en del genom åren) att ta det ett steg vidare.
När du var liten så kunde du inte gå, cykla, simma, spela fotboll, läsa, räkna osv. Men du lärde dig allt det och gav inte upp, trots att det antagligen inte gick lätt.
Samma sak kan du göra med förhållande-grejen, eller att lära dig hur tjejer funkar. Det är något du kan träna upp för att gå från singel till förhållande.
Ett exempel är boken som kom för 20år sen, The Game med Neil Strauss. Utåt sett (i Svensk media) så hatade tjejerna på boken och sa att det var ren skit.
Samtidigt så funkade ju innehållet i den väldigt bra. Det var det ingen som ville erkänna men det har alltid funkat. Det är helt enkelt ett av flera sätt att bygga attraktion på.
Så det du behöver göra är att ta hand om dig själv, så att när tillfället väl dyker upp så ska du inte ha nåt att skylla på.
Och allt som du inte kan göra något åt kan du lägga åt sidan.
Det kommer alltid finnas tjockare, kortare killar än du som ligger som rockstjärnor. Så du måste lägga dina hjärnspöken bakom dig.
Ditt yttre är inte problemet, utan det sitter i bristen på träning i ämnet, och din självkänsla och ditt självförtroende.