Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Drygt 100 000 kr har redan samlats in till mamman för diverse som juridiska kostnader

Sick. De borde verkligen spara sina pengar och läsa domarna.

Allt man behöver veta finns länkat i denna tråd.

Ja, det visar dessutom på att det där med viten inte har någon effekt i en del fall eftersom den som får vitet inte själv drabbas ekonomiskt

Egenmäktighet med barn är ett brott. Och för detta brott kan ju mamman misstänkas och gripas för om hon inte överlämnar barnet till pappan som ju har ensam vårdnad. Här kan du läsa om det brottet: https://www.familjensjurist.se/fragor-och-svar/vardnad-boende-och-umgange/vad-innebar-egenmaktighet-med-barn/
Gripandet kan ske när mamman går till affären (utan barnen), så att barn inte behöver se mamman gripas.

Nja, är mamman fin och bra mot barnet och "bara" håller barnet borta från pappan, så att barnet inte lär känna sin pappa och han därmed blir en främling för barnet som barnet därmed inte vill träffa (då det är en främling för barnet) och barnet är "mammigt" och inte vill vara borta från mamma. Så är ju barnet inte traumatiserad av själva den situationen. Utan snarare missar barnet att ha en (ack så viktigt) relation med sin pappa. Vilket barnet kommer märka förr eller senare att barnet saknar: en god relation med sin pappa. Det är inget trauma i sådana fall. Mer en saknad och ett hål. Som inget barn ska behöva genomlida, när det finns en pappa som vill ha en god relation med sitt barn.

Det är dock extremt traumatiskt för ett barn att bli sliten bort från sin trygga förälder, sliten bort från sitt hem av två vuxna, mot sin vilja. Det är ett övergrepp mot barnet! Detta kan du inte neka till! Och detta kommer ge barnet livslångt trauma. Även för polis och för övriga som bevittnar det hela, inklusive socialsekreterare på plats, är detta ett trauma.

Nej, det är inte mammans fel att man som myndighet väljer att gå in och slita barnet ifrån henne. Det kan man ju räkna ut med lilltå-naglarna att hon skulle kämpa mot! Bättre som jag skriver: att som myndighet fatta beslut om att gripa mamman där barn inte bevittnar det hela, gripa henne misstänkt för egenmäktighet med barn. Och sedan i lugn och ro gå in hem till barnet: pappa och socialsekreterare och berätta för barnet att vuxna har beslutat att barnet ska till pappa och att barnet snart kommer få träffa mamma och syskon igen och att mamma älskar pojken och vill träffa honom. Detta vore att ha barnperspektiv!

Som det har skett nu, så bestraffas faktiskt barnet för mammans (olagliga) handlande. Inte ok någonstans! Man hade kunna föra över barnet till pappan på mycket lugnare och mer respektfullt sätt. Så som jag har föreslagit.

Du verkar ha väldigt förutfattade meningar om mamman. Som tror att hon gick runt med sin son hela tiden 24/7. Någon gång gick hon säkert till affären själv. Och då hade hon kunnat gripas, där barn inte ser det. Och pappan och socialsekreterare hade då lugnt kunnat komma hem till pojken och berätta för barnet att vuxna har beslutat att barnet ska till pappa och att barnet snart kommer få träffa mamma och syskon igen och att mamma älskar pojken och vill träffa honom. Detta vore att ha barnperspektiv!

Det vi vet är att mamman gör sig skyldig till brott (egenmäktighet med barn) genom att hålla sonen borta från pappan som har ensam vårdnad. Och då är det givetvis mamman som ska gripas. Inte pojken som ska slitas ut, mot sin vilja av två vuxna. Detta är horribelt och ger pojken livslångt trauma. Traumatiskt även för polis och alla andra som bevittnade det hela IRL.

Mamman vill inte lämna över sonen till pappan som har ensam vårdnad. Vet myndigheter om detta. Så ska mamman gripas för egenmäktighet med barn.

Och detta gripande av mamman kan ske där barn inte behöver bevittna det. Tex. om mamman går till affären. Sedan hade pappa och socialsekreterare i lugn och ro kunnat komma hem till pojken och berätta för barnet att vuxna har beslutat att barnet ska till pappa och att barnet snart kommer få träffa mamma och syskon igen och att mamma älskar pojken och vill träffa honom. Detta vore att ha barnperspektiv!

Men myndigheter väljer istället att gå hem till familjen och slita ut pojken mot pojkens vilja. Nej ni, det är inte ok någonstans av myndigheter att begå ett sådant övergrepp mot ett barn! Och det är myndigheterna som har fattat beslut om det ska gå till på det viset. Inte mamman.

Som jag skriver: myndigheterna hade kunnat fatta beslut om att gripa mamman istället, för det lagbrottet egenmäktighet med barn. Och gripandet hade kunnat ske där inga barn behövde se det.

Det hela blir ett livslångt trauma för pojken. Och för alla, inklusive poliserna, som var med om detta IRL.

Man hade från myndigheternas håll kunna lösa detta så mycket bättre. Med barnets bästa i fokus. Gripa mamman.

Hej
Lite fundersam på ditt inlägg
Kan du förklara var dem andra tre barnen skulle
Ta vägen om mamman blir gripen och hur skulle dem barnen hantera sedan att mamman blivit gripen och är det juridiskt hållbart
Och anser du att socialens och polisens agerande
Utlöser detta för på filmen så syns det ju att socialtjänsten och polisen är lugna
Och jag får uppfattningen att alla andras agerande är det som skapar hela kaoset
Sedan hur ser du på alla dessa domar
Tacksam för svar

Det märks att du hittar på egna teoretiska hittepå-lösningar som helt saknar förankring i verkligheten, i lagen eller i barnets bästa. Att "gripa mamman vid affären" och sedan kliva in i hemmet med socialtjänsten är varken juridiskt möjligt eller skonsamt för barnet.

Att en boendeförälder vägrar lämna över ett barn i enlighet med en vårdnadsdom täcks i svensk rätt av föräldrabalkens regler om verkställighet (vilket hanteras via viten och i sista hand polishämtning).

Det är en familjerättslig konflikt. Att polisen skulle ligga i bakhåll vid en mataffär, gripa och låsa in en mamma i en arrest utan föregående brottsutredning och häktningsbeslut är juridiskt obegripligt. En rättsstat kan inte frihetsberöva medborgare på det sättet.

"Lugn och ro" när mamman plötsligt spårlöst försvinner? Tror du på allvar att ett 5–6-årigt barn skulle uppleva "lugn och ro" om mamman går till affären, aldrig kommer tillbaka och det i stället kliver in socialsekreterare och pappan för att meddela att "mamma har blivit omhändertagen av myndigheterna, men hon älskar dig"?

För ett litet barn är det den absoluta mardrömmen att den primära anknytningspersonen plötsligt försvinner utan förklaring skapar en akut separationspanik och ett gigantiskt trauma. Myndigheterna agerar inte i ett vakuum: orsaken är mammans lagtrots

Du påstår att det är "myndigheterna som fattat beslut om övergreppet, inte mamman". Det är en direkt snedvridning av händelseförloppet. Myndigheterna och domstolen har under fem års tid försökt med alla tänkbara skonsamma och frivilliga lösningar: samarbetssamtal, medling, umgängesstöd, förskolehämtningar och vitesförelägganden på hundratusentals kronor.

Mamman ställde in, dök inte upp, försvårade överlämningar och vägrade följa lagen. Polishämtning var den absolut sista utvägen som fanns kvar enligt svensk lagstiftning när mamman stängde alla andra dörrar.

Riktigt barnperspektiv (6 kap. 2 a § föräldrabalken) handlar om barnets långsiktiga rätt till en trygg uppväxt och en fungerande relation till båda sina föräldrar. Det handlar inte om att myndigheterna ska vika sig för en förälder som ägnar sig åt systematiskt umgängessabotage och föräldraalienation.

Om lagen skulle backa så fort en förälder gör sig tillräckligt omöjlig, skulle det innebär att vilken förälder som helst kan radera ut den andra föräldern ur barnets liv.

Slutsatsen är enkel: Det finns inga magiska "snälla" genvägar när en förälder ställer sig över lagen och vägrar samarbeta. Ansvaret för att överlämningen blev dramatisk ligger till 100 % hos den förälder som vägrade göra det frivilligt och i lugn och ro i enlighet med domstolens beslut

Det blir tyvärr ett trauma hur man än gör i det här läget men det ansvaret vilar från början till slut på den totalt militanta mamman. Det är hon som fullständigt har struntat i domstolens beslut och aktivt hållit undan sonen från hans pappa genom ett systematiskt umgängessabotage.

Absolut ingenting har fungerat, vilket till slut tvingade polisen att kopplas in med en utdragen kamp som följd innan barnet kunde föras bort av civila poliser i en civil bil.

Att grupper på Facebook som "Barnen i Skaraborg" nu försöker vända på detta och göra det till pappans och polisens fel att barnet traumatiserats är ju helt sanslöst.

Samtliga domstolsaktilagor och handlingar ligger öppna att läsa för vem som helst. Om pappan hade gjort något fel borde mamman lägga fram sina bevis och gå till domstol med dem.

Problemet är bara att hon har absolut ingenting att komma med. Noll och intet. Domstolens domar är glasklara och hårda: mamman har gjort fel och ignorerat lagakraftvunna beslut.

Till slut fanns inga andra alternativ kvar än polis. Och att det blev en utdragen scen av det hela är helt och hållet mammans ansvar.

Folk är så helvetes dumma som reagerar instinktivt på en video utan att ta reda på bakgrunden.

Det ska till väldigt mycket innan det blir aktuellt med polishämtning.

I princip bara kvinnor som gjort det noterar jag och absolut ingen verkar ha läst några domar.

Om nu mamman hade rätt och hade sina bevis i ordning så skulle det inte finnas en sådan samstämmighet inom familjerätten och domstolarna.

Att påstå en massa saker på sociala medier är inget bevis för någonting. Vad hände med källkritiken hos pöbeln?

Och om nu mamman verkligen brydde sig om barnet, varför hängde då hon då ut barnet i klippet på sociala medier? Totalt vansinne från början till slut.

Det finns absolut inget att stödja här.

Jisses vad du drar ihop en historia som inte alls skulle bli som du tror.
Om mamman anade att hon skulle bli gripen när hon är ensam, om det skulle vara praxis - inte f*n skulle hon gå till affären ensam då? NU är inte praxis så.

Och skulle hon gripas skulle skogstokiga släktingar vänta där hemma, MED barnet.
Det hade blivit samma sak i detta ärende. Släpp konstiga icke-lösningar i detta fall.

I normala fall så kan de hämta barnen på skola etc. Detta var inte normalt.