Är det dags för Ukraina att kapitulera och ge upp allt - eller inte?

Ryssland gick in i Ukraina 2014 och tog över Krim som nu, liksom Donetsk och Liuhansk, från att ha varit Ukrainskt har förvandlats av Ryssland till republiker i den ryska federationen.

2022 invaderade Ryssland Ukraina för att inordna landet i den ryska maktsfären. Men Ukraina bjöd motstånd och har gjort det sedan dess.

I väst tyckte man allmänt att det ryska överfallet på Ukraina var åt helvete. I början var man dock försiktig med att ge hjälp, för man var rädd att provocera fram ett storkrig/kärnvapenkrig med Ryssland om väst levererade långdistansvapen, tunga vapen, moderna stridsvagnar somLeopard osv.

Det ryska anfallskriget har nu pågått i nästan fem år och eskalerat genom bl.a. ryska terrorbombningar av civila mål i Ukraina och Ukrainska drönarattacker långt inne i Ryssland. Antalet döda och skadade på bägge sidor om fronten i Donbass är enorma. Väst har skickat enorma mängder av allt tyngre vapen inklusive flygplan.

Med utvecklingen av det alltmer katastrofala kriget höjs en del röster i väst som är kritiska till västs stöd till Ukraina och att ”väst är berett att fortsätta kriget till Ukrainas sista man”, f.ö. ett uttryck vanligt bland Putinanhängare i väst.

Detta är naturligtvis helt missvisande eftersom Ukrainas försvarskrig inte är påtvingat av väst. Ukrainarna kämpar för sitt lands frihet mot den ryska angriparen och hotet om att Ukraina hamnar under den ryska stöveln. Det är en modig frihetskamp.

Så vilken är vägen framåt? Att Ukraina ger upp för att spara liv och mer förödelse eller att fortsätta kampen? Jag vet inte själv. Ett fortsatt krig kan betyda att mängder av liv går till spillo och en enorm förödelse genom ryska bombningar osv.

En kapitulation å andra sidan innebär att Ukraina upphör som ett fritt och självständigt land och hamnar i den ryska maktsfären där de styrande i Kreml är uttalat fientliga mot Ukraina och det ukrainska folket. Putins hänsynslösa anfallskrig också mot civila talar sitt tydliga språk.

De som är ”realistiska” förordar kapitulation, och har gjort det hela tiden från början.


Men man ska inte förringa idealistiska motiv för att fortsätta kriget. Längtan efter frihet.

Jag kommer att tänka på Finlands kamp mot Ryssland och Mannerheims tacktal till de svenska Finlandsfrivilliga. Talet hölls vid Paikanselkä den 28 mars 1940, efter vinterkrigets slut, när Svenska Frivilligkåren avtackades.

Mannerheim inleder med att säga att det finska folket hade tagit till vapen för att värna sitt ”högsta goda: ära, frihet och västerländsk kultur.”

Han säger att våldet hotar ”den svagas frihet”, att det trampar ned resultatet av generationers arbete på ”kulturens och framåtskridandets fält”, och att ”de små nationernas existens är i fara.”

De svenska frivilliga hade enligt honom visat att det fortfarande fanns människor som drevs av ”ädla ideal” och tron på ”livets högsta värden.”

Det handlade enligt Mannerheim om att försvara Finlands frihet och i ett större perspektiv den västerländska civilisationen, de små nationernas rätt att existera och ett samhälle byggt på kultur och framåtskridande.

Lika aktuellt idag som 1940.

Churchill skulle nog inte heller kunna beskrivas som tillhörande den ”realistiska” skolan, typ John Mearsheimer, utan i hög grad drevs av idealistiska skäl i kampen mot det nazistiska Tyskland.

Churchill såg kampen mot det nazistiska Tyskland inte bara som ett försvar av Storbritannien, utan som en kamp för frihet, civilisation, små nationers rättigheter.

Strax före krigsutbrottet sa Chhurchill i ett tal: “This is not a question of fighting for Danzig or fighting for Poland. We are fighting to save the whole world from the pestilence of Nazi tyranny and in defense of all that is most sacred to man.”

Storbritannien kämpar enligt Churchillcför Europas frihet, de små nationernas återupprättande och mot ”Nazi tyranny”.

“We shall never surrender.”

Tvärt om. Varenda rysk orch skall tryckas med huvudet före ner i jorden, där de hör hemma.

Ja det är dags att sätta sig vid förhandlingsbordet. De dör ju helt i onödan och landets ekonomi är i spillror. Men de behöver ju inte "ge upp allt". Bara frysa frontlinjen där den är.

menar du the killzone?

Putin tycker förstås det, och hans vidriga orcher här på forumet.

Men Ukraina verkar inte hålla med.

Så Ukraina lär fortsätta att spränga rysk oljeindustri, och deras gigantiska lager, och vi i EU kan börja beslagta ryska fartyg runt om på haven.

Så får vi se vad som händer framöver.

Det är Ryssland du ska fråga. "Vad vill du Ryssland? Ska du tänka med kremlan på det här sättet? Är det verkligen en bra idé att vara inne i Ukraina och dö varje dag? Finns det ingen bättre idé i Ryssland?"

Att som Ukraina, göra så stora uppoffringar, få sina städer sönderbombade, hundratusentals döda och sårade, för att sen bara kapitulera, ge upp?

Nä, jag tror att slutet börjar närma sig, om det innebär att Ukrainarna förlorar sitt land eller inte återstår att se.
Jag tror de kommer stå stolta kvar, till slut.

Det blir samma doktrin som Sverige under kalla kriget som för Ukraina idag: det ska kosta så pass mycket för angriparen att det i längden inte är värt det.

Att belöna Ryssland för deras angrepp genom att avträda områden och låta dem sluta skicka män i köttkvarnen kommer leda till två saker: Ryssland får ett andrum för att fylla på sina reserver och omorganisera sig, och det visar att kriget var värt det eftersom de i slutändan fick vad de ville.

Då har vi ett Ryssland som lärt sig nya taktiker på slagfältet, som ostört kan bygga upp sin armé igen och som vet att de kan vinna ett utnötningskrig eftersom väst kommer vika ner sig till slut.
Fritt fram att börja planera för en invasion av Baltikum, som i sammanhanget är en munsbit jämte Ukraina. Väst lämnade Ukraina i sticket, de kommer knappast skicka sina soldater att dö för Baltikum, de är trötta på krig och de har redan tömt sina vapenlager.

Det är lätt att förstå ryssen. Det är samma simpla, kalla logik som den man själv använder i ett grand strategy game.

Man kan ju lägga till en ytterligare dimension när det gäller kriget i Ukraina som handlar om den omtalade ”världsordningen”.

Vi har sedan slutet av WW2 haft en internationell världsordning som nu skakas i sina grundvalar genom att vi fått en ”multipolär” ordning med USA-Ryssland-Kina.

Den hittills gällande världsordningen har byggt på den internationella rätten, internationella konventioner, internationella organ och organisationer.

Centralt har varit våldsförbudet i FN-stadgan, d.v.s. förbudet att starta anfallskrig och respekten för andra staters självständighet, integritet och okränkbara gränser. Det har inte varit perfekt eftersom somliga stater brutit mot våldsförbudet, men ändå, detta är vad man i princip varit eniga om och den världsordningen har varit grunden för staternas samlevnad.

De som är anhängare av den ”realistiska” skolan som t.ex. John Mearsheimer är dock skeptiska till denna ”idealism” och menar särskilt nu med den multipolära världen att de stora staterna handlar enbart efter sina statsintressen och enligt devisen ”makt är rätt”, d.v.s. ”vår makt är rätt”.

Mearsheimer anser säkert inte att makt är rätt men han framhåller att det de facto fungerar så. Vi vet ju att Putinregimen flagrant bryter mot den internationella rätten i synnerhet genom anfallskriget mot Ukraina.
Så vad väntar om Ukraina faller och Putin får bekräftelse på att den tidigare världsordningen är kraftigt försvagad och att nu gäller bara ”makt är rätt”?

På mig är det ett skrämmande scenario och jag vet inte hur långt in på den vägen vi har kommit.

NATO och EU-länderna verkar för upprustning i Europa som väl får ses som motiverat av inte minst ett försvar av den internationella rätten liksom försvaret av Ukraina. Men är det en tillräcklig motkraft mot de ryska och kinesiska hegemonikraven?

En annan fråga är - vad är NATO beredda att göra? Förr eller senare måste vi kunna slå tillbaka.

Funkade inte 2014. Ryssen kom tillbaka och ville ha mer.

NATO måste naturligtvis slå tillbaka om länder i väst blir angripna av Ryssland genom t.ex. drönare, mot vilket dock Europa är helt oförberett enligt en intervju i SVT med chefen för drönarvapnet i Ukraina. Ukraina har stått emot Ryssland i snart fem år, men hur länge skulle ett baltiskt land stå emot ryska drönarangrepp?