Citat:
Ursprungligen postat av
KMBK
En sårad och kränkt man kan verkligen agera obehagligt och hotfullt (det är nog mig du hänvisar till) men steget till ursinnigt, dödligt våld är väldigt stort. Tror alla i det här forumet som har haft personlig erfarenhet av TN håller med om att de är väldigt förvånade att han är kapabel till mord. Även om man i efterhand kan analysera hans beteende som obehagligt så har ingen hittills vittnat om (eller hittat bevis för) fysiskt våld. Känns inte helt rätt att kasta in honom i facket ”män som brukar våld mot kvinnor”. TN är nog mer komplicerad än så…
Här i tråden finns många som har lyckats hitta fakta och ledtrådar till hans bakgrund, hur han är funtad och hur han har hamnat här. Tror vi gemensamt har kommit långt i den analysen. Utifrån det är det ännu märkligare att det inte finns information om tidigare fysiskt våld. Det måste ha funnits situationer i tidigare relationen där han riskerat att tappa kontrollen.
Biskopen måste tillstå att skribenten här öppnat en synnerligen intressant liten dörr, och Biskopen kan icke låta bli att sticka in näsan i en fråga som gäckat även undertecknad. Om det verkligen förhåller sig så att det finnes belägg för ett kontrollerande och psykiskt destruktivt beteende, men däremot intet tydligt dokumenterat tidigare fysiskt våld, då blir steget till det yttersta våldet en synnerligen besynnerlig lucka i berättelsen.
Vi vilja gärna tänka oss våldet såsom en trappa: först en knuff, sedan ett slag och därefter allt grövre våld. Kanske sker eskalering över flera år, i vissa fall kanske under några dagar. Oavsett ser man tämligen enkelt ”rimligheten” i att våldet borde börja på en mildare nivå än ett bestialiskt mord. Men tänk om någon sådan trappa icke alls står att finna här? Kanske har tröskeln till fysiskt våld legat mycket högt, och först i en exceptionell (bevittnat från TNs synvinkel) situation passerats.
Då blir frågan snarare vad som fick den spärren att brista just då. Om kontrollbehov, sårad självbild, upplevd förlust av kontroll och en uppslitande relationskonflikt sammanfaller, har man åtminstone en hypotetisk situation värd att begrunda.
Och de uppgifter om att TN själv medgett att han sagt saker till Å som han senare ångrat, samt att de hade sina bråk, är kanske värda att lägga bredvid övrigt material. Det bevisar icke tidigare fysiskt våld, men antyder åtminstone att konfliktnivån stundom varit hög.
För när en människa väl passerar den där sista gränsen under ett verkligt raseriutbrott, är det kanske icke så att känslorna plötsligt börjar arbeta med millimeterprecision. Ett ursinne är ingen schweizisk urmakare som noggrant graderar sina handlingar.
Biskopen påstår alltså icke med eftertryck att detta är vad som skedde. Men kanske är den intressantaste frågan inte ”hur kan en människa utan våldsam historik ta en annan människa av daga?” utan: ”vad var det som gjorde att den fysiska gränsen över huvud taget passerades just då?”