Kvinna i 50-årsåldern misstänkt mördad på ö i Värmdö kommun (2026-08-04)

Efter grundskolan 1985 fanns inte "klassiskt sabbatsår". Man gick vidare till gymnasiet. Skoltrötta, struliga, elever valde en 2 -årig linje, som de hankade sig igenom. Efter det jobbade man några år. Efter att ha "mognat", som det hette då, kom man tillbaks och läste komvux, vilket han ju också gjorde.Studieuppehåll efter 9:an var ytterst ovanligt.

Häktningsframställan går att begära ut. Däremot inte häktningspromemorian som skyddas av förundersökningssekretessen (går att få ut efter att åtal har väckts).

(En häktningsframställan säger dock inte jättemycket.)

Tillägg: I domstolens beslut sen kommer det kanske framgå något lite mer än i häktningsframställan. Men i beslutet kan det hända att det ändå bara står "åklagaren har begärt förläng tid och så något om undersökningar som tar tid." Om det står ens det (undersökningar).

Ja, det är ju det. Det kanske handlade om ofullständiga grundskolebetyg och därmed ingen behörighet att antas till gymnasiet. Så får man läsa in dom ämnen som krävs för att kunna antas till ett gymnasieprogram.
Kanske stökigt hemma. Eller missad diagnos, man var väl inte så duktiga på diagnoser på 80-talet och framförallt inte på att ge rätt stöd om det skulle behövas. Jo stöd fanns, men kanske inte utvecklat så det passade allas behov.

Toppen, tänkte om det var direkt från någon utredning, eller media. Tack för svaret!

Ok, tack.

Det handlar alltså om två dokument/delar som åklagaren behöver göra vid häktning.

Då blir det tydligre varför jag aldrig sett vad åklagare lagt fram för bevis på bordet vid häktningsförhandlingar. Däremot att någon blir (om)häktad, det är ju inte svårt att få veta, via media eller via domstolen. Där kan man ju också begära ut dagboksbladet, om man vill veta alla detaljer om vad som hänt i ärendet och vid vilka datum.

Vi kommer allstå förmodligen inte få veta så mycket detaljer om vad åklagaren lagt fram för bevisning vid omhäktningen, men eftersom det är en mordutredningen som är i sin begynnelse och den misstänkte har försökt fly, kanske det inte behövs väldigt mycket ny bevisning för omhäktning.

Jag tror mig minnas att vid ett fall jag följde, ansåg domaren att bevisningen var för svag för omhäktning på sannolika skäl och personen blev frisläppt.



Vad jag läser mig till är att häktningsframställan är åklagarens formella begäran till domstolen om häktning.

Häktningspromemorian är det skriftliga/muntliga underlaget med bevisning och utredningsmaterial som visar varför åklagaren anser att personen ska häktas.


Häktningsframställan är en formell, officiell och obligatorisk ansökan till domstolen. Den måste göras senast den tredje dagen efter anhållan.

Häktningpromemorian behöver inte göras skriftligt, utan kan framföras muntligt. Den fungerar som beslutsunderlag och är en sammanställning av de bevis, omständigheter och utredningsåtgärder till domstolen inför förhandlingen. Det är en allmän handling, men omfattas i regel av utredningssekretess. Försvarare och den begärt häktade har rätt att ta del av underlaget.

Ja, helt rätt. Det är två olika typer av handlingar från åklagaren. Och nu heter den 'Framställan om förlängning av åtalstid', inte exakt detsamma som den första häktningsframställan - men den går fortfarande att beställa ut, dvs är inte sekretessbelagd.

Det här är mitt första inlägg på Flashback, även om jag har följt den här tråden sedan första dagen.

Det är en sak som hela tiden har undandragit sig min förståelse. Jag kan inte få ihop den. Avgrunden i själva handlingen.

Vi är alla människor. De flesta av oss har någon gång blivit avvisade, lämnade, förödmjukade eller känt oss djupt kränkta av någon vi älskar. Vi vet att det kan göra fruktansvärt ont. Att kärlek kan slå över i sorg, vrede, svartsjuka och förtvivlan är inte svårt att förstå. Det hör, på gott och ont, till det mänskliga.

Men därifrån till att döda den människa man har sagt sig älska.

Det är det språnget jag inte kan begripa.

Jag kan förstå orden vrede, förtvivlan, svartsjuka och kränkning. Jag kan förstå de känslor de betecknar. Men någonstans mellan dessa känslor och den yttersta handlingen öppnar sig för mig en avgrund. Jag kan se båda sidorna, men jag kan inte förstå hur en människa tar sig från den ena till den andra.

Det påminner mig om vissa saker som intellektet kan konstatera men ändå inte riktigt förmå omfatta: universums oändlighet, att tiden en gång började, att någonting över huvud taget finns i stället för ingenting. Man kan uttala orden och förstå deras innebörd, men själva verkligheten bakom dem tycks ändå för stor för tanken.

Så känns det inför det som T har gjort. Jag vet att människor är kapabla till sådana handlingar. Historien och verkligheten visar oss det gång på gång. Ändå kan jag inte förstå steget från att säga ”jag älskar dig” till att beröva just den människan hennes liv.

Jag har följt tråden från början och läst alla försök att förklara: svartsjuka, kontroll, kränkning, rädsla för att bli lämnad, vrede.

Kanske kommer vi så småningom att få veta vad som hände och varför. Kanske kommer han själv att berätta exakt hur det gick till, vad som föregick det och vad som hände i de avgörande ögonblicken. Kanske kommer vi till slut att få en ganska fullständig bild av händelseförloppet.

Men jag tror aldrig att den där avgrunden någonsin kommer att gå att förklara för mig så att jag förstår den.

Välkommen hit. Du tar upp saker värda att begrunda. Det är sannerligen svårförståeligt.

Men tänk om det - säger inte att det behöver vara så i just det här fallet - slår slint i en sådan grad där adrenalinet rusar och det är fullständigt kaos i huvud/kropp på ett sätt som leder till en primitiv "åtgärd" för att få tyst på allt? Som var svår att stoppa. Ett okontrollerat raseri där adrenalin och annat var fruktansvärt mycket starkare än vårt vanliga medvetande, så att människan i situationen knappt är ja, stoppbar? Det är i och för sig ändå svårt, tycker jag att greppa: för personen borde gått därifrån. Lämnat situtionen. För att skydda sig själv och skydda den andre.

Kanske berättar han, på ett trovärdigt sätt.

[/quote]
Ja. Såklart. Tack.

Åklagarmyndigheten
2026-09-03

Framställan om förlängd åtalstid

Misstänkt:
T

Grund: Mord 2026-08-04 på Sollenkroka Ö, Djurö inom Värmdö kommun.

Restriktioner som begärs:
Samsittning, gemensam vistelse, ta emot besök, elektronisk kommunikation, försändelser (brev mm).

Beslut/motivering/kompl uppgifter:
Sedan den förra häktningsförhandlingen har det genomförts bl a ett stort antal vittnesförhör, brottsplatsundersökning och förhör med den misstänkte. Förundersökningen kan dock inte slutföras inom föreskriven tid eftersom det återstår ett flertal utredningsåtgärder; brottsplatsundersökningen pågår alltjämt, ett flertal analysbesked avseende blod/DNA inväntas från NFC, det slutliga dödsfallsutlåtandet ska färdigställas av RMV och ytterligare förhör ska genomföras med den misstänkte. Förlängning begärs därför till den 2 oktober. Det föreligger alltjämt behov av att den misstänkte är ålagd de restriktioner som framgår av framställan. Fortsatt häktning är proportionerlig. För det fallet att en omhäktningsförhandling bokas ut önskar jag närvara via länk [..]

Tack!

Nej, det är en handling som tack och lov de flesta människor aldrig kommer att kunna förstå. Det som gör det extra svårbegripligt är att det rör en människa som till synes är en högst välfungerande människa utan kända missbruksproblem, utan våldshistorik (iallafall vad vi känner till) och i ett relativt sett nytt förhållande. Det är också det som gör att vi (iallafall jag) blir så påverkad av fallet. Vad var det som gjorde att han kunde ta det där fruktansvärda steget.. Hans tidigare visade lättkränkthet har förmodligen stor betydelse här även om det för de flesta människor är ett fullständigt omöjligt steg därifrån till mord.