Kvinna i 50-årsåldern misstänkt mördad på ö i Värmdö kommun (2026-08-04)

Här tycker Biskopen att det blir riktigt intressant. Inte därför att vi skall sitta hemma i länsstolen och regissera mordet slag för slag. Där börjar fantasin lätt springa iväg med peruken på sned. Utan därför att en berättelse från den misstänkte till slut måste möta den materiella verkligheten.

Man kan undvika frågor, formulera sig försiktigt och bygga sin egen lilla förmildrande version av händelseförloppet. Det är fullt mänskligt. Men bevisningen bryr sig tämligen lite om vilken berättelse man föredrar. Blodspår, skador, föremål, tidslinjer och vittnesuppgifter är dåliga förhandlingspartners. Och jag är tämligen övertygad om att han inte lyckats städa undan de spår som hade behövt undanröjas för att få rådmännen att betvivla hans skuld.

Och det är just mängden (potentiella) omständigheter jag tycker är intressant. Ett enskilt fynd kan förklaras bort. Ett annat kan missförstås. Ett vittne kan minnas fel. Men när flera oberoende pusselbitar börjar falla på samma plats blir det allt svårare att fortsätta hävda att pusslet egentligen föreställer en helt annan tavla.

Det är skillnaden mellan att försöka täta en läcka och att stå med en sked framför Göta kanal.

Därför tror jag också att en strategi som huvudsakligen går ut på undanglidande blir allt besvärligare ju längre utredningen fortskrider. Förhörsledarna behöver inte nödvändigtvis få honom att säga den mening de önskar. Det räcker att hans version successivt börjar stå där som en ensam herre på torget medan den övriga bevisningen tågar förbi i procession.

Och just frågan om ordningsföljden - det trubbiga våldet, det vassa tillhygget, eventuellt fasthållande och så vidare, tycker jag vi skall vara försiktiga med. Där vet vi helt enkelt för lite för att Biskopen skall börja skriva manus åt åklagaren.

Däremot är det fullt rimligt att fundera över vad skadebilden och den övriga tekniska bevisningen kan säga om händelseförloppet när allt väl är sammanställt. Det är där det blir riktigt intressant.

För om hans egen berättelse i slutändan måste passera genom bevisningens nålsöga, då hjälper det föga att komma med en vackert broderad saga om en olycklig incident.

Sanningen har den irriterande egenskapen att den inte behöver vara särskilt vältalig. Den behöver bara överleva när alla andra förklaringar plockas isär.

Biskopen lutar sig därför tillbaka, justerar mitran och inväntar nästa akt. Här kan det bli åtskilligt svårare att slingra sig än genom ett par undvikande svar i förhör.

Han kanske tom känner en viss tillfredställelse genom att han är den enda som sitter på sanningen , ett ”trumfkort” mitt i allt
Inget att vinna , endast förlora
Hypnotisera karln vetja !

Åklagaren har begärt förlängd åtalstid.

Vet inte så mycket mer än så. Kanske är det något som den häktade och åklagaren är överens om?
Dvs att TN inte har motsatt sig förlängningen. Gissar.

Åtalsfrist: vet inte för närvarande hur lång tid åklagaren har begärt.

Det är bra att du försöker få oss att förhålla oss sakliga.

Samtidigt fungera iaf jag så att ja grunnar, och när jag runnat ett tag och tänker på vad som skrivits, och försöker se "en bild" i mitt inre, då brukar jag ibland komma fram till någon tanke, åsikt, idé.

Därför kan det ibland vara bra att låta fantasin flöda lite, tänker jag.

Du har helt rätt i att det i det här skedet inte tillför särskilt mycket att diskutera ordningen på händelser såsom de olika skadebilderna. Samtidigt är mina tankar lite inne på att två olika skadebilder kan tyda på två olika tillhyggen eller i varje fall två olika typer av våld.

Det trubbiga våldet kan förstås komma från fall, möbler, fall genom glasrutan. Men pängen är här att när våldet blivit av två olika slag, blir det svårare att påtala olycka, självförvållat eller självförsvar.

J, jag håller helt med. Han kommer få svårare att förhålla sig undanglidande till de olika bevis som kommer på bordet. Tror inte han är typen som kommer att säga "inga kommentrer".

Får se hur mycket han är beredd att ge, och om han är beredd att ljuga. Ljuga får man i förhör, men det blir ofta så att man trasslar in sig i fler lögner.

Jag får nog göra en liten biskoplig bugning här och erkänna att min förra formulering möjligen lät väl mycket som en tillrättavisning, eller alltför onyanserat och kategoriskt. Det var icke avsikten. Jag förstår mycket väl vad du menar och tycker egentligen att du har en viktig poäng.

När man sitter och grunnar, vänder och vrider på uppgifterna och låter fantasin måla upp olika bilder, kan man mycket väl plötsligt få syn på en tanke som faktiskt är värd att undersöka. Fantasin är ingen fiende till sakligheten, istället är den ofta dess spaningspatrull.

Så jag tycker absolut att resonemanget om de olika skadebilderna är intressant. Det är precis sådant man kan gå och vrida på tills en möjlig bild börjar framträda, samtidigt som man håller dörren öppen för att verkligheten mycket väl kan ha en helt annan berättelse.

Fantasin får således gärna löpa amok. Det är bara domen som bör vänta tills bevisningen behagat infinna sig.

Nejdå, absolut inte för mycket av "tillrättavisning". Fantasin kan inte flöda hur fritt som helst, och hur som helst är det bra att lyssna på vad andra har för synpunkter och invändningar.

Alla bidrar på olika sätt till att tråden går framåt på olika sätt. Och inte minst, bidrar en del som har verklig insyn också.

Det är skrämmande att personer som till synes verkar vara "vem som helst", plötsligt gör detta obegripliga. Man vill förstå sin omvärld, förstå människorna som finns.

Alla svar kommer vi inte att få (troligen), men vi kommer nog att få tillräckligt för att förstå lite mer, hur det kunde hända, och kanske varför.

Tack för informationen! Hur brukar det gå till - motiverar åklagaren sin begäran? Och är det i så fall en offentlig skrivelse?

Tycker generellt det är väldigt tyst i media kring detta fall. Hur tolkar ni det?

Det är antagligen tyst i media för att inget nytt läckt från förhör. Så fort åtal väcks och FUP blir offentligt kommer det bli förstasidesrubriker i kvällsblaskan.

Ja. Det kan t ex anges "behöver mer tid för att få analyssvar".
Ja, det är en offentlig handling. Nacka tingsrätt mål nr B 6571-26.
Det är så här det kan se ut. Först skrivs det en del i samband med upptäckt av mord, gripande mm och fram till den första häktningsförhandlingen. Därefter kan det tystna i medier under en period då åklagare och polis t ex får vänta på resultat av olika tekniska analyser, hålla förnyade vittnesförhör m.m.
Ibland läcker det lite från polisen. Ibland ligger medierna på och ber om uppgifter från åklagaren, och då kan man få en uppfattning om läget (tar minst en månad till, kanske åklagaren uppskattar - beroende på analyssvar mm).

En annan faktor, tänker jag, är att medierna fokuserar mer på Fagersta-dådet samt även på olika nyare våldsbrott.

Möjligt är att någon reporter med intresse för fallet kontaktar åklagaren t ex i morgon. I så fall kan allmänheten få en bild av läget. Men om ingen reporter tar ett sånt initiativ - och om inte polis eller åklagare själva hör av sig till lämplig redaktion (om brottsutredarna t ex behöver fler tips/uppgifter från allmänheten), så kan det komma att vara ganska tyst i ett antal veckor till.

Möjligheten finns också att berörda av brottet, även om man befinner sig i periferin, kontaktar media. Händer att närstående t ex är missnöjda (säger inte att det är så i detta fall) med något i utredningen och vill prata ut alternativt via media sätta lite press på utredningen. Eller att folk hör av sig och vill berätta om gärningsmannen. Och tvärtom: media tjatar på närstående eller arbetsplatsen eller grannar och letar något att skriva om.

Nu har flera tidningar varit ute på Sollenkroka ö och pratar med boende där. Så det är liksom "gjort".

Mina fem cent.

Vi får se om vi får veta något mer i morgon. (dvs om någon redaktion rapporterar något)

Och åklagarens framställan om mer tid går att begära ut.

Tror empatilös. Undrar vad han gjort mot sina barn som orsakade anmälan.

Tack för informationen och en bra sammanfattning om hur det generellt fungerar.

Såg att SVT lokalt publicerade 1/9 ”60 sekunder: mordet i Stockholms skärgård”. En väldigt kort sammanfattning utan nya uppgifter.

Utan att veta, men är det inte vanligt att åklagarens häktningsframställan skyddas av utredningssekretess? Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin sett, i de fall jag följt (förstås inte så många) vad åklagaren lagt fram för bevis vid häktningen.

I media kan ibland åklagaren föra fram att utredningen (fortfarande) väntar på analyssvar, det slutgiltiga obduktionsresultatet osv.

Om det gått en tid och åklagaren har haft några tyngre bevis för häktningen, då brukar inte den häktade protestera mot fortsatt häktning eftersom situationen inte har förändrats. Det är så jag uppfattat det. Att överklaga ger inte resultat då.

Men vad tiden lider, måste åklagaren visa att utredningen går framåt, att den inte står och stampar. Då måste nya bevis läggas fram. I trådar har det spekulerats om vad åklagaren fört fram i fallen, men som sagt; jag har aldrig sett vilka bevis åklagaren lagt fram i desa fall. Det har ju ändå varit högprofilerade fall. Det är först när åtalet kommer och därmed FUP, som tråden kunnat räkna fram vad åklagaren har haft på bordet.

Kan minnas fel.