Citat:
Du upprepar åter sådant som ingen har ifrågasatt men lägger fram det som att jag ”pratar nattmössan och har ju uppenbarligen inte ens läst domarna själv!”. Du invänder inte mot något i sak utan kommer bara med anklagelser mot mig och upprepar sedan sådant som jag aldrig har ifrågasatt.
Totius pratar nattmössan och har ju uppenbarligen inte ens läst domarna själv! Nu när vi har de faktiska domstolsdokumenten svart på vitt kan vi krossa hans argument punkt för punkt:
Fysisk misshandel sågades helt av rätten: Förvaltningsrätten körde över socialnämndens anklagelser om att flickan utsatts för "fysisk misshandel genom sjukvårdsinsatser". Rätten slog fast att det inte finns några som helst bevis för att mamman medvetet förmått vården att ställa felaktiga diagnoser eller göra onödiga ingrepp.
Diagnosen PIPO var riktig och objektiv: Totius och socionomerna försöker få det till att sjukdomen var hittepå, men rätten konstaterar att diagnosen ställdes via objektiva fynd (röntgen, tryckmätning, vävnadsprover) och bekräftades av experter i London.
Sjukvårdens orosanmälan var direkt felaktig: I vittnesförhöret slog Elsas behandlande läkare sedan åtta år, Lars Ekstav, fast att påståendet i orosanmälan om att näringsförsörjningen enbart skedde via näringsdropp var felaktig. Han bekräftade att hon sannolikt fick i sig lika mycket mat via munnen även när hon bodde hemma.
Läkaren köpte inte soc narrativ: Ekstav uppgav uttryckligen för socialtjänsten att han inte tror att mamman har rapporterat symtom som flickan inte haft.
Totius sitter alltså och hänvisar till domar som i själva verket bekräftar att orosanmälan innehöll rena felaktigheter och att anklagelserna om medicinsk barnmisshandel föll platt i rätten.
Att rätten sedan lutade sig mot "omsorgsbrister" ändrar inte faktum: grundbulten i hela soc utredning byggde på en osann orosanmälan!
Fysisk misshandel sågades helt av rätten: Förvaltningsrätten körde över socialnämndens anklagelser om att flickan utsatts för "fysisk misshandel genom sjukvårdsinsatser". Rätten slog fast att det inte finns några som helst bevis för att mamman medvetet förmått vården att ställa felaktiga diagnoser eller göra onödiga ingrepp.
Diagnosen PIPO var riktig och objektiv: Totius och socionomerna försöker få det till att sjukdomen var hittepå, men rätten konstaterar att diagnosen ställdes via objektiva fynd (röntgen, tryckmätning, vävnadsprover) och bekräftades av experter i London.
Sjukvårdens orosanmälan var direkt felaktig: I vittnesförhöret slog Elsas behandlande läkare sedan åtta år, Lars Ekstav, fast att påståendet i orosanmälan om att näringsförsörjningen enbart skedde via näringsdropp var felaktig. Han bekräftade att hon sannolikt fick i sig lika mycket mat via munnen även när hon bodde hemma.
Läkaren köpte inte soc narrativ: Ekstav uppgav uttryckligen för socialtjänsten att han inte tror att mamman har rapporterat symtom som flickan inte haft.
Totius sitter alltså och hänvisar till domar som i själva verket bekräftar att orosanmälan innehöll rena felaktigheter och att anklagelserna om medicinsk barnmisshandel föll platt i rätten.
Att rätten sedan lutade sig mot "omsorgsbrister" ändrar inte faktum: grundbulten i hela soc utredning byggde på en osann orosanmälan!