Nej, det ska inte alls "oerhört mycket till" för att bli dömd för våldtäkt/sexualbrott utan annan konkret bevisning utöver målsägandes utsaga. Tvärtom är det tämligen vanligt med sådana domar, eftersom domstolarna har arbetat fram en praxis som innebär att det räknas som ett tungt vägande bevis om målsäganden berättat för någon annan än polis/åklagare om den påstådda våldtäkten - Trots att en sådan berättelse i egentlig mening inte innebär ny bevisning, det är bara målsägandes historia upprepad flera gånger.*
Professorn i allmän rättslära vid Lunds Universitet, Christian Dahlman, har undersökt om den typen av bevisning fungerar i andra mål.
Undersökningen, där han jämförde våldtäktsmål med olaga hot-mål med samma typ av bevisning, gav ett entydigt svar: Nej, när det inte är fråga om våldtäkt accepteras i regel inte så lätt vägande bevisning. I våldtäktsfallen ledde bevisningen till fällande dom i 90 procent av fallen, i olaga hot-fallen ledde bevisningen till fällande dom i 18 procent av fallen. Förvisso ett för litet antal domar för att vara statistiskt signifikant, men den som själv läst ett antal domar på området känner snabbt igen sig, det är så det ser ut helt enkelt.
Det påstås vidare här och var i tråden att det handlar om samtyckeslagen. Det är fel, det gör det inte. Detta problem existerade redan innan samtyckeslagen och har inte med samtyckeslagen i sig att göra, utan med domstolarnas praxis vad gäller bevisvärdering i våldtäktsmål. Justitiekanslern släppte redan 2005 rapporten
felaktigt dömda, där det visade sig att just våldtäkt var den vanligaste grova brottet som ledde till bifallen resning. Sedan 1990-talet handlade hela 60 procent (!!!) av alla bifallna resningar avseende grova brott om sexualbrott (företrädesvis incest och sexuella övergrepp mot barn), vilket innebär en kraftig överrepresentation. Om jag inte missminner mig tog Högsta domstolen strax därefter (eller möjligtvis till och med före) underinstanserna i örat genom att ändra praxis, vilket innebar att man började kräva bättre bevisning igen. Men som sagt, sedan dess har det på nytt börjat driva iväg och nu är det än värre än det var då.
* Det är klart att man kan fästa någon form av bevisvärde vid att målsäganden utsaga är någorlunda konsekvent, liksom att hon för vittnet framstod som genuint skärrad, men ett stort bevisvärde är det knappast och därtill måste hänsyn tas till om vittnet är någon som kan antas ha skäl att hålla inne med observationer som skulle tala till den målsägandes nackdel, t.ex. om vittnet är en förälder, vän eller pojkvän till målsäganden.
Vet inte riktigt om du skämtar här, men "kul story på jobbet" är det ju i alla fall knappast att man blivit anmäld av en närstående femtonåring för våldtäkt. Inte ens om man blir frikänd och femtonåringen åtalad för falsk anmälan. Som syns i tråden finns redan personer som misstänker att det ändå måste ligga någonting i anklagelsen ("varför skulle annars en femtonåring anklaga en för henne närstående man för våldtäkt, något måste han väl ändå ha gjort?!?").
