Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Ja jag förstår att det inte varit lätt för dig. Jag har dröjt med att svara då jag började gå in på mitt eget men kände att det inte riktigt ändå var parallellt med vad du skrev. Jag gillar att dra jämförelselser men undrar ibland om det verkligen förklarar saker bättre. Det är inte bara ni med autism som.har svårt med mentaliseringsförmåga och det innebär att folk generellt förstår andra genom att de speglar dem själva.
Jag fick inte heller träna kampsport, personer som förgriper sig på barn vill antingen att de skall vara försvarslösa eller bli avbilder av dem själva, beroende på vilken form av övergrepp som sker. När socialen kommer in tenderar de att bygga ett narrativ, vad de hävdar är sanningen men som inte är det. Autistiska barn har problem med att läsa andra, hur många gånger folk blivit arga på mig för något jag sagt när jag var ung vet jag inte, hur många gånger jag blivit slagen vet jag inte heller. Men jag ser ett mönster, inte i det men mellan mig den här Liam och andra. Dels i att vi kan har en gräns, när den stampas på och bryts sönder faller världen samman. Utsätts vi för förorätter kommer vi inte att gå vidare, de ligger kvar, utsätts vi för våld kan olika saker hända. Att explodera kan vem som helst, men autister tenderar att vara intro, vi riktar det inåt mot oss, inte utåt. Liam var dock tränad, som du beskriver om den där videon jag inte kunde finna, så hetsas han att gå över sina gränser, det är inte träna kata och sparka i luften, utan att göra någon illa, det ändrar hela läget. Min kapacitet till våld idag är fruktansvärd. Och jag vet det. Och jag vet konsekvenserna av den. Min gräns är nog därför extremt mycket högre än andras, för jag vet vad som händer mig om jag talar om våld eller använder det.
Kort: Soc sa att jag var superduperjättefarlig. Med några decennier i bagaget har jag bevisat att de ljög, jag var aldrig farlig, inte ens när jag blev utsatt för övergrepp efter övergrepp. För jag hade aldrig lärt mig slå någon, sparka i luften eller på döda ting är inte våld mot personer och det är en enorm skillnad. Inte bara att det inte slår tillbaka, utan att du skadar ingen om du sparkar på en dörr eller skriker.
Reaktionen är däremot den samma, hans gränser och troligen hans trygghet var helt förstörd.
Nariiouhgaylord postade rörande hans soc:
Bevisligen har han ju inte fått nån hjälp vare sig av BUP antar jag, eller fosterfamiljen. De har säkert fått en rätt bra slant för honom med. Jag vet hur det är att vara en påse pengar man sparkar runt. Jag tror han upplevde samma saker och som du säger
"Att många kan känna igen tar av hans historia har ändå en stor skiljepunkt, de flesta börjar inte mörda andra människor. "
Detta är den springande punkten. Hur kom han till den punkten? Jag kan se att jag hade mina "ventiler" och mitt självskadebeteende som yttrade sig på olika sätt men avlastade, även om det inte var positivt så var det just ventiler.
Jag undrar även över hans personlighet och identitet. Han verkar sakna en sådan och verkar ha fastnat för anton/columbine grejen. Anton verkar även han ha varit icke neurotypisk, svårt att säga iom att han är borta. Men det var konstiga saker där med, att först posera med några och sedan väcktes hans ilska till liv. Kanske var det att Anton hade klara måltavlor till skillnad från Liam?
När jag ser till mig själv ser jag inte alls detta, jag ser hatet, föraktet, ilskan, men inte MORD, inte längtan att planera och skada någon, och en avsaknad av viljan att göra så. För mig var det mer viljan att mästra de som förstörde för mig genom att bli bättre, genom att lyckas med något. Det var och är drivkraften. Att motbevisa dem genom att bli så mycket bättre på mina intressen, de som nekades mig.
Därför undrar jag över den där misshandeln, vad var det som hände? Liam exploderade troligen, men varför? Hur länge hade det pågått? Vem var det som han slog? Var de vuxna där och såg de allt, eller kom de in först senare? Valde de att ta parti för en favoriserad kamrat och bara kasta allt på fosterhemsbarnet? Jag har varit med om liknande situationer där just detta hänt, för att det är bekvämt. Så varför inte här?
Det är en sten i min sko som klämmer. En flicka är död och jag vill förstå varför. Kunde man ha undvikit detta, skapade soc och skolan detta?
Hur bemöttes han efter misshandeln, var det ens någon som brydde sig eller fick han bara skit för allt och kände att alla är emot mig. Högst troligt förhåller det sig så.
Det är så många frågor och att bara säga "nynazist" eller "dåre" är helt en förenkling jag inte accepterar, för det stämmer för dåligt.
Jag delar helt din åsikt om kvinnor inom soc och även skolan. Han har inte haft några bra manliga förebilder vad jag kan utröna och om han haft ett bra kontaktnät är det stor risk att soc tog död på det, det hände mig.
Det är som en idiotisk shakespeare-tragedi som aldrig skulle hänt. Där min tankegång är just nu.
Kort: Soc sa att jag var superduperjättefarlig. Med några decennier i bagaget har jag bevisat att de ljög, jag var aldrig farlig, inte ens när jag blev utsatt för övergrepp efter övergrepp. För jag hade aldrig lärt mig slå någon, sparka i luften eller på döda ting är inte våld mot personer och det är en enorm skillnad. Inte bara att det inte slår tillbaka, utan att du skadar ingen om du sparkar på en dörr eller skriker.
Reaktionen är däremot den samma, hans gränser och troligen hans trygghet var helt förstörd.
Nariiouhgaylord postade rörande hans soc:
Bevisligen har han ju inte fått nån hjälp vare sig av BUP antar jag, eller fosterfamiljen. De har säkert fått en rätt bra slant för honom med. Jag vet hur det är att vara en påse pengar man sparkar runt. Jag tror han upplevde samma saker och som du säger
"Att många kan känna igen tar av hans historia har ändå en stor skiljepunkt, de flesta börjar inte mörda andra människor. "
Detta är den springande punkten. Hur kom han till den punkten? Jag kan se att jag hade mina "ventiler" och mitt självskadebeteende som yttrade sig på olika sätt men avlastade, även om det inte var positivt så var det just ventiler.
Jag undrar även över hans personlighet och identitet. Han verkar sakna en sådan och verkar ha fastnat för anton/columbine grejen. Anton verkar även han ha varit icke neurotypisk, svårt att säga iom att han är borta. Men det var konstiga saker där med, att först posera med några och sedan väcktes hans ilska till liv. Kanske var det att Anton hade klara måltavlor till skillnad från Liam?
När jag ser till mig själv ser jag inte alls detta, jag ser hatet, föraktet, ilskan, men inte MORD, inte längtan att planera och skada någon, och en avsaknad av viljan att göra så. För mig var det mer viljan att mästra de som förstörde för mig genom att bli bättre, genom att lyckas med något. Det var och är drivkraften. Att motbevisa dem genom att bli så mycket bättre på mina intressen, de som nekades mig.
Därför undrar jag över den där misshandeln, vad var det som hände? Liam exploderade troligen, men varför? Hur länge hade det pågått? Vem var det som han slog? Var de vuxna där och såg de allt, eller kom de in först senare? Valde de att ta parti för en favoriserad kamrat och bara kasta allt på fosterhemsbarnet? Jag har varit med om liknande situationer där just detta hänt, för att det är bekvämt. Så varför inte här?
Det är en sten i min sko som klämmer. En flicka är död och jag vill förstå varför. Kunde man ha undvikit detta, skapade soc och skolan detta?
Hur bemöttes han efter misshandeln, var det ens någon som brydde sig eller fick han bara skit för allt och kände att alla är emot mig. Högst troligt förhåller det sig så.
Det är så många frågor och att bara säga "nynazist" eller "dåre" är helt en förenkling jag inte accepterar, för det stämmer för dåligt.
Jag delar helt din åsikt om kvinnor inom soc och även skolan. Han har inte haft några bra manliga förebilder vad jag kan utröna och om han haft ett bra kontaktnät är det stor risk att soc tog död på det, det hände mig.
Det är som en idiotisk shakespeare-tragedi som aldrig skulle hänt. Där min tankegång är just nu.
Det är lite svårt att veta varför somliga exploderar då de flesta av oss människor klarar av att hamtera kraftigt negativa känslor. Jag har själv känt mig extremt triggad idag på så vis att jag slulle vilja ge någon stryk för hur illa personen upptrdde för 25 år sedan men även för att den systematiskt ljugit och påstått att den var utsatt på vis den aldrig var.
Men somliga slår det över för i huvudet och även om vi är många som utsatts av ena efter andra av människor så slår det inte över för majoriteten. Jag skulle idag såklart slå min gjutjärnsstekpanna i huvudet på en karl som hade samma attityd och beteenden mot mig, som mitt ex hade. En hård smäll in i verkligheten. Däremot är det något helt annat att försvara sig i en akutsotuation eller bli arg mot att planera attentat mot totalt oskyldiga människor.
Liam attackeradeninte människor som skadat honom, han gav sig på slumpmässiga människor som kom i hans väg enligt honom själv. Han ställde sig inte upp emot sin pappa och ifrågasatte om karln var dum i huvudet eller vad personen gjort och sagt eller inte gjort och sagt. Det fanns inget "Ljug inte om mig, till mig!" Eller "Alla förövare utmålar dem själva som offer, omtänksamma eller oroliga och välmenande individer." Det var ett istället "Jag ska bli kändis. Jag ska bli mer känd än bara hos den grupp som redan känner igen mig online."
Det är skillnaden. Autism (om han har det) ger ökad sårbarhet för annan psykisk ohälsa.
PTSD, psykoser osv men också personlighetsstörning. Åtminstone ger det sårbarhet för vissa saker och inte immunitet mot andra såsom t.ex antisocial personlighetsstörning.
__________________
Senast redigerad av TramsPostaren 2026-08-26 kl. 23:00.
Senast redigerad av TramsPostaren 2026-08-26 kl. 23:00.
Citat:
https://www.ptsduk.org/link-between-autism-and-ptsd/
Tack och jag beklagar din uppväxt. Vi är många som utsatts för vanvård på olika sätt, många med diagnoser. Många gånger när soc kommit in av en eller annan anledning har det inte blivit bättre utan värre. Speciellt för barn med autism där just trygghet, rutiner, vanor, intressen är viktigt. Att vuxna inte förstår det innebär inte att det inte är värt något för individen, ej heller att det är dåligt.
Jag fick inte heller träna kampsport, personer som förgriper sig på barn vill antingen att de skall vara försvarslösa eller bli avbilder av dem själva, beroende på vilken form av övergrepp som sker. När socialen kommer in tenderar de att bygga ett narrativ, vad de hävdar är sanningen men som inte är det. Autistiska barn har problem med att läsa andra, hur många gånger folk blivit arga på mig för något jag sagt när jag var ung vet jag inte, hur många gånger jag blivit slagen vet jag inte heller. Men jag ser ett mönster, inte i det men mellan mig den här Liam och andra. Dels i att vi kan har en gräns, när den stampas på och bryts sönder faller världen samman. Utsätts vi för förorätter kommer vi inte att gå vidare, de ligger kvar, utsätts vi för våld kan olika saker hända. Att explodera kan vem som helst, men autister tenderar att vara intro, vi riktar det inåt mot oss, inte utåt. Liam var dock tränad, som du beskriver om den där videon jag inte kunde finna, så hetsas han att gå över sina gränser, det är inte träna kata och sparka i luften, utan att göra någon illa, det ändrar hela läget. Min kapacitet till våld idag är fruktansvärd. Och jag vet det. Och jag vet konsekvenserna av den. Min gräns är nog därför extremt mycket högre än andras, för jag vet vad som händer mig om jag talar om våld eller använder det.
Kort: Soc sa att jag var superduperjättefarlig. Med några decennier i bagaget har jag bevisat att de ljög, jag var aldrig farlig, inte ens när jag blev utsatt för övergrepp efter övergrepp. För jag hade aldrig lärt mig slå någon, sparka i luften eller på döda ting är inte våld mot personer och det är en enorm skillnad. Inte bara att det inte slår tillbaka, utan att du skadar ingen om du sparkar på en dörr eller skriker.
Reaktionen är däremot den samma, hans gränser och troligen hans trygghet var helt förstörd.
Nariiouhgaylord postade rörande hans soc:
Bevisligen har han ju inte fått nån hjälp vare sig av BUP antar jag, eller fosterfamiljen. De har säkert fått en rätt bra slant för honom med. Jag vet hur det är att vara en påse pengar man sparkar runt. Jag tror han upplevde samma saker och som du säger
"Att många kan känna igen tar av hans historia har ändå en stor skiljepunkt, de flesta börjar inte mörda andra människor. "
Detta är den springande punkten. Hur kom han till den punkten? Jag kan se att jag hade mina "ventiler" och mitt självskadebeteende som yttrade sig på olika sätt men avlastade, även om det inte var positivt så var det just ventiler.
Jag undrar även över hans personlighet och identitet. Han verkar sakna en sådan och verkar ha fastnat för anton/columbine grejen. Anton verkar även han ha varit icke neurotypisk, svårt att säga iom att han är borta. Men det var konstiga saker där med, att först posera med några och sedan väcktes hans ilska till liv. Kanske var det att Anton hade klara måltavlor till skillnad från Liam?
När jag ser till mig själv ser jag inte alls detta, jag ser hatet, föraktet, ilskan, men inte MORD, inte längtan att planera och skada någon, och en avsaknad av viljan att göra så. För mig var det mer viljan att mästra de som förstörde för mig genom att bli bättre, genom att lyckas med något. Det var och är drivkraften. Att motbevisa dem genom att bli så mycket bättre på mina intressen, de som nekades mig.
Därför undrar jag över den där misshandeln, vad var det som hände? Liam exploderade troligen, men varför? Hur länge hade det pågått? Vem var det som han slog? Var de vuxna där och såg de allt, eller kom de in först senare? Valde de att ta parti för en favoriserad kamrat och bara kasta allt på fosterhemsbarnet? Jag har varit med om liknande situationer där just detta hänt, för att det är bekvämt. Så varför inte här?
Det är en sten i min sko som klämmer. En flicka är död och jag vill förstå varför. Kunde man ha undvikit detta, skapade soc och skolan detta?
Hur bemöttes han efter misshandeln, var det ens någon som brydde sig eller fick han bara skit för allt och kände att alla är emot mig. Högst troligt förhåller det sig så.
Det är så många frågor och att bara säga "nynazist" eller "dåre" är helt en förenkling jag inte accepterar, för det stämmer för dåligt.
Jag delar helt din åsikt om kvinnor inom soc och även skolan. Han har inte haft några bra manliga förebilder vad jag kan utröna och om han haft ett bra kontaktnät är det stor risk att soc tog död på det, det hände mig.
Det är som en idiotisk shakespeare-tragedi som aldrig skulle hänt. Där min tankegång är just nu.
Jag fick inte heller träna kampsport, personer som förgriper sig på barn vill antingen att de skall vara försvarslösa eller bli avbilder av dem själva, beroende på vilken form av övergrepp som sker. När socialen kommer in tenderar de att bygga ett narrativ, vad de hävdar är sanningen men som inte är det. Autistiska barn har problem med att läsa andra, hur många gånger folk blivit arga på mig för något jag sagt när jag var ung vet jag inte, hur många gånger jag blivit slagen vet jag inte heller. Men jag ser ett mönster, inte i det men mellan mig den här Liam och andra. Dels i att vi kan har en gräns, när den stampas på och bryts sönder faller världen samman. Utsätts vi för förorätter kommer vi inte att gå vidare, de ligger kvar, utsätts vi för våld kan olika saker hända. Att explodera kan vem som helst, men autister tenderar att vara intro, vi riktar det inåt mot oss, inte utåt. Liam var dock tränad, som du beskriver om den där videon jag inte kunde finna, så hetsas han att gå över sina gränser, det är inte träna kata och sparka i luften, utan att göra någon illa, det ändrar hela läget. Min kapacitet till våld idag är fruktansvärd. Och jag vet det. Och jag vet konsekvenserna av den. Min gräns är nog därför extremt mycket högre än andras, för jag vet vad som händer mig om jag talar om våld eller använder det.
Kort: Soc sa att jag var superduperjättefarlig. Med några decennier i bagaget har jag bevisat att de ljög, jag var aldrig farlig, inte ens när jag blev utsatt för övergrepp efter övergrepp. För jag hade aldrig lärt mig slå någon, sparka i luften eller på döda ting är inte våld mot personer och det är en enorm skillnad. Inte bara att det inte slår tillbaka, utan att du skadar ingen om du sparkar på en dörr eller skriker.
Reaktionen är däremot den samma, hans gränser och troligen hans trygghet var helt förstörd.
Nariiouhgaylord postade rörande hans soc:
Bevisligen har han ju inte fått nån hjälp vare sig av BUP antar jag, eller fosterfamiljen. De har säkert fått en rätt bra slant för honom med. Jag vet hur det är att vara en påse pengar man sparkar runt. Jag tror han upplevde samma saker och som du säger
"Att många kan känna igen tar av hans historia har ändå en stor skiljepunkt, de flesta börjar inte mörda andra människor. "
Detta är den springande punkten. Hur kom han till den punkten? Jag kan se att jag hade mina "ventiler" och mitt självskadebeteende som yttrade sig på olika sätt men avlastade, även om det inte var positivt så var det just ventiler.
Jag undrar även över hans personlighet och identitet. Han verkar sakna en sådan och verkar ha fastnat för anton/columbine grejen. Anton verkar även han ha varit icke neurotypisk, svårt att säga iom att han är borta. Men det var konstiga saker där med, att först posera med några och sedan väcktes hans ilska till liv. Kanske var det att Anton hade klara måltavlor till skillnad från Liam?
När jag ser till mig själv ser jag inte alls detta, jag ser hatet, föraktet, ilskan, men inte MORD, inte längtan att planera och skada någon, och en avsaknad av viljan att göra så. För mig var det mer viljan att mästra de som förstörde för mig genom att bli bättre, genom att lyckas med något. Det var och är drivkraften. Att motbevisa dem genom att bli så mycket bättre på mina intressen, de som nekades mig.
Därför undrar jag över den där misshandeln, vad var det som hände? Liam exploderade troligen, men varför? Hur länge hade det pågått? Vem var det som han slog? Var de vuxna där och såg de allt, eller kom de in först senare? Valde de att ta parti för en favoriserad kamrat och bara kasta allt på fosterhemsbarnet? Jag har varit med om liknande situationer där just detta hänt, för att det är bekvämt. Så varför inte här?
Det är en sten i min sko som klämmer. En flicka är död och jag vill förstå varför. Kunde man ha undvikit detta, skapade soc och skolan detta?
Hur bemöttes han efter misshandeln, var det ens någon som brydde sig eller fick han bara skit för allt och kände att alla är emot mig. Högst troligt förhåller det sig så.
Det är så många frågor och att bara säga "nynazist" eller "dåre" är helt en förenkling jag inte accepterar, för det stämmer för dåligt.
Jag delar helt din åsikt om kvinnor inom soc och även skolan. Han har inte haft några bra manliga förebilder vad jag kan utröna och om han haft ett bra kontaktnät är det stor risk att soc tog död på det, det hände mig.
Det är som en idiotisk shakespeare-tragedi som aldrig skulle hänt. Där min tankegång är just nu.
PTSD förstärker autistiska symptom. Jag har t.ex en jävla idiot ur mitt tidigare liv som såg mig utsättas extrem och reagera med att uppvisa allt fler tydliga tecken på autism och PTSD som än idag, 25 år senare ljuger om egen utsatthet. Jag är dock inte autistisk utan PTSD får min personlighet med drag av autism att framstå som mer autistisk. Skillnad folk inte klarar av att förstå.
Det du talar om är det autistiska raseriet vilket är en total kärnvapenolycka och du tar därför att du är autistisk inte till våld då.det ligger i diagnosen att inte vilja skada andra. Du lär dig rätt och fel samt har en empati som.är intakt, dvs din affektiva empati. Det är din kognitiva som haltar och skapar problem.
Skillnaden är att vissa av de med autism varken har kognitiv (den autistiska oftast saknar men psykopater har medan psykopater istället saknar affektiv empati) eller affektiv empati. Släng då på manliga könshormoner, att autistiska hjärnor sägs mogna senare och majoriteten av dessa personer är under 25.
Liam ska ha rusat in på ett personalrum och skrikit efter att ha slagit killen i skolan att han skadat någon. Det tyder på autistisk affekt.
Han vågade inte första dagen att begå sitt dåd. Det tyder på oro och rädsla även om också självmordsbenägna människor väntar "tills det känns rätt". Han har helt öppet talat med allt och alla om sina planer och frågat andra vad han ska göra, uppgett attt han och någon annan planerade något (antagligen den dom lyckats ta nu) som skulle innebära att han inte skulle leva längre för tiden omkring skolstart. Han pratar sannolikt otroligt mycket i förhör och har lämnat typ allt öppet.
Han känns inte alls som en iskallt beräknande person. Utan som en lättstyrd autistisk person som pratat om att han mått dåligt osv och sannolikt agerat på inrådan av någon annan.
För du glömmer en sak med autistiska människor, de är även mycket lättmanipulerade eftersom de saknar theory of mind. Om den andra killen har psykopatiska drag så är internet en bra plats för honom att manipulera och ge sig på någon som tror blint på sin "kompis".
Många autistiska människor är också lättlurade. Lättledda och blir oftare offer för predatorer. De är lätta att grooma och naiva osv. Därför är det vanligare att autistiska individer exempelvis blir våldtagna. Risken för sexualbrott är en av de saker som ökar enormt mycket eftersom de inte kan värja sig samt inte klarar av att förstå hur en förövare tänker.
En sak jag tänker på är hur sjuk han ser ut på många bilder. Hade han varit äldre så hade man tänkt att han knarkade mycket hårt då det främst är människor som missbrukar som se så magra, hålögda och svarta kring ögonen ut.
Gällande dig så är din aversion mot våmd typiskt för autism. Det är inte som så att människor med starkare känsla för rätt och fel gärna ger sig in i oschyssta fighter och vet man att man inte reagerar på smärta som andra, blir natttsvart och även extremt stark i kombination med högre rättskånsla än andra, så är man inte den som brukar starta slagsmål. Men det är samma mekanismer som i andra människor gör att de ser det som rätt att få en mall om att "kvinnor är umderlägsna män", "invandrare är mindre värda än landets befolkning" "vita står över svarta" "Guds ord är lag och reglerna ska följas". Dvs du är mindre flexibel. Ibland måste man stjäla mat för att kunna äta. Gå mot röd gubbe för att ta sig över vägen. Slå ner någon som går emot dig för att slåss. För en autistisk människa är det inte så enkelt att plötsligt bara ljuga, skaffa egna fördelar, ge sig på någon som är i underläge vid en konflikt.
Omkring 10-15 % av alla människor slogs ihjäl förr under människans utveckling. Garanterat var det inte autistiska människor som tog till nävarna. Oavsett vad folk skulle vilja tro idag när vi ser de dåd vi ser.
https://youtu.be/ciyPnbghV8Q?si=4iYMxhfaDY_gIVi5
Citat:
Exakt / han vill inte heta Karoly för det låter inte så ”kriminellt” - pappan är rädd i sin personlighet som de flesta kriminella men den här patetiska människan kallar sig Carlos för eget ogillande av sitt namn . Att pojken tvingats bli en blå kopia av freaket är så olyckligt för de nu drabbade.
Har inte heller läst mer än här och där i tråden, så jag kan ha missat något. Men jag har inte sett någon trovärdig information om mammans etnicitet. Hon påstås ofta vara latinamerikansk men det verkar vara ett helt grundlöst påstående. En trådsanning baserad på Liams mellannamn Carlos. Men att han heter så beror ju uppenbarligen på att pappa Karoly kallar sig Carlos.
Citat:
Jag kan bara hålla med här.
Socialen är är knappast problemfri och perfekt men uppdraget är ju knappast lätt. En del tror att dom ska förvandla sjuka och störda individer till högpresterande människor genom omplaceringar och krav. Så enkelt är det ju inte.
Man kan undra hur många det är som klagar på familjehemmet som själva försöker hjälpa en ung människa i liknande situation.
Vissa familjehem offrar enormt mycket utan att lyckas fullt ut ändå, det finns inget magiskt framgångsrecept.
Vissa lyckas hjälpa den ena men inte den andra osv.
Socialen är är knappast problemfri och perfekt men uppdraget är ju knappast lätt. En del tror att dom ska förvandla sjuka och störda individer till högpresterande människor genom omplaceringar och krav. Så enkelt är det ju inte.
Man kan undra hur många det är som klagar på familjehemmet som själva försöker hjälpa en ung människa i liknande situation.
Vissa familjehem offrar enormt mycket utan att lyckas fullt ut ändå, det finns inget magiskt framgångsrecept.
Vissa lyckas hjälpa den ena men inte den andra osv.
Det kan påpekas att Carlos hävdade att familjehemsfadern var med i något kriminellt MC gäng. Man ska absolut inte tro honom, men det kan ju vara så. Inte ovanligt att kriminella blir familjehem för pengarnas skull.
Carlos hade själv varit med i ett 1% gäng (som tidningen kallar det) men har brutit med dem. Något som förstås också kan vara lögn alltihop.
[quote=AlanGarner|95778233]
Pappan var tydligen dömd för olaga hot mot mamman.
Tidigare i tråden diskuteras att hon var missbrukare och prostituerad. Kanske var mamman helt oförmögen att ta hand om sonen. Enligt intervjun har hon inte i Liams liv sen sjuårsåldern.
Helt rätt här du 👍/ jag vet !!
Pappan var tydligen dömd för olaga hot mot mamman.
Tidigare i tråden diskuteras att hon var missbrukare och prostituerad. Kanske var mamman helt oförmögen att ta hand om sonen. Enligt intervjun har hon inte i Liams liv sen sjuårsåldern.
Helt rätt här du 👍/ jag vet !!
Citat:
Eller så kallas han för det eftersom Liam är döpt efter honom, (Karoly) och inte efter modern. Båda namnen betyder fri man. Det är samma namn!
Exakt / han vill inte heta Karoly för det låter inte så ”kriminellt” - pappan är rädd i sin personlighet som de flesta kriminella men den här patetiska människan kallar sig Carlos för eget ogillande av sitt namn . Att pojken tvingats bli en blå kopia av freaket är så olyckligt för de nu drabbade.
Citat:
Han uppgav att sonen skickats till en vän/bekant till honom sommsedan blev familjehem när han inte blev frisk.
Det kan påpekas att Carlos hävdade att familjehemsfadern var med i något kriminellt MC gäng. Man ska absolut inte tro honom, men det kan ju vara så. Inte ovanligt att kriminella blir familjehem för pengarnas skull.
Carlos hade själv varit med i ett 1% gäng (som tidningen kallar det) men har brutit med dem. Något som förstås också kan vara lögn alltihop.
Carlos hade själv varit med i ett 1% gäng (som tidningen kallar det) men har brutit med dem. Något som förstås också kan vara lögn alltihop.
Det som skett är alltså en nätverksplacering, jourplacering som sedan ändrats till familjehemsplacering, efter att pappan skickat sin son till personen som han sannolikt känner via kriminella kopplingar.
Han pratar dessutom med dialekt från området nedanför Göteborg vilket innebär att han sannolikt inte är från Sundsvall. Känner igen dialekten mycket väl. Gängen nätverkar överallt så familjehemspappan är sannolikt någon gammal drogpolare eller bekant via drogvärlden vilket förklarar varför pappans hjärta är utslitet. Hjärtsjukdom bland amfetaminister är vanligt. Dessutom så är familjehemspappan finne och sonen skickades till honom efter att pappan fått en hjärtinfarkt i Finland. Så kanske var det kriminella i Finland som på något vis rekommenderade familjen i Fagersta om de inte var gamla vänner utan en nödlösning.
Han kan definitivt vara ute och inte längre medlem i något gäng. Det är dock inte samma sak som att han slutat göra kriminella pengar. Lojaliteten finns alltid kvar om han var äkta medlem, hangaround eller vad fan allt kallas.
Sedan gör gängen affärer sinsemellan. De accepterar med andra ord varandra men kan ja en mycket stark lojalitet av attt identifiera sig till något.
Citat:
Fascinerande det där. Jag såg Herren själv i morse, i mitt rostade bröd.Man ser det man vill se, om ironi är för svårt.
Nej, personligheten lär inte kunna avläsas på en slumpmässig bild av en individ. I synnerhet om ögonen bara kan anas.
Har du hundra bilder och en stirrande intensiv blick konsekvent visas så kanske vi kan anta att nåt är skevt. Några verkliga seriemördare har sett ut som de ska slita huvudet av någon precis närsomhelst. Eller en fullblodsshitposter. Något av alternativen.
Citat:
Citat:
Akta dig så du inte blir en av hans utsatta kvinnor - / om du känner honom då vet du med säkerhet vad faan han pysslar med !
Citat:
Skulle ju teoretiskt kunna vara planerad ledighet, men vissa planer och händelser krockar ju. Lämna sin post är aldrig populärt.En svensk kapten Schettino, a la Costa Concordia, mannen som ”snubblade och föll ner i livbåten” samt beordrades tillbaka till sin post. ”Vada a bordo, cazzo!/Get the fuck back on board!”
Citat:
Ja men det är ju DET som det handlar om. Åker antagligen på den där planerade resan istället för att ställa in den.
Knappast fråga om att hon tog semester pga dådet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera