Det kostar samhället enormt många miljarder med rättsväsende, psykiatri, socialtjänst som väldigt få könner att de får ultimat hjälp ifrån.
Sedan det med att från allmänheten larma om människor är även det i stort sett helt omöjligt. Det är helt bakvänt med att någon måste mördas, barn måste våldtas, våldsverkare måste uppnå ett visst antal misshandlar innan det leder till utredning och kanske åtal.
Nu pratas det mycket om hur det här hade kunnat förebyggas. Dvs vid radikaliseringen inte allt annat.
Jag kan ta min yngsta bror som exempel som då lever isolerad med en förälder som anmänts i 40 år och som skaffade honom när hon vlev för gamma och ful för att kunna fortsätta leva på mäns uppmärksamhet och typ tog den hon fick sedan omkring min nuvarande ålder. När skolan anmält gällande min bror så har de arbetat precis som när jag var barn och allt han sagt har då gått vidare till henne.
Extremt olämpligt att förvare får ta del av allt innehåll baserat på att de är vårdnadshavare. Ingen skulle skicka ut kopior till en man med all i fo om vad en kvinna säger jnder en utredning men så arbetar socialtjänsten.
Min bror är nu i övre tonåren med extremt militärintresse och har främst vänner via nätet, saknar vad jag förstått gymnasieutbildning och när han fyllde 18 så skramlade de ihop för event kring cisplay och militära saker. Vilket jag ansåg var djupt olämpligt så jag skickade faktiskt det minsta någonsin jag lagt när syskon fyllt 18 eller 20, 300 spänn. Vägrade en krona mer än beloppet.
Inte för att jag tror att min lillebror är någon psykopat utan för att jag inte anser att miljöer där radikalisering pågår och där folk letar efter just sådana som han som något att uppmuntra.
Folk pratar väldigt mycket om gener och annat nonsens såsom diagnoser. Självklart får isolerade barn utan tillräcklig skolgång svårt med det sociala livet. Skolan är viktigt för en nomal socialisering.
Sedan det med labila vuxna. Min mamma hade vad hon ansåg plötsligt ett extremt ansvar när en annan eller min andra syster inte bodde hemma trots att hon regelbundet dumpade min bror på de andra syskonen och andra människor. Så hon var extremt labil och aggressiv mot honom ibland samtidigt som hon lät farliga människor och även narkomaner då passa honom medan jag inte tilläts sätta gränser och säga nej, markera att något inte var okej såsom att skåss, få utbrott eller kräva att få sitta i mitt knä stekhet sommardag eller kräva att han satte sig på sin plats i bilen utan att klättra fram till förarsätet där de lämnat nycklarna i bilen. Dvs nolll gränser och sedan, pang en jävla explosion från hennes sida. Därefter fri tillgång till internet och isolering framför spelen sedan låg ålder. Aldrig ätit som han ska och då belönats med socker sedan han var under året med något struntprat om att han "inte tycker om" maten. Han har aldrig behövt äta utan fått välja yoghurt, extrema mängder saft och frukt sedan han började äta fadt föda.
Min mamma orkade helt enkelt inte och som hon ansåg "ensam" klarade hon inte ens av att ha tålamodet att sitta med ett barn som inte vill äta något varpå hon valde sockerprodukter vilket givetvis får barn att matvägra. Sedan sätter de en jävla autismdiagnos på någon vars förälder har extrema mängder anmälningar på sig och som inte ens vill uppge fadern till ungen. Som flyttar ut på landet med ett barn hon redan har anmärkningar från förkoma och skola kring hur hon sköter, tillsammans med en partner yngre än hennes tre äldsta barn och
utan att ha en inkomst eller skaffasig det.
Mina bröder är rätt mjuka. Vi har en ganska hög empati genetiskt även om den genetiken hoppade över min mamma och hennes systrar mer ordentligt. Men jag har försökt larma och berättat för mämgder av olika inom både vård och socialtjänsten utan att de ingripit. Istäklet har de vänt sig emot mig. Min mamma attackerade mig med våld senast när jag var omkring 35 för att socialtjänsten talat med henne bakom min rygg när jag var jourhem och ska ha återgett saker jag sagt. Det är sekretess på vad jag som vuxen säger och om jag pratar om saker som behöver anmälas (jag vet inte vad det handlade om) så ska de både polisanmäla som starta utredning, inte rimga till min mamma iäoch skvallra så hon ser ett skäl till att inför barn anklaga mig för att skapa problem hos socialtjänsten och sedan gå till attack med våld nät jag inte tolererar hennes beteenden. Min bror hade likaväl kunnat utvecklats till en sådan där Liam. Att han inte gjort det har med tur att göra, inte samhälletsinsatser. Det handlar om att han ändå är lite bättre rustad men ansvaret ligger i slutet på barnen och inte föräldrar, socialtjänsten, polismyndigheten osv utan de människor vi slösar miljarder på för utan att någon större utsträckning av fungerande hjälp finns.
Vad tjänar det till att anmäla människor eller berätta omigen när man inte anser att man behöver ingripa först det är för sent?
Just nu sitter det tusentals av dessa "Liam" framför sina enheter utan att vuxenvärlden anser att det är deras ansvar. Ändå vill ingen att det är deras egna barn som dör i attentat men ingen pallar dra ur sladden till datorerna heller. Nu försöker de istället använda det här för att motivera samhällets insatser till att åtminstonde skolan ska vara skärmfri

som om inte skärmarna är problemet. Och som om det är bättre att en attentatsman eller terrorist lyckas hitta dem under en mördarjakt via telefoner än att föräldrar får vänta tills faran är över.