Rimligt att sambon betalar extra för sitt barns mat och slitage?

Hur fel de än har har de ändå rätt

Jag tror dessutom inte en sekund på att han har varit så lugn och sansad som han påstår.

Du har tillgång till hennes kropp, som. jag ser det är det du som är skyldig henne.

...

Det behövs varken barndomstrauman, stränga pappor eller bittra erfarenheter från något ex för att förstå värdet av pengar.

När man kliver upp tidigt varje morgon, gör sina timmar på jobbet och sliter ihop sin egen lön så kastar man inte bort resurser hur som helst, och man låter inte andra glida på ens bekostnad. Det kallas arbetsmoral, ekonomisk disciplin och sunt förnuft – inte "besatthet".

Verkligheten är betydligt enklare än så: jag jobbar för mina pengar, hon jobbar för sina, och föräldrar har försörjningsplikt för sina egna ungar. Att det enkla konceptet provocerar er så enormt mycket säger betydligt mer om er egen syn på andras pengar än om min uppväxt.

Ber om ursäkt för dålig uppdatering, men det har varit ett rent helvete här hemma.

Samtalet med sambon och grabben gick inte bra. Inte bra alls. Det blev en total härdsmälta och fullständigt kaos.

Jag försökte sätta mig ner och ta det lugnt och sakligt, men så fort ämnet kom upp blev det tårar, drama och en stämning som gick rakt ner i botten. Grabben blev såklart indragen och satt med och tjurade, och istället för att vi två kunde ha en sansad vuxendialog eskalerade allt på två sekunder.

Som om inte det vore nog: inom loppet av en timme var både svärmor och ungens biologiska pappa inkopplade i soppan.

Svärmor ringde upp i ren affekt och stod och gormade i högtalartelefon om hur känslokall och rubbad jag är, och kort därefter hörde biofarsan av sig och började ifrågasätta mitt upplägg och hur saker sköts i mitt eget hem. Det är helt absurt – karln som knappt betalar ett öre extra själv kliver alltså in och ska läxa upp mig om hushållsekonomi.

Plötsligt sitter man alltså med en hel släktkommitté plus ett ex som ska ha åsikter och lägga sig i hur vi delar på kostnaderna under mitt eget tak.

Jag är så jävla trött på det här cirkusen nu. Vad gör man ens när en partner vägrar ta en diskussion på tu man hand och istället mobiliserar hela släkten och sitt ex mot en?

Du är jättebajshjärnan här riksmegaidiot. Underhåll betalas av den som inte har barnet din ultrajubelidiot. 2223kr får man betala om man inte har en 14 åring. FÖR ATT MAN INTE HAR DEN PÅ HALVTID. DEN SOM HAR BARNET PÅ HALVTID FÖRVÄNTAS OCKSÅ BIDRA MED 2223kr.

Fan här sitter sådana korkade missfoster att man blir totalt mörkrädd för sveriges framtid.

Prostitution är olagligt i Sverige. Det kan man tycka vad man vill om, men så är det.

Jag och min sambo flyttade ihop i min trea för drygt ett halvår sedan. Hon har en 12-årig son sedan ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Jag har inga egna barn.

Redan innan vi flyttade ihop var jag stenhård med att jag inte tänker gå in i någon "bonusfarsaroll" eller agera ekonomisk sponsor åt en annan mans unge. Hyran delar vi rakt av 50/50, men eftersom grabben sliter på lägenheten och förbrukar resurser när han är här har jag infört ett enkelt och rättvist system för att slippa irritation:

1. Kylskåpet: Vi har delat upp hyllorna. Jag har min mat och hon har sin och sonens mat. När ungen råkade ta två av mina proteinpuddingar och drack upp min juice förra månaden drog jag helt enkelt av 58 kr från min del av gemensamma räkningarna.

2. El och varmvatten: Grabben duschar i 20 minuter varje morgon och sitter med en speldator som drar ström dygnet runt. Jag räknade ut den extra förbrukningen och lade på 450 kr/månad på hennes del av elräkningen.

3. Förbrukningsartiklar: 150 kr/vecka i schablon för toalettpapper, diskmedel, tvättmedel och allmänt slitage på möbler.

Nu har sambon börjat sura ihop totalt och kallar mig för ”känslokall” och ”sjukligt snål”. Hon menar att det skapar dålig stämning att grabben inte får ta frukt eller en macka från min hylla och att "man måste dela när man är en familj". Hennes morsa har till och med ringt och lagt sig i.

Från mitt perspektiv handlar det bara om grundläggande principer och sunt förnuft. Varför ska mina surt förvärvade pengar gå till att föda och husera någon annans avkomma bara för att jag råkar dela säng med mamman?

Hur hanterar ni andra det här i bonusfamiljer? Är det verkligen jag som är "orimlig" för att jag inte vill betala för andras ungar, eller har min sambo bara en skev bild av ekonomi?

Ber om ursäkt för dålig uppdatering, men det har varit ett rent helvete här hemma.

Samtalet med sambon och grabben gick inte bra. Inte bra alls. Det blev en total härdsmälta och fullständigt kaos.

Jag försökte sätta mig ner och ta det lugnt och sakligt, men så fort ämnet kom upp blev det tårar, drama och en stämning som gick rakt ner i botten. Grabben blev såklart indragen och satt med och tjurade, och istället för att vi två kunde ha en sansad vuxendialog eskalerade allt på två sekunder.

Som om inte det vore nog: inom loppet av en timme var både svärmor och ungens biologiska pappa inkopplade i soppan.

Svärmor ringde upp i ren affekt och stod och gormade i högtalartelefon om hur känslokall och rubbad jag är, och kort därefter hörde biofarsan av sig och började ifrågasätta mitt upplägg och hur saker sköts i mitt eget hem. Det är helt absurt – karln som knappt betalar ett öre extra själv kliver alltså in och ska läxa upp mig om hushållsekonomi.

Plötsligt sitter man alltså med en hel släktkommitté plus ett ex som ska ha åsikter och lägga sig i hur vi delar på kostnaderna under mitt eget tak.

Jag är så jävla trött på det här cirkusen nu. Vad gör man ens när en partner vägrar ta en diskussion på tu man hand och istället mobiliserar hela släkten och sitt ex mot en?