Citat:
Ursprungligen postat av
Ajogen
Jag menar situationen i sin helhet....
Mitt enda egentliga fel ”i sin helhet” var att jag var naiv nog att tro att en vuxen människa faktiskt menar vad hon säger. Jag lade alla korten på bordet innan vi flyttade ihop.
Citat:
Ursprungligen postat av
Snairbox
Är man och utan egna barn.
Du skjuter dig själv i foten om och om igen.
Antingen tar du henne som hon är och gör ditt bästa för henne dvs kvinnan du valt att leva tillsammans med och hennes viktigaste av allt, hennes barn, ELLER så kan du glömma någon form av framtid med henne!
Hur i helvete man kan vara så trångsynt, snål, känslokall, cynisk o snål är för mig fullständigt obegripligt!!!
Värst av allt är dina sadomasochistisks ambitioner medmindre du tror att någon stannar med dig en längre tid..
Fullständigt misslyckat! Stackars kvinna/mamma och stackars kille!!
Det är inte ”synd” om varken mamman eller sonen. Grabben har tak över huvudet, mat i magen och två fullt kapabla biologiska föräldrar som bär det juridiska och ekonomiska försörjningsansvaret. Att kräva att de faktiskt tar det ansvaret själva istället för att dumpa notan på mig är varken cyniskt eller känslokallt – det är ren självrespekt.
Om din egen strategi i relationer bygger på att lägga dig platt, svälja allt och betala för andras ungar av ren skräck för att bli lämnad så får det stå för dig. Jag har betydligt högre krav på ett jämställt partnerskap än så.
Citat:
Ursprungligen postat av
Moscow99
Vad ligger bakom din besatthet att räkna kronor och ören? Dålig erfarenhet med en tidigare tjej som utnyttjade dig ekonomiskt? Var din far som du när du växte upp?
Det behövs varken barndomstrauman, stränga pappor eller bittra erfarenheter från något ex för att förstå värdet av pengar.
När man kliver upp tidigt varje morgon, gör sina timmar på jobbet och sliter ihop sin egen lön så kastar man inte bort resurser hur som helst, och man låter inte andra glida på ens bekostnad. Det kallas arbetsmoral, ekonomisk disciplin och sunt förnuft – inte "besatthet".
Verkligheten är betydligt enklare än så: jag jobbar för mina pengar, hon jobbar för sina, och föräldrar har försörjningsplikt för sina egna ungar. Att det enkla konceptet provocerar er så enormt mycket säger betydligt mer om er egen syn på andras pengar än om min uppväxt.