Citat:
Bara sök själv. Jag hade kunnat ge flera exempel där det talas i väldigt breda ordalag, men det hade väl inte påverkat dig. Jag länkar därför till den här artiklen där två SLU-forskare angriper någon socialism-inspirerad tidningsartikel. Den ursprungliga artiklen hade bland annat gett sken av att de förindustriella utmarkerna var rena ingenmansland som inte ägdes av någon eller några alls. Till å börja med, motsatte sig forskarna inte detta påstående ens helt, utan de bekräftar först att Hälsingelagen föreskrev att utmarkerna skulle vara sanna allmänna marker, dvs inte ens ägda av byar eller härader. Efter det, avfärdar de påståendet att just södra Sverige skulle ha haft riktiga ingenmansland, men fastän detta vore ett utmärkt tillfälle å påtala hur mycket utmarkerna ägdes privat (om det faktiskt vore så), säger forskarna inte det, utan de säger bara att utmarkerna tillhörde byar eller härader.
https://www.historisktidskrift.se/index.php/june20/article/download/352/304/661
Det enda här som tyder på privat ägande av utmark, är den sista meningen, där det sägs att "säterier och storgårdar" kunde ha det, men det var ju bara en mycket liten del av all utmark som låg i närheten av sådana gårdar.
Här går de i mer detalj, och säger inte bara hur det inte var, utan hur det faktiskt var, men nämner inte privat ägande alls. De nämner hur gränserna ofta var tydliga "mellan byarna", "mellan Gudhems och Håkantorps ägor" och "mellan byar", men nämner inte gränser mellan privatpersoners utmarker. Det närmaste är när de nämner "betesrättens fördelning mellan byar och mellan bybor", men nämner i meningen före det att det gällde "den samfällda marken". Om det här sista skulle kunna tolkas som en antydan till privat ägande av betesmark, då är de väldigt otydliga kring det.
Efter det stycket, fortsätter de kring ett annat närliggande ämne, och fortsätter då nämna olika typer av samfällda marker flera gånger.
Till sist nämner de också att till och med mer industriellt skogsbruk kunde bedrivas på samfällda marker.
Om man läser artiklen pdf-en som helhet, och läser mellan raderna, kan man också förstå att de med detta inte antyder på att inget har förändrats i markägande. De säger nämnligen också att
https://www.historisktidskrift.se/index.php/june20/article/download/352/304/661
Det enda här som tyder på privat ägande av utmark, är den sista meningen, där det sägs att "säterier och storgårdar" kunde ha det, men det var ju bara en mycket liten del av all utmark som låg i närheten av sådana gårdar.
Här går de i mer detalj, och säger inte bara hur det inte var, utan hur det faktiskt var, men nämner inte privat ägande alls. De nämner hur gränserna ofta var tydliga "mellan byarna", "mellan Gudhems och Håkantorps ägor" och "mellan byar", men nämner inte gränser mellan privatpersoners utmarker. Det närmaste är när de nämner "betesrättens fördelning mellan byar och mellan bybor", men nämner i meningen före det att det gällde "den samfällda marken". Om det här sista skulle kunna tolkas som en antydan till privat ägande av betesmark, då är de väldigt otydliga kring det.
Efter det stycket, fortsätter de kring ett annat närliggande ämne, och fortsätter då nämna olika typer av samfällda marker flera gånger.
Till sist nämner de också att till och med mer industriellt skogsbruk kunde bedrivas på samfällda marker.
Om man läser artiklen pdf-en som helhet, och läser mellan raderna, kan man också förstå att de med detta inte antyder på att inget har förändrats i markägande. De säger nämnligen också att
Vi lär inte komma så mycket längre i diskussionen om hur markägandet förr såg ut. Jag hävdar att större delen alltid varit privatägd. Därtill har jag pekat på alla skiftesreformer som ägde rum innan industrialiseringen tog fart för att understryka problemen med samfälld/allmän mark.
Mer intressant är varför du tror att kollektivisering av mark av något slag skulle vara en bra idé i något avseende. Tycker du att kollektivt ägande under modern tid fungerat väl? Ett antal länder prövade ju det i stor skala under 1900-talet.