8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Och det är precis där kärnproblemet ligger. Min kritik blir "värdelös" i förvaltningsrätten eftersom den utredande socialsekreteraren för in vinklad, tolkad och hårt skruvad information i beslutsunderlaget: information som påstås komma från exempelvis vården eller skolan.

Min kritik når helt enkelt inte fram till domstolen. Det betyder inte att kritiken är felaktig, utan att systemet är konstruerat så att föräldrarnas röst sorteras bort.

Allmänheten verkar inte heller förstå att LVU-processen i praktiken har förvandlats till en rättsosäker teater: en visklek för vuxna som bygger på vinklade beviskedjor och obestyrkta påståenden. Och de som får betala det högsta priset för detta haveri är de stackars barnen.

Nej, din kritik blir värdelös i förvaltningsrätten eftersom din kritik ÄR juridiskt värdelös. Kan inte du starta en egen tråd i konspirationsforumet och låta de som vill diskutera sakfrågor i Elsas fall vara ifred?

Det är inte konspirationer. Det är fakta om hur LVU-processen faktiskt fungerar bakom skynket, eller snarare inte fungerar och det är dessvärre även topic för detta fall.

Att det gick snett även i detta fall beror på att LVU-processen har en felaktig konstruktion som jag nämnt så många gånger tidigare.

Alla vet sedan länge att du tycker det. Vi som försöker diskutera fallet Elsa i tråden väger in mer fakta. Kan du låta diskussionen fortsätta utan fler upprepningar av samma saker från dig?

En "vanlig" medborgare tror ofta att stadsjuristernas uppgift är att vara juridiskt vägledande/rådgivande för kommuninvånarna också. Lätt att tro att stadsjuristernas högsta prio är att verka för att brott mot lagar och regler inte begås ALLS av kommuntjänstemännen eller kommunpolitikerna
samt att följa upp och försöka förmå lagbrytande socialnämnder och förvaltningar att göra juridiskt rätt på riktigt. MEN i praktiken är det inte så.
Stadsjuristerna är i praktiken förvarsadvokater åt maktmissbrukande, kommunanställda småpåvar.

Precis, ett myndigt formulerat svar från stadens jurist som utförligt förklarar för en ”vanlig” medborgare att allt gått rätt till kan avskräcka de flesta från att ens gå vidare med klagomål. I själva verket kan det vara en ren bluff från en samvetslös stadsjurist.

I ett sådant läge är det dessutom meningslöst att anmäla till JO eftersom JO inte lägger sig i enskilda ärenden. Om kommunen svarat på klagomålet så har kommunen fullgjort sina skyldigheter enligt JO.

Även IVO tittar för det mesta bara på formalia. Så länge alla handlingar finns och är korrekt ifyllda brukar IVO nöja sig.

Åklagarna har inte resurser att utreda denna typ av ärenden själva utan är beroende av IVO eller JO. När dessa struntar i problemen kommer inte åklagarna vidare utan tvingas lägga ner anmälningar.

En orosanmälan är precis det låter som och det är precis det lagen säger. Den bör givetvis ha någon form av fundament och bör i regel vata neutralt skriven men kräver inga konkreta belägg. Självklart är det en hypotes som kam vara mer eller mindre underbyggd men som kräver vidare utvärdering.

Socialtjänstens ansvar är givetvis att förmedla en objektiv bild till domstol. Detta kan givetvis försvåras av att ord står mot ord (som i fallet Adam) och ibland kan det givetvis bli fel.

Detta betyder inte att alla fall som går igen "socialens filter" är kraftigt vinklade eller förvanskad information. Detta skulle jag snarast säga att media står för. Av de fall du ser i media så kan jag lova dig att merparten av dessa visar en gravt skönmålad version som sannolikt inte stämmer överens med den den faktiska bilden och den som rätten hade.

Återigen så slår Ensolution-rapporten fast att det fanns en anledning att gå vidare med utredning utifrån oron. Även om socialen agerade hastigt och hårt utan adekvat grund så är omständigheterna som ledde upp till detta långt ifrån klarlagda.

Att vifta och skrika som du gör och svartmåla alla som nämner något annat gynnar inte din sak precis som Totius säger. Systemet är inte perfekt men agerar man agiterat och lägger hela skulden på systemet och enskilda individer så kommer det heller inte att bli en förändring till det bättre.

Nej, en orosanmälan behöver faktiskt inte alls vila på något konkret fundament. Vi måste gå tillbaka till vad ordet "oro" i grunden betyder: det är en KÄNSLA. Varken mer eller mindre.

Tanken med en orosanmälan är enbart att sända ut en signal om att något kan behöva utredas. Anmälan i sig utgör inte ett bevis på någonting. Det ursprungliga syftet var att skapa ett skyddsnät för att fånga upp barn som faktiskt far illa och behöver hjälp och det är det i sig inget fel på.

Men när socialtjänsten och rättsväsendet börjar behandla en känsla som om den vore fakta, och inbillar sig att deras egna magkänslor stämmer bara för att de får rätt i domstol då är man ute på riktigt grumligt vatten. Och det är tyvärr exakt där vi har hamnat i dag.

Ja, och det är exakt där problemet ligger då socialtjänsten klarar helt enkelt inte av att förmedla en objektiv bild.

Det finns uppenbara politiska och organisatoriska motiv till att inte vara objektiv. För en kommun är det alltid viktigare att framstå som "handlingskraftig" och undvika rubriker om att ha missat ett barn, än att förhindra att en familj drabbas av ett felaktigt ingripande.

LVU-processen fungerar tyvärr raka motsatsen till en rättssäker brottmålsprocess. I ett brottmål gäller att hellre fria än fälla, men när ord står mot ord i ett LVU-ärende vinner nästan alltid socialtjänsten där gäller principen att hellre fälla än fria.

Att socialtjänsten vinner i förvaltningsrätten innebär dock inte att beslutet var objektivt eller korrekt. De vinner för att de helt på egen hand får välja vilket beslutsunderlag som ska läggas på bordet, samtidigt som de mörkar och undanhåller alla uppgifter som talar till föräldrarnas fördel. Det var exakt på det sättet socialtjänsten kunde hålla Adam placerad på obestämd tid i sju års tid.

Fallen är slående lika: i båda fall anklagas föräldrarna för helt horribla saker helt utan konkreta bevis. Båda föräldrarna har friats av både polis och domstol i straffrättslig mening, men socialtjänsten fortsätter ändå att behandla dem som om de vore livsfarliga för sina egna barn.

Att en myndighet kan köra över friande domstolsbeslut och ställa sig över rättsstaten har ingenting med demokratiska och rättssäkra principer att göra över huvud taget.
Vad snackar du ens om? I precis alla LVU-mål passerar beslutsunderlaget genom socialtjänstens eget filter. De arbetar inte främst med primärkällor, utan med hårt tolkad och andrahandsåterberättad information. Och det är exakt där som den monumentala rättsosäkerheten ligger.

Vad sjutton har media med den strukturella rättsfrågan att göra? Det media gjorde i Fallet Elsa var ju att faktiskt gå bakom kulisserna, begära ut och läsa de faktiska primärkällorna. Det var då de grävde fram den smuts som kommunen nu själv tvingas vaska fram i sina interna och externa utredningar.

Att blunda för att myndigheten filtrerar bort originaldata inför domstolen är att försvara ett havererat system.

Det du beskriver nu stämmer förvisso klockrent in på hur socialtjänsten faktiskt arbetar i LVU-mål och hur de systematiskt vinklar sina underlag för att få igenom sin vilja i domstol.

Men i stället för att försvara rättsstaten och demokratiska principer, väljer du att ge dig på den granskande media som faktiskt gör det jobb som förvaltningsrätten borde ha gjort.

Journalisterna klev in och läste de faktiska primärkällorna: de dokument som socialtjänsten gömt undan bakom sin sekretessmur. Att attackera den granskning som avslöjar maktmissbruk, i stället för att kritisera myndigheten som mörkar fakta, är att ställa sig på sekretessens och rättsosäkerhetens sida.

Kan du ge en exakt källa på detta påstående? Det låter som en total vantolkning eller att du plockat det från ett enskilt citat utan att förstå innebörden av rapporten.

Att kräva rättssäkerhet är inte svartmålning! Det är en nödvändig granskning av ett system som skadar barn i stället för att hjälpa dem.

Felaktiga tvångsomhändertaganden kostar miljonbelopp per barn och raserar hela familjers psykiska hälsa för livet.

Min kritik har hela tiden varit inriktad på de faktiska bristerna i LVU-processen. Att kalla systemkritik för "svartmålning" är bara en avledningsmanöver.

Ok ni fortsätter att tugga på..
Kurt-Sune jag hoppas verkligen att du aldrig någonsin kommer att behöva försvara dig i en rättssal mot några anklagelser för även om du har rätt i sakfrågan så är ditt sätt att argumentera med känslor och svepande generaliseringar för hur hela systemet till 100% fungerar utan nån som helst juridisk bärighet...Ni är överens i sakfrågan däremot så har ni 2 helt olika sätt att argumentera vilket gör att denna debatt kommer att fortsätta tills denna tråd stängs ned av moderatorn
Ni är båda envisa som synden... Men jag förstår Totius tankar som är mer kliniska och juridiska medan Kurt-Sune drivs av sina känslor, återigen Kurt-Sune du har rätt i sak men enormt svårt att hålla dig till fallet Elsa utan återkommer hela tiden till hela systemets brister...Och bara för att många LVUn är felaktiga så innebär det inte att alla orosanmälningar som skickas till socialtjänsten leder till ett LVU..Jag kan tvärtom säga att jag vet fall där man borde ingripit men inte gjort det.. så rättsosakert är systemet men nu handlar denna tråd om Elsa inte Systemet i allmänhet 🙏

Har du inte tänkt på hur slående lika "Fallet Adam" och "Fallet Elsa" faktiskt är? I båda fallen anklagas föräldrarna för helt absurda saker, barnen fastnar i åratal av placeringar och myndighetens personliga prestige sätts konsekvent före barnets faktiska bästa.

Det här är och förblir ett strukturellt systemfel. Jag har förklarat detta så sakligt och faktamässigt som det bara går helt utan att blanda in känslor.

Och så har vi "doktorn", som uppenbarligen inte förstår den granskande journalistikens roll i en demokrati. Han projicerar socialtjänstens egna brister på media och påstår att det är media som vinklar. Men vad är det egentligen media har gjort? Jo, de har med föräldrarna begärt ut och läst exakt de primärkällor som förvaltningsrätten borde ha fått på sitt bord från första början.

Det är ju precis därför som både Elsa och Adam till slut är hemma igen! Det är där den svidande faktan ligger. Hur kan du få detta till att jag argumenterar "känslosamt"? Jag har lagt ren fakta på bordet, så att till och med de mest inskränkta systemriddarna borde förstå var systemfelet ligger.

Allt hänger ihop. Det är media som tvingas rycka in för att ordna med rättssäkerheten och läsa primärkällorna. Att jag konstaterar det har inget med känslor att göra, utan fakta.

Hade det inte varit för media och pålästa och dokumenterande föräldrar hade både Adam och Elsa varit fortsatt placerade idag.

Hur kan du få det till att jag är känslomässig när jag förmedlar fakta i fallen?

Adam, Elsa eller Leo.... Olika barn. Precis samma systemfel.

Eh… många barn får lvu fast de kanske inte behöver det. Sen finns det barn som behöver lvu eller behöver insatser men som inte får det. Det finns fall där socialtjänsten inte lyssnar på barnen. Det finns fall där barn tvingas umgås med föräldrar dom inte vill umgås med. Det finns fall där många barn blir felaktigt placerade, där de får fel insatser.

Elsas lvu handlar inte bara om henne utan händelsen kring henne och hennes familj lyser upp för flera liknande fall, många föräldrar står i bakgrunden och i det tysta och vågar stiga fram. Jag ska faktiskt säga det händelsen kring Elsa och hennes mamma belyser sanningen, vilket i sin tur kommer leda till en förändring.

Hela lvu processen, socialtjänstens insatser, familjehem, placeringar, behandling osv behöver reformeras, det är inte för barnens bästa. Många barn mår jätte dåligt, en del föräldrar mår jätte dåligt. Socialtjänsten har sån oerhörd auktoritet att det inte för en del föräldrar går att diskutera eller ha åsikter tankar osv.